Det finns i Sverige en spridd uppfattning att det är fel att ta ställning när två olika synsätt står mot varandra. En sorts tredje ståndpunktsfilosofi om man så vill, men en sådan som gäller betydligt mer än säkerhetspolitiken.
Dagens huvudledare i DN om hur Sverige skall hantera återvändande terrorister är ett bra exempel på detta. Den framför förvisso en del bra poänger om till exempel rättssäkerhet och beviskrav, men det är inte det som är dess huvudbudskap. Huvudbudskapet är istället att visst är terrorism dumt, men...
När flera andra länder skärper straffen och ändrar lagstiftningen för att kunna komma åt den bestialiska terror som just nu skapar oerhört stort lidande i världen, vill DN låta antyda att en sådan politik är populistisk. Den som kräver detta, låter DN påskina, sjunker närmast till samma förkastliga nivå som terroristerna själva. Istället är det enligt DN förslag som att ge mordiska våldtäktsmän till terrorister förtur i bostadskön som är "värda att uppmuntra och utveckla".
Förutom att resonemanget är både föraktfullt och elitistiskt är det också naivt. Denna moral är inte, till skillnad från vad dess förespråkare tror, särskilt högstående eller intellektuell. Tvärtom är den ett exempel på samma ihåliga och förnumstiga plattitydhumanism som dagisfröknar i alla tider gjort sig skyldiga till när de förklarat för förtvivlade barn som försöker undslippa sina plågoandar att det aldrig är ens fel att två träter.
Istället är resonemanget både naivt och farligt. Svårhanterliga hot av ett slag som säkerhetstjänster har inrättats för att bekämpa reduceras till enkla sociala problem i stil med ungdomar på glid. Fanatiska terrorister som inte drar sig för att halshugga, våldta och korsfästa skall behandlas som bråkiga skoltrötta ungdomar. Ungdomar som nog kommer skärpa till sig, bara de får en ny fritidsgård.
Det finns inget moraliskt högstående med en sådan naivitet. Tvärtom är en sådan inställning ett uppenbart exempel på feghet. En feghet som blev ökänd då europeiska ledare försökte göra upp i godo med Hitler. En feghet som i praktiken är den avgrundsdjupa ondskans tjänare.
DN1,
DN2,
SvD1,
Ab1,
Ab2,
Ab3
