"Håll Systembolaget öppet på söndagar och kvällar", skrev igår Folkpartiets Carl B Hamilton i en debattartikel. Budskapet verkar lovande, ända tills man faktiskt börjar läsa. Det är nämligen inte av liberala skäl Carl B Hamilton argumenterar som har gör. Tvärtom, orsaken till utspelet är att han vill behålla det statliga alkoholmonopolet.
Det dröjde inte länge innan Carl B Hamilton fick kritik för detta, men inte från någon politikerkollega utan från en av de ledarredaktioner som idag utgör den enda politiska oppositionen värd namnet i Sverige. "Skrota alkoholmonopolet helt och hållet", lyder titeln på Per Gudmundsons snabba replik i Svenska Dagbladet.
Ett efter ett punkterar Gudmundson kirurgiskt monopolvurmarnas argument. Där Carl B Hamilton har mage att (om än med vinkonnässörens lätta förakt) hylla mikrobryggerierna påpekar istället Gudmundson hur förödande det statliga alkoholmonopolet är för just dessa bryggerier. Gudmundson glömmer emellertid påpeka att ett av de oftast åberopade skälen till den nuvarande alkoholpolitiken (något som många av oss har fått lära sig i skolan och som också finns att läsa på Systembolagets hemsida) är en ren myt och efterhandskonstruktion.
Att alkoholmonopolet fortfarande finns kvar i Sverige beror på att Kristdemokraterna och det förment liberala Folkpartiet ser det som ett bra verktyg för att beskära människors frihet, och för att Socialdemokraterna av ren princip vurmar alla institutioner som påminner om tiden då Socialdemokraterna inte var ett parti utan Partiet.
Det är emellertid helt i demokratisk ordning att vissa partier yrkar på ett sådant monopol. Vad som är uppseendeväckande i sammanhanget är den uppenbara bristen på alternativ för de väljare som anser att svenskar, liksom den stora merparten andra nationaliteter i västvärlden, är fullt förmögna att handla sin alkohol i till exempel livsmedelsaffären.
Det lär finnas partier i Sverige som är motståndare till det statliga alkoholmonopolet, men trots att hela åtta partier idag återfinns i riksdagen finns det inte längre något som aktivt driver frågan. Ej heller finns det längre något parti som på allvar driver frågan om sänkta skatter. Vad mer är, när det kommer till för Sverige extremt brådskande reformer som avreglering av bostads- och arbetsmarknaderna är urvalet av partier också ytterst begränsat. I synnerhet om man varken vill få monopolvurmare eller en politik som i praktiken leder till ännu fler skattesänkningar på köpet.
Att Sverige idag i praktiken, trots åtta partier i riksdagen, inte har ett enda parti som står för en seriös högerpolitik är pinsamt. Alkoholmonopolet är bara toppen på isberget.
NSk1
