"Alla mellan 18 och 24 bör kallas till medborgartjänst", är rubriken på en dagsfärsk debattartikel av nio namnkunniga vänsterdebattörer. Rubriken som sådan är ytterst obehaglig, men vad som därefter följer är ännu mer obehagligt.
Fenomenet "värnplikt" är enligt mig en djupt obehaglig företeelse. Jag kan emellertid ha stor förståelse för den som argumenterar för att detta är ett nödvändigt ont i en allt annat än perfekt värld. Vad artikelförfattarna argumenterar för är emellertid inte i första hand en förstärkning av försvaret. Ej heller går deras resonemang ut på att vad de föreslår skulle vara någonting nödvändigt ont. Det förhåller sig istället precis tvärtom.
"Hur löser vi pliktfrågan i dagens individualiserade och globala samhälle?", frågar sig artikelförfattarna. De antyder därmed att vad de kallar för "pliktfrågan" (det vill säga att under hot om rättsliga åtgärder tvångskommendera människor att mot sin vilja arbeta åt staten) både är någonting eftersträvansvärt och ett självändamål.
Varför detta intill förväxling slaverilika system för att lösa statens personalbehov skulle vara någonting önskvärt, motiverar man med att detta bidrar till mognad och umgänge mellan personer från olika sociala bakgrunder. Man anser det med andra ord vara någonting högst önskvärt att staten går in och aktivt försöker forma unga människors personligheter och umgängeskretsar.
"Gör din plikt – kräv din rätt", står det i titeln på den rapport från betongsossetankesmedjan Arenagruppen som artikelförfattarna har baserat sin debattartikel på. Men "rätt" avses förmånen att leva i en nattvandrarstat som varken förmår att upprätthålla ett fungerande rättsväsende eller ge valuta för de höga skatterna. Med "plikt" avses inte bara marginalskatter på långt över 50 %, moms, arbetsgivaravgift och skyhöga punktskatter, utan därtill också tvånget att arbeta för staten.
Som exempel på varför denna så kallade "medborgartjänst" behövs nämner artikelförfattarna sommarens stora skogsbrand i Bergslagen. I ett läge där statens gigantiska skatteinkomster inte räcker till för att finansiera vad som borde vara dess kärnverksamheter, föreslår man att framtida skogsbränder istället skall släckas av tvångskommenderade ungdomar. Skattepengarna skall istället gå till bistånd till palestinska terrorister, bidrag till religiösa fundamentalister, onödiga arenabyggen och – sist, men definitivt inte minst – att i ett utslag av megalomani och chauvinism leka "humanitär stormakt".
Ironiskt nog är artikelförfattarna identiska med debattörer som vanligtvis i uppskruvade ordalag talar om "mänskliga rättigheter" och "FN-konventioner". Samma debattörer som i normalfallet skriker sig hesa om människans "rätt till sin egen kropp" talar sig nu varma för att samma "kroppar" skall inställa sig för tvångstjänstgöring. Samma debattörer som med näbbar och klor försvarar flumskolan talar sig nu varma för att myndiga människor skall tvångskommenderas av staten för att ingjuta mognad i dem.
Det är socialismens rätta ansikte som visar sig i texten. Vad artikelförfattarna ger uttryck för är den socialistiska synen på människan som ett verktyg ägt av staten. Debattartikeln är en påminnelse om att för socialismen är den självständiga människan någonting som måste kuvas och göras till en del av ett statligt reglerat kollektiv. Debattartikeln är en påminnelse om vilken djupt obehaglig och totalitär ideologi socialismen är.
Läs även:
HAX, Anybody's Place
DN1,
DN2,
DN3,
SvD1,
Ex1
