I över åtta år har den svenska vänstern försökt utmåla de jobbskatteavdrag som regeringen Reinfeldt införde som en "pensionärsskatt". Denna sorts retorik är karaktäristisk för de tre svenska vänsterpartierna. Inte bara för att retoriken är intellektuellt ohederlig, utan också för att dess syfte är att utmåla den egna sidan som solidarisk och den motsatta som ett alternativ för själviska girigbukar.
I ljuset av detta är det väldigt intressant att se vilken typ av omfördelningspolitik regeringen nu väljer att driva. I vårbudgeten föreslås att alla under arton år skall få sina läkemedel betalda av staten, trots att merparten av dessa barn och unga lever i välbeställda familjer. Därtill planerar regeringen att med skattemedel kraftigt börja subventionera samma barnfamiljers glasögoninköp.
De ur röstmaximeringshänseende viktiga barnfamiljerna kommer således gynnas av regeringens politik, trots att merparten av alla väljare som ingår i denna grupp redan har det bra ställt. När det däremot kommer till regeringens "satsning" på äldre i behov av äldreomsorg visade sig finansieringen av denna komma på besparingar inom andra delar av äldreomsorgen. I klartext betyder detta att vad som av regeringen framställdes som en "miljardsatsning" i själva verket visade sig vara en "satsning" på ynka 60 miljoner kronor.
Igår kom så nyheten att regeringen nu öppnar för dyrare hemtjänst, något som innebär att de fattigaste pensionärerna med regeringens politik kommer bli ännu fattigare än vad de redan är. Genom sitt arroganta bemötande av en grupp som till skillnad från de röststarka barnfamiljerna faktiskt är i behov av stöd, gör således socialisterna det glasklart att deras vackra och högtidliga ord om solidaritet inte är vatten värda.
En sådan politik är inte godhjärtad, omtänksam eller solidarisk. En sådan politik är kleptokratisk, hjärtlös, cynisk och klientelistisk. En regering som bedriver en sådan politik drar sig varken för att offra de svagaste i samhället eller för att i massiv skala försöka köpa sig röster för andras pengar. Att en regering som bedriver en sådan politik har mage att kalla sig själv för "solidarisk" är att spotta alla skröpliga garantipensionärer i behov av hemtjänst i ansiktet.
Läs även:
Anybody's Place,
Dag Öhrlund
DN1,
SvD1,
Ab1,
Ab2
