"Ett fyrtiotal människor befaras ha dött i ännu en båtolycka utanför Siciliens kust", inleds en artikel som publicerades i gårdagens Svenska Dagbladet. Implikationerna är såklart de vanliga. Det är Europas fel, det borde införas en möjlighet att söka asyl på plats, det behövs "fler vägar in i Europa" och så vidare.
Den som har lite is i magen finner emellertid att det är ganska mycket som skaver i berättelsen. I artikeln intervjuas några överlevande nigerianer som påstås vara på flykt från Boko Haram. Varför dessa istället för att korsa Medelhavet inte har tagit sig till en del av landet där Boko Haram inte är aktiva framgår emellertid inte. Vad som däremot framgår är att de är från Ogun, en delstat som då man undersöker saken närmare visar sig ligga praktiskt taget så långt från Boko Harams kärnområde man kan komma i Nigeria.
Mot slutet av artikeln framgår det mycket riktigt också att det snarare är drömmen om ett rikare liv som fått de intervjuade nigerianerna att ta sig till Europa. Därmed visar det sig återigen att debatten om båtflyktingarna till stor del förs på falska premisser. I många fall är orsakerna till att afrikaner väljer att riskera livet på Medelhavet helt och hållet ekonomiska. Möjligheten att söka asyl på plats skulle med andra ord inte stoppa den dödliga människosmugglingen.
Därtill visar sig också de känsloargument om att tänka på barnen och att det handlar om människor som brukar komma fram när logiken tryter vara falska. Att vi helt ignorerar att vårdslösa föräldrar riskerar sina barns liv (av artikel framgår att en femårig nigeriansk flicka var väldigt nära att drunkna) för att ta sig till Europa visar att vi, när det kommer till kritan, inte tänker på barnen. Ej heller kommer vi ihåg att det är människor det handlar om. Migranterna behandlas istället som undermänniskor som inte kan ta ansvar för sina egna handlingar. Det är en rutten och kolonial syn på icke-vita människor som rimmar väldigt illa med vår egen uppblåsta självbild.
Borde det då inte finnas "fler vägar in i Europa", även för nigerianer? I en perfekt värld vore såklart öppna gränser en fantastisk idé. Världen är emellertid inte perfekt, de afrikanska ländernas fattigdom är orsakad av extremt vanstyre och detta är en situation som endast afrikanerna själva kan göra något åt. Verkligheten är att närmare 40 procent av befolkningen i Afrika söder om Sahara gärna vill flytta utomlands. "Fler vägar in i Europa" skulle skapa ett fullständigt ohanterligt tryck på vår världsdel.
Den svenska debatten saknar idag verklighetsförankring. Att alla migranter som korsar Medelhavet är flyktingar med asylskäl är någonting som ständigt tas för givet, trots att detta bevisligen inte stämmer. Varje försök att problematisera att asyltrycket på Sverige är mer än dubbelt så stort som på något annat EU- eller EFTA-land bemöts med anklagelser om rasism. Istället behandlas vad som är en ödesfråga för Sverige som en samhällsfråga på marginalen.
Vänstern tror att invandrarnas problem att integreras i samhället beror på rasism och kan lösas med klassanalys. Liberalerna tenderar å sin sida att hemfalla åt en övertro på föreställningen om den rationella människan. Båda sidor förbiser helt från det kulturella kapitalets betydelse. Att Afrika och Mellanöstern fastnade i stagnation, korruption och fattigdom, parallellt med att Sydkorea blev rikt och att ett sönderbombat och skuldsatt Västtyskland blev världens näst största ekonomi på bara ett par tre årtionden, väljer man från både höger- och vänsterhållet att ignorera.
"Arbetsförmedlingens fifflar om nyanländas etablering", skrev Tino Sanandaji igår på sin blogg. Det är ett talande exempel på hur vår postmoderna samtid förhåller sig till verkligheten. Vi ignorerar fakta, vi klamrar oss fast vid ideologiska axiom och vi sluter en decemberöverenskommelse för att slippa förhålla oss till valresultatet. Under tiden ökar budgetunderskottet i takt med Sverigedemokraternas opinionssiffror. För eller senare spricker bubblan, men så länge den inte gör det lär "debatten" fortsätta präglas av utopistiska idéer om asylvisum och om "fler vägar in i Europa".
DN1,
DN2,
DN3,
NSk1,
SMP1,
SMP2,
Av1,
SvD1,
SvD2,
SvD3,
SvD4,
SvD5,
Ex1,
Ex2,
Ex3,
Ex4,
Ex5,
Ex6,
Ab1,
Ab2
