I Sveriges Radios Studio Ett fick idag Göteborgs-Postens Alice Teodorescu och vänsterradikala Dagens ETC:s Andreas Gustavsson ge sin respektive syn på hur den svenska invandringspolitiken diskuterades i gårdagens partiledardebatt. Inslaget var en väldigt belysande påminnelse om hur världsfrånvänd den svenska vänstern egentligen är.
I inslaget talar Gustavsson om "alla partier som har någon form av sansad åsikt i den här frågan". Bland de partier han gissningsvis åsyftar har det länge rått enighet om att den politik som lett till att asyltrycket på Sverige idag är mer än dubbelt så stort som på något annat EU- eller EFTA-land skall fortsätta, trots att Sveriges förmåga att integrera utlandsfödda visat sig vara sämst i hela västvärlden.
Det står var och en fritt att ställa sig bakom en sådan politik. En sådan politik kan emellertid knappast sägas vara "sansad". En sådan politik är extrem, alldeles oavsett vilken måttstock man begagnar sig av då man bedömer den. Att en sådan politik näppeligen kan kallas för "sansad" är ingen åsikt, det är praktiskt taget ett objektivt faktum.
Efter att likt Jonas Sjöstedt ha hyllat Fredrik Reinfeldts invandringspolitik väljer Gustavsson också att säga att Annie Lööf "skall ha heder av" att Centerpartiet står fast vid den nuvarande invandringspolitiken. Vad han emellertid fullständigt missar är att den centerpartistiska invandringspolitiken är en del av en större helhet.
Centerpartiet må ställa sig bakom en stor invandring, men de har också gjort klart att denna invandring inte bör fortsätta under samma former som idag. Centerpartiet har varit väldigt tydliga med att de önskar en avsevärt mer flexibel arbetsmarknad än dagens. En arbetsmarknad med lägre lägstalöner, där LAS har skrotats och där fackföreningarna är betydligt svagare än idag.
Man kan älska denna politik och man kan hata den, men alldeles oavsett vilket är det hela en politik som hänger ihop. Den politik Andreas Gustavsson förespråkar gör det däremot inte. Gustavsson tror sig kunna plocka russinen ur kakan. När Gustavsson betraktar den centerpartistiska politiken ser han inte någon helhet, han ser två delar utan koppling till varandra.
Av denna anledning tror sig Gustavsson kunna göra gemensam sak med Centerpartiet när det kommer till den ena av dessa bägge delar, utan att förstå att han därmed med nationalekonomisk nödvändighet får den andra på köpet. Genom att ägna sig åt önskedrömmar gör sig således Gustavsson till en nyttig idiot för en ideologi han avskyr.
Vad Andreas Gustavssons försök till analys sätter fingret på är hur den svenska samhällsdebatten förs allt mer fristående från den verklighet vi faktiskt lever i. Av den svenska samhällsdebatten att döma är det möjligt att både äta kakan och ha den kvar. Av den svenska samhällsdebatten att döma är statens resurser oändliga. Av den svenska samhällsdebatten att döma upphör ett problem att vara ett problem i samma ögonblick man förnekar att det är ett problem.
Ett sådant förhållningssätt till politiken är inte bara destruktivt och farligt. Ett sådant förhållningssätt till politiken är också en väldigt vulgär form av populism.
DN1,
DN2,
DN3,
DN4,
DN5,
NSk1,
LT1,
Dag1,
SvD1,
SvD2,
SvD3,
SvD4,
SvD5,
SvD6,
SvD7,
SvD8,
SvD9,
SvD10,
Ex1,
Ex2,
Ex3,
Ab1,
Ab2,
Ab3,
Ab4,
SR1,
SR2,
SR3
