2015-04-21

Om liberalism och polarisering

"Vi har kokat en matig soppa", skrev tidigare idag Josefin Utas på sin blogg. Utas tecknar upp en bild av ett Sverige där sprickorna mellan de olika ideologierna inte bara växt sig väldigt djupa, utan där också helt nya sprickor har uppstått i spåren av den hätska polariseringen.

Det ligger väldigt mycket i vad Utas skriver. Det fanns en tid då min inställning till politiken var okomplicerad, jag trodde på en mörkblå liberalism med starka libertarianska inslag. När Moderaterna blev allt nyare, när regeringen Reinfeldt gjorde upp med Miljöpartiet om migrationspolitiken och när vänstersekterismens lade sig som en blöt filt över samhällsdebatten, blev allting emellertid plötsligt komplicerat.

I detta läge fick nyliberaler som Johan Norberg, Mattias Svensson och Fredrik Segerfeldt plötsligt ett starkt genomslag för sina idéer om en fri invandring, ironiskt nog tack vare vänstern. Detta har bidragit till att antalet asylsökande per capita idag blivit mer än dubbelt så högt i Sverige som i något annat EU- eller EFTA-land. Denna liberalism sträcker sig emellertid inte längre än till just migrationspolitiken.

Innanför gränsen är det socialistisk omhändertagandepolitik och en strypt arbetsmarknad som gäller. Vår liberala invandringspolitik kombineras idag med en socialistisk inrikespolitik som har lett till att Sverige har den lägsta andelen låglönejobb i EU och således också de sämsta integrationsresultaten i västvärlden. Resultatet har blivit allt annat än liberalt. Resultatet har blivit skattehöjningar, laglöshet som inte bestraffas och att äganderätten urholkas.

I detta läge har jag känt mig sviken av liberalismen. Jag har till och med vid ett flertal tillfällen använt ordet "nyliberal" som ett skällsord, trots att det alltid brukade reta mig till vansinne när socialister och socialliberaler använde ordet på det sättet. Därmed är vi tillbaka vid Josefin Utas funderingar. Jag har själv blivit till ett levande bevis på stora delar av hennes tes.

Jag har den senaste tiden, närmast av en slump, återupptagit kontakten med den libertarianska/nyliberala/frihetliga idétraditionen. Till mitt polariserade jags förvåning har jag inte bara funnit att jag fortfarande känner mig hemma i denna, utan att där också både är väldigt högt i tak och ryms ett väldigt brett spektrum av åsikter. Det är med detta i bakhuvudet jag läser Fredrik Segerfeldts uppmaning till EU att riva alla gränshinder.

En del av mig håller med om vartenda ord. En annan del av mig är emellertid fullt medveten om att jag lever i ett socialistiskt land som inte lär få ett liberalt styre värt namnet på länge, oavsett om det är Alliansen eller det rödgröna blocket som styr. Segerfeldt har således goda möjligheter att få genomslag för sina idéer när det kommer till migrationen. Hans möjligheter att få genomslag för sin ekonomiska politik är emellertid betydligt sämre.

I detta läge är det ingen liberal seger för Segerfeldt att bidra till en ännu mer liberal migrationspolitik. Det är tvärtom en seger för en politik som innebär högre skatter, som innebär mer av omfördelningspolitik och som innebär att medborgarna får sämre valuta för de skattepengar de tvingas betala till staten. Av denna anledning står den svenska liberalismen inför ett vägskäl.

Dels kan den välja att kämpa för att förverkliga fler av liberalismens idéer i Sverige (någonting som för övrigt på intet sätt utesluter ett stort internationellt engagemang). Dels kan den kämpa för att med begränsade resurser försöka rädda hela världen, även om detta leder till höjd skatt och urholkad äganderätt i Sverige. Personligen väljer jag det förra alternativet, och från och med idag tänker jag vägra se någon som helst motsättning mellan detta och den liberalism jag i grund och botten alltid har trott på.
DN1, DN2, DN3, DN4, Sk1, Sk2, SvD1, SvD2, Ex1, Ex2, Ex3, Ex4, Ab1, Ab2, Ab3, Ab4, Ab5, Ab6, Ab7, SR1, SR2, SR3, SR4, SR5, SR6, SR7

10 kommentarer:

  1. Kan inte säga det bättre själv.

    SvaraRadera
  2. Intressant att du tar upp de libertarianska strävandena för ännu högre invandring. En hemsk misstanke har börjat gro hos mig, nämligen att moderatledningens villighet att acceptera en generös asylpolitik beror på att de (både 2011 och nu) ser detta som ett säkert sätt att sänka det svenska välfärdssamhället och de relativt höga lägstalönerna. För alla med någon observations- och reflexionsförmåga är det uppenbart att asylpolitiken kommer att tvinga fram detta. Själv ser jag detta som ett stort hot mot det Sverige jag önskar. Men för en libertarian, som du, är det naturligtvis något eftersträvansvärt.

    Min enda undran är varför du i så fall argumenterar för en asylpolitik som tar hänsyn till Sveriges förutsättningar att ta hand om nyanlända. Eller har jag helr missuppfattat allt vad du skrivit?

    SvaraRadera
  3. De svenska arbets- och bostadsmarknaderna måste reformeras alldeles oavsett. Jag vill faktiskt till och med hävda att detta inte är en åsikt utan nationalekonomisk grundkunskap. Även sossarna lär komma till denna slutsats förr eller senare.

    "Avreglering" behöver dock inte innebära laissez faire, det finns många mellanting mellan det och vad vi har idag. Man behöver inte åka längre än till till exempel Danmark för att hitta ett välfungerande exempel på detta.

    Jag drabbas ibland av precis samma misstanke som du säger gror i dig. Sådana strömningar existerar säkerligen, men jag tror (hoppas?) att det betydligt oftare handlar om idealism som slagit över i något som liknar fundamentalism.

    Oavsett vilket lär en omläggning av politiken dröja, sossarna och LO lär spjärna emot med näbbar och klor och Alliansen vågar inte utmana vänstern när det kommer till detta. Resultatet kommer förmodligen bli att vi får en lång övergångsperiod. En sådan kommer att präglas både höjda skatter och försämrad samhällsservice, kanske under årtionden. Detta är definitivt ingen utveckling jag vill se.

    SvaraRadera
  4. Högern med arbetsgivarna vill ha ett stort prolitariat med fattiga människor som står med mössan i hand för att få arbeta för en låg lön.

    Vänster vill också ha ett stort prolitariat med fattiga människor som står med mössan i hand. Men då på sociakontoret för att kvitta ut försörjningsstöd för att få ett troget röstboskap.

    Egennyttan ljuger som bekant aldrig.

    /eskil

    SvaraRadera
  5. Eskil: Om det står en stor skara fattiga människor redo att arbeta för låg lön betyder det att produktionskostnaderna sänks, det blir billigare att köpa de varor som produceras och de en gång så fattiga höjer sin egna levnadsstandard.
    Argumentet att "arbetsgivarna kommer bara att bli rikare" håller inte. Rätt vad det är så kommer en arbetsgivare att vara beredd på en lägre vinst på kort sikt för att vinna marknadsandelar genom lågt pris vilket alla i samhället tjänar på.
    Det är nog mest socialister som är rädda för fallande priser, själv gillar jag dom :)
    /Gunnar

    SvaraRadera
  6. Spåren förskräcker. Den korrekta termen för det som ofta kallas ny/neoliberalism är neokleptokrati. De rika blir rikare och de fattiga blir fattigare, och det är nog inte så bra i längden. Inte ett dugg bättre än den förskräckliga socialismen. Jag tror inte att det är speciellt meningsfullt att diskutera olika ideologiers för- och nackdelar längre. Demokratin är satt ur spel och den lär aldrig återkomma på något meningsfullt sätt. Det är andra krafter som styr, som det egentligen alltid har varit.

    Det är ju ingen slump att Sverige släpper in så många invandrare och på ett så okritiskt sätt. Sverige ska försvagas ekonomiskt, politiskt, militärt, rättsligt och inte minst moraliskt. Vi är på god väg att bli en vasall i det stora imperiet, eller ett protektorat om man så vill. Lyft blicken så klarnar bilden.

    SvaraRadera
  7. Det finns dock flera axlar i den här koordinaten. Oftast pratas det bara om den ekonomiska; jobb mot lönenivåer, jobb mot bidragsberoende, marknaden hit och dit etc. Jag skulle vilja hävda att även om det skulle finnas ett jobb (och bostad) väntande till varenda en av de asylinvandrare som kommer, så skulle vi få enorma problem på andra koordinater; den kulturella särskilt. Det är kulturella avgrunder emellan oss och tredje världen, särskilt den outbildade muslimska, eller där man bara läst en enda skrift, koranen. Där denna text legat till grund för ALLT du lärt dig sedan barnsben. Ingenting annat. Låt det smälta in. Smaka sedan på tidens favoritord "värdegrund". "Värdegrund"är ett explosivt ord när man verkligen utforskar det i olika kulturella och religiösa kontexter.

    Det är också en ytterligt märklig och dessvärre utbredd liberal skyddslapp att tro, som Segerfeldt, att allt skulle flyta friktionsfritt om alla gränser revs. Så där på automatik liksom. Alla är ju justa polare som är ansvarsfulla och rediga. Eller? Som om det inte behövdes någonting annat än "totl frihet" i folks skallar (jag gissar att Segerfeldt skulle rekommendera lite gräs om det kniper). Jag blir direkt mörkrädd av att läsa hans aningslöshet, och dessutom veta att han får ta sådan plats i modern svensk debatt. Hjälp.

    SvaraRadera
  8. Sverige har under årtionden byggt upp ett samhälle som beundrats av många i omvärlden och ledet till ett högt välstånd och vällevnad.
    Liberalismen önskar nu ändra på detta genom att öppna gränserna för andra kulter och förändra Sverige från ett homogent till ett heterogent samhälle.
    Min fråga är, om detta nu är liberalisternas dröm, varför inte bara flytta till ett samhället med mångkultur, flera folkgrupper som lever sida vid sida och skapar den smältdegel som man så gärna beskriver.
    Exempel på dessa skulle kunna vara Irak.
    Där har vi ju smältdegeln, kristna, muslimer, yezidier som lever sida vid sida.
    Bara flytta dit så finns ju drömsamhället redan?

    SvaraRadera
  9. Sverige har väl ett rätt torftigt eller nästan obefintligt debattklimat utanför de vanliga partiernas organisationer. (Vilket är illa då det är närmast obefintligt i partierna också).

    Så fort man närmar sig mer övergripande tankegångar eller något som liknar ideologiska funderingar blir det liksom tomt i lokalen. Vänstern har sina sekteristiska diskussioner och försöker ständigt vinna ny terräng genom att befästa högskolor, kulturbidrags sektorer, mediavägar och sociala yrkeskarriärer. Vilket mest blir till en intern parallellvärld där man försörjer varandra och snickrar på inskränkta diskurser.

    Jämfört med den världen blir förstås allt som liknar libertarianskt en frisk fläkt.

    Jag tror dock rätt mycket som ngn antyder här ovan, ideologierna har tappat sina roller beträffande all praktisk betydelse för länge sedan. Ingen borde egentligen välja att rösta på ett politiskt parti baserat på vad dessa säger sig representera ideologiskt.

    Det är alldeles för enkelt att bara snickra ihop lite snygga fraser och goda föresatser och sedan gömma sin inkompetens bakom dessa.

    Däremot kan man ju sakna en frisk och öppen debatt rent allmänt. Och speciellt inom ngn typ av "borgerlighet". Det duger inte att vara hänvisad till politiska klantskallar och obefintligt idéutbyte när det gäller samhällsfrågor. Betalda tyckarskrån och yrkespladdrare förpestar allt debattklimat tillräckligt. Man skulle behöva en helt partioberoende debattkultur som kan plocka lite olika referenser. Liberala, konservativa och socialistiska stråk. Eftersom man inte på allvar kan tro sig bygga samhällen på oblandad tankegrund. Allt vi kan se fram emot är fragment av olika mentala intryck och inspiration. Inget mer.

    Och det kan vara gott så. Den dagen då Segerfeldts värld på allvar kan diskuteras då flyter det champagne ur kökskranen. Dvs tanken är nog god. Men allt annat måste bara lösas först.

    el Mayonaisse

    SvaraRadera
  10. Att moderaterna står bakom en i stora delar fri invandring gör ju många människor fundersamma. Ett parti vars främsta meriter annars brukar vara snålhet med offentliga pengar. Att köpa sig röster har ansetts fult. Skatter skall hushållas och plockas in förnuftigt med minsta möjliga skadeföljder för nationalekonomin.

    Ungefär. Och nu är man plötsligt väldigt generös med skattepengarna inom områden som kan fullständigt explodera kostnadsmässigt. Varför säger man inte ifrån?

    Min tes är. Vänsterns taktik har nästan alltid varit att skapa kostnader. Baserade på godhet, omtanke, humanism och solidaritet. Ju dyrare dessa kostnader kan bli desto bättre. Eftersom kritik mot dessa blir en kritik mot alla de goda avsikterna. Det går liksom inte att vinna. Vänstern vinner alltid. Dessutom använder man intäkterna för att försörja sina åsiktsbröder inom de sektorer man finner väsentliga. (Istället för att oavkortat ge alla pengar till de goda uppsåten. De får också pengar men inte alls vad som skulle kunna vara möjligt).

    Moderaterna har bestämt att denna gång, i denna fråga, tänker man inte sitta med surströmmingen. Man ger sig inte. Man tänker inte låta vänstern vinna. Alla goda poäng till miljöpartiet och socialisterna. Nejtack. Istället är man generösare än vänstern. Snudd på. "Visst kom in bara. Vi tänker inte vara the bad guys."

    Eftersom man vet att det framförallt är vänsterna egna väljare som den här gången kommer att förlora mest. Det är dessa som sitter främst på bänkarna vad gäller uppoffringar och konflikter i vardagen. Det är dessa som riskerar ta de hårdaste smällarna.

    Och till slut måste vänstern komma ut ur garderoben och erkänna att det inte håller längre. Vi tappar för mycket väljare. Eller att SD blir för stora.

    Men just nu är alla ängsliga. Taktiken blir allt mer dyrköpt. Insatserna väldigt höga. Dumheten kör ett chickenrace och kostnaderna skenar.

    Snart kan det nog bli mer lönsamt att faktiskt hoppa av rejset än att strunta i följderna.

    SvaraRadera

Kommentarsfältet modereras med varierande regelbundenhet och ett stort mått av godtycklighet. Kommentarer löper stor risk att hamna i papperskorgen om de är sossiga, hätska, foliehattiga, besserwissriga, vilseledande, överdrivet långa, trollande eller faktamässigt tveksamma.

Gå ur PKU-registret innan det är för sent!

Regeringen vill göra PKU-registret – i vilket de flesta svenskar födda 1975 eller senares DNA finns lagrat – tillgängligt för polisen. Du har fortfarande möjligheten att gå ur detta register, vilket du också bör göra:

  • För att du under en vanlig dag lämnar spår av ditt DNA över stora områden, inklusive på platser där brott senare kan begås.
  • För att din kropp och ditt DNA tillhör dig, inte staten.
  • För att din uppfattning om vad som bör vara lagligt respektive olagligt förmodligen emellanåt skiljer sig markant från statens.
  • För att du är oskyldig tills motsatsen bevisats, inte det omvända.
  • För att register alltid kommer att missbrukas.
Använd denna blankett för att skydda ditt eget DNA och denna blankett för att skydda dina barns.