"Verkligheten kommer ikapp Sverige", sade Åsa Romsons i kvällens partiledardebatt. Det var förmodligen den mest kärnfulla observation kring sakernas tillstånd i Sverige en ledande miljöpartist någonsin yttrat.
Verkligheten har till exempel hunnit ikapp den svenska arbetsmarknaden. LAS, kollektivavtal, brist på låglönejobb, höga lägstalöner samt extremt generösa bidragssystem har fått arbetslösheten att bita sig fast på en hög nivå. Detta kostar inte bara de svenska skattebetalarna väldigt mycket pengar, det underminerar också både finansieringen av och legitimiteten för den svenska modell som alla riksdagspartier trots detta säger sig stå bakom.
Verkligheten har också hunnit ikapp den svenska så kallade bostadsmarknaden. Hyresregleringar, regelkrångel och hårda krav på handikappanpassningar har strypt tillgången på bostäder, samtidigt som efterfrågan på samma bostäder ökar lavinartat till följd av den väldigt stora invandringen. Som om inte detta vore nog har den låga räntan och de höga ränteavdragen kraftigt förvärrat den bostadsbubbla denna kamikazepolitik har lett till. Regeringens enda motåtgärder är emellertid av kosmetisk och symbolisk natur.
Verkligheten har givetvis också hunnit ikapp den svenska skolan. Dåliga lärarlöner, flumpedagogik och en närmast total kapitulation inför de stökiga eleverna har lett till att skolresultaten rasar. Regeringen hoppas fåfängt kunna vända denna utveckling med politiserad undervisning och mer av samma flumpedagogik som har bidragit till att orsaka problemen.
Sist men inte minst har verkligheten kommit ikapp den svenska invandringspolitiken. Samtidigt som asyltrycket på Sverige är det i särklass högsta på något land i EU eller EFTA är den svenska förmågan till integration av utlandsfödda sämst i hela västvärlden. Resultatet syns i form av no go-zoner, nya former av synnerligen rå kriminalitet, medborgargarden, en framväxande etnisk underklass och att statsfinanserna försämras trots att både skatterna höjs och att den välfärd dessa skatter är tänkta att finansiera blir sämre.
Åsa Romson hade således helt rätt när hon påstod att "verkligheten kommer ikapp Sverige". Problemet är bara att vad Åsa Romson menade med "verkligheten" inte hade något med de akuta så kallade "utmaningar" Sverige står inför att göra. Ej heller är problemet att Åsa Romson och hennes parti fått för litet genomslag för sina idéer. Tvärtom, genom sitt inflytande över regeringspolitiken och genom sin migrationsuppgörelse med regeringen Reinfeldt är Miljöpartiet en central del av problemet. Vad mer är, deras utopism och kompromisslösa hållning är idag ett av de största hindren för att få till en förändring.
Att Åsa Romson ikväll valde att likna det faktum att många migranter (varav en påfallande stor del saknar varje tillstymmelse till asylskäl) dör på Medelhavet med förintelsen(!) visar på vidden av problemet. Vad Romson ville antyda var inte bara att invandringen borde släppas fri, utan att detta dessutom borde kombineras med mer av samma socialistiska politik som lett till att så många invandrare fastnat i arbetslöshet och utanförskap.
Verkligheten har hunnit ikapp Sverige. Verkligheten har emellertid inte hunnit ikapp den svenska politiken. Vad kvällens debatt visade var att de svenska politikerna i allmänhet och de svenska vänsterpolitikerna i synnerhet står totalt handfallna inför den verklighet som har hunnit ikapp Sverige. Det finns en stor risk att detta kommer att sluta väldigt, väldigt illa.
Läs även:
Den sjätte mannen,
Motpol,
Anybody's Place,
Den hälsosamme ekonomisten
SvD1,
SvD2,
DN1,
DN2,
DN3,
DN4,
DN5
