Sveriges socialistiska regering, hänryckt som den är av den postmoderna nyvänsterns tankegods, anser det vara både statens rätt och uppdrag att reglera sammansättningen i de privata och börsnoterade företagens styrelser. Regeringen arbetar därför just nu med ett lagförslag vars syfte är att genom att ytterligare begränsa äganderätten åstadkomma just detta.
På en direkt fråga om hur en sådan lag skulle upprätthållas svarade justitieminister Morgan Johansson i en intervju som i morse sändes i Sveriges Radio att "man kan hota med en upplösning av bolagen". Efter massiv kritik valde Johansson att backa bara några timmar senare, men då i ordalag som antydde att han aldrig hade sagt vad han faktiskt hade sagt.
Den troliga anledningen till att Johansson i Sveriges Radio sade vad han faktiskt sade är att han då inte förstod hur extremt radikalt det han faktiskt sade var. Att han därefter så fort valde att backa från sitt uttalande berodde såklart delvis på den massiva kritiken, men gissningsvis också på att justitieministerns medarbetare fann sig tvungna att tala om för honom vilket osannolikt dåligt omdöme han hade visat prov på.
Att Johansson över huvud taget kom på tanken att föreslå tvångsupplösning av företag som straff i de fall då sammansättningen av dessa företags styrelser inte faller staten i smaken säger väldigt mycket om Socialdemokraternas syn på företagande och äganderätten. Vad Johanssons uttalande avslöjade var att i den socialdemokratiska världsbilden är äganderätt och fritt företagande allt annat än självklarheter. Vad Johanssons uttalande visar är tvärtom att för en socialdemokrat är dessa företeelser någonting som tillåts på nåder.
Vad Johansson (och för den delen även alla de "borgerliga" politiker som, likt när Folkpartiet på 70-talet motionerade om löntagarfonder, inte förmår stå emot en sekteristisk och vänsterradikal våg i de mediala och akademiska ankdammarna) visar prov på med uttalanden som detta är att de inte förstått vad ett företag är. För dem tycks privata företag i första hand vara statens verktyg. För dem tycks privata företag vara organisationer som, likt offentliga myndigheter, är skyldiga att bedriva regeringens politik.
Vad kvoteringsvurmarna inte förstått är att äganderätten och det fria företagandet är grundförutsättningar för att det välstånd som möjliggör bland annat den socialdemokratiska klientelistiska politiken över huvud taget skall kunna skapas. Vad Johanssons utspel med all önskvärd tydlighet ännu en gång avslöjar är hur man inom den svenska socialdemokratin inte förmår skilja mellan mitt och ditt, på hur man med en ångvälts eftertänksamhet och en skolgårdsmobbares finess tar "rätten" att påtvinga andra den egna livsstilen och de egna värderingarna för självklar.
Läs även:
Motpol,
Anybody,
Ekonomisten,
HAX,
Toklandet,
Ekvalist
SvD1,
SvD2,
Ex1,
SR1,
SR2
