2015-07-12

Socialdemokraterna, Stasi och skolan

I dagens DN återfinns en artikel om hur den östtyska säkerhetstjänsten Stasi försökte påverka den svenska skolan. Det är en ganska intressant text, men uppgifterna är inte nya. Tvärtom bygger de (även om DN undlåter att nämna detta) på Birgitta Almgrens idag flera år gamla forskning. DN:s reportage tillkom först flera år efter att tidskrifter som Pedagogiska magasinet, Skolvärden och Svensk Tidskrift hade publicerat liknande men betydligt mer djuplodande reportage.

I dessa reportage kan man till skillnad från i DN:s även läsa om hur samarbetet med Östtyskland influerade utformningen av läromedel. Ännu mer anmärkningsvärt är att en av de allra varmaste DDR-vännerna, nämligen socialdemokraten Stellan Arvidson, i egenskap av bland annat utredare gavs ett väldigt tungt inflytande över den svenska skolan som sådan.

Fredrik Antonsson skrev tidigare idag på sin blogg om sina erfarenheter från denna skola. Mina egna erfarenheter från 1980-talets svenska skola är följande: Jag "visste" att Olof Palme var världens bästa ledare. Jag "visste" att Socialdemokraterna hade gjort Sverige till världens rikaste land. Jag "visste" att Nato var en otäck och krigshetsande organisation. Jag "visste" att avsaknaden av allemansrätt gjorde det omöjligt att vistas i naturen utomlands.

Jag "visste" att kommunismen och kapitalismen var lika goda kålsupare, och att den svenska blandekonomin var överlägsen båda. Jag "visste" att barnen i Afrika svalt för att européer och amerikaner var rika. Jag "visste" att Sverige var de fattiga ländernas förkämpe och frälsare. Sist men inte minst "visste" jag att den svenska högern var en ond kraft som ville människor illa.

Jag insåg så småningom att detta var humbug, men än idag har benämningar som "kapitalism", "höger", "Nato" och "Moderaterna" en kvarvarande tendens att någonstans inom mig trigga negativa associationer. Negativa associationer som jag rent intellektuellt inte har några problem att bortse från, men som på en djupt liggande nivå någonstans finns kvar, närmast likt betingade reflexer.

Det är (förutom den usla politiken som sådan) i mångt och mycket detta som förklarar den djupa motvilja jag hyser inför allt vad socialism, socialdemokrati, "alliansfrihet" och begrepp som "den tredje ståndpunkten" heter. Jag kommer aldrig kunna respektera ett parti som, då jag bara var ett barn, med skolans, kulturens och public services hjälp försökte indoktrinera mig till att bli en lojal socialist. Vad mer är, samma socialisters tilltagande tendens att med allt smutsigare smutkastningsmetoder försöka framställa sig själva som moraliskt förmer än andra gör mig av just denna anledning heligt förbannad.

Det riktigt ironiska i sammanhanget är att samtidigt som jag i skolan fick lära mig om den svenska modellens överlägsenhet, hade den svenska ekonomin på grund av den socialdemokratiska politiken stagnerat. Det välstånd som jag i skolan fick lära mig berodde på den socialdemokratiska politiken berodde i själva verket på liberala reformer som genomfördes långt före det socialdemokratiska maktövertagandet.

Några år före jag började skolan hade emellertid de ständigt stigande skatterna och de för varje år tilltagande regleringarna till slut satt stopp för detta. Tillväxten upphörde, andra länder gick om Sverige och reallönerna sjönk. Vad jag fick lära mig i skolan var med andra ord inte bara partsinlagor, utan därtill flagranta lögner.

Läs även:
Den sjätte mannen
DN1, DN2, SR1

6 kommentarer:

  1. Intressant skrivet. Den svenska skolan har varit Socialdemokratins främsta vapen i kampen om nya väljare. Ett vapen dom varit ensamma om.

    Påminner mig om att min klassföreståndare och SO-lärare i gymnasiet var öppet socialdemokrat, om än sympatisk och oftast nedtonad. Men jag kommer aldrig glömma när en klasskamrat, hårdnackad moderat, inledde en diskussion om hur mycket skatt som fanns på 100 kr, sett till både hur pengarna tjänades och sedan konsumerades. Våran lärare hade fel, så mycket kan jag säga...

    SvaraRadera
  2. En nära anhörig till Lisbet Palme var då chef över läromedelsproduktionen.
    Det var ganska täta kontakter med DDR då.
    (Enligt en pålitlig person som arbetade där)

    SvaraRadera
  3. Ja precis så var det att växa upp i DDR-Sverige!

    SvaraRadera
  4. Läs också det mycket intressanta inlägget på Dagens samhälle om att m har svalt s historieskrivning. I själva verket var Sverige ett av världens rikaste länder redan på 20-talet, före s makttillträde, tack vare Gripenstedts reformer på 1800-talet. Den 100-åriga goda utvecklingen bröts med regleringar och höga skatter och Sverige föll i välståndsligan.

    SvaraRadera
  5. Ja, jag hade texten i fråga i huvudet när jag skrev detta inlägg, men jag kom inte ihåg var jag hade läst det. Tack för påminnelsen. Väldigt läsvärt.

    SvaraRadera
  6. Det är alltid intressant att se folk beskriva sin skola det gick under decennium x.

    Själv gick jag i huvudsak på 70-talet och en bit in på 80-talet och känner sällan igen mig på beskrivningarna. Skolorna jag gick ansågs bra (det fanns stökigare) och jag anser att det var kvalité över undervisningen och ordningen. Så här i efterskott har jag insett att mycket kan ha berott på att (har jag nyligen insett) att jag hade förhållandevis gamla lärare, alla väl över 40. Inga duvungar alltså samt skolade själva i en tid då lärare var något fint att vara och inte något som 'dumhuven' sökte till. Vi hade även en lektor som hade som bisyssla att vara ordningslärare ... något som inte verkar finnas längre. De offentliga utskällningarna i aulan var minnesvärda :)

    Den lärdom jag idag oftast kommer tillbaka till och minns är högstadiets träning i kritisk läsning. Plocka bort alla starka och utfyllnadsord i en text och vad finns kvar? Minns fortfarande AHA-upplevelsen från detta. Med tanke på hur debatter allt för ofta förs idag i Sverige så kan denna träning inte varit särskilt vanlig i senare decennier ....

    SvaraRadera

Kommentarsfältet modereras med varierande regelbundenhet och ett stort mått av godtycklighet. Kommentarer löper stor risk att hamna i papperskorgen om de är sossiga, hätska, foliehattiga, besserwissriga, vilseledande, överdrivet långa, trollande eller faktamässigt tveksamma.

Gå ur PKU-registret innan det är för sent!

Regeringen vill göra PKU-registret – i vilket de flesta svenskar födda 1975 eller senares DNA finns lagrat – tillgängligt för polisen. Du har fortfarande möjligheten att gå ur detta register, vilket du också bör göra:

  • För att du under en vanlig dag lämnar spår av ditt DNA över stora områden, inklusive på platser där brott senare kan begås.
  • För att din kropp och ditt DNA tillhör dig, inte staten.
  • För att din uppfattning om vad som bör vara lagligt respektive olagligt förmodligen emellanåt skiljer sig markant från statens.
  • För att du är oskyldig tills motsatsen bevisats, inte det omvända.
  • För att register alltid kommer att missbrukas.
Använd denna blankett för att skydda ditt eget DNA och denna blankett för att skydda dina barns.