Det går att ha många synpunkter det Pridetåg som företrädare för bland annat Avpixlat planerar att arrangera på Järvafältet nästa vecka. Förutom att det utspel som Avpixlats chefredaktör Mats Degerlind i söndags gjorde på Twitter är som taget ur en surrealistisk fars, är det inte en särskilt långsökt tanke att misstänka att det i första hand inte är omsorg om sexuella minoriteter som driver en del av deltagarna. Det är emellertid också värt att notera att till exempel Alexander Bard stödjer arrangemanget.
Vad som är minst lika uppseendeväckande är emellertid reaktionerna på arrangemanget. En återkommande invändning mot arrangemanget har varit att dess enda syfte är att provocera. Det är en häpnadsväckande historielös invändning. Även om Pride idag (särskilt av de större städernas innerstadsbor) ofta ses som en folkfest har detta inte alltid varit fallet.
Tvärtom var just provokationsaspekten central när arrangemang som Pride tillkom. Prideparader är inga demonstrationståg av klassiskt snitt, de är istället utformade för att provocera homofober så mycket det bara går. Denna provokation har fungerat. Acceptansen för att vissa väljer att leva sina liv på ett annat sätt än majoriteten är idag större än någonsin.
Av just denna anledning är provokationsaspekten något som Pridevännerna aldrig tidigare har bett om ursäkt för. Vad mer är, de som haft invändningar mot arrangemanget har med åren funnit sig allt mer marginaliserade. De första åren hade de ofta såväl politiker som massmedier på sin sida, men med åren har de kommit att ses som allt mer inskränkta och fördomsfulla och kan inte längre räkna med något officiellt stöd att tala om.
Samma debattörer som öppet hånar de etniska svenskar som håller fast vid dylika värderingar oroas emellertid idag av att ett arrangemang som Pride Järva skall provocera muslimer. Det är ett slående exempel på dubbelmoral. När äldre svenskar för vilka homosexualitet kan vara något väldigt främmande hånas för sin inställnings skull, försvaras andras rätt att slippa bli utsatta för homosexuella uttryck på grundval av deras hudfärg, etnicitet och religion.
Vad man förespråkar är med andra ord ett samhälle där olika måttstockar skall tillämpas för olika människor. Ett samhälle där förmenta "antirasister" är de som mest högljutt förespråkar att människor skall bemötas olika beroende på hudfärg, etnicitet och religion. Det är denna de låga förväntningarnas rasism som idag allt oftare gömmer sig bakom floskeln om att stå upp för "alla människors lika värde".
DN1,
SvD1,
Ex1,
Ex2,
Ab1,
Ab2,
Ab3,
Ab4,
Ab5
