I tisdags publicerade Dagens Nyheter en artikel med rubriken "Trots allt – det dödliga våldet minskar". Detta har resulterat i en tämligen infekterad debatt med delvis partipolitiska förtecken. Absolut ingenting har gått sönder i Sverige över huvud taget, har man till exempel ironiskt nog kunnat höra från vänsterhåll.
Räknat i antal mord och dråp finns det ingenting att anmärka mot DN:s lägesbeskrivning. Detta säger emellertid inte nödvändigtvis något om de brottsliga gärningarna som sådana. Tvärtom påpekade till exempel rättsläkaren Jovan Rajs redan för tio år sedan att en bidragande förklaring till trenden var att sjukvården har blivit bättre.
Med andra ord, läkevetenskapen förhindrar retroaktivt många potentiella mord efter att den kriminella handlingen har begåtts. Att rubriceringen blir "grov misshandel" och inte "mord" eller "dråp" beror med andra ord på vårdpersonalen och forskningen, inte på gärningsmannen. Detta gör emellertid inte den kriminella handlingen som sådan mindre rå, våldsam eller hänsynslös. Att gängvåldet har lett till att svenska läkare idag åker till länder som Sydafrika för att ta del av den expertis på skottskador som finns där, ger en fingervisning om vad som pågår i samhället.
En annan aspekt på statistiken (vilket också påpekas i DN:s artikel) är att dödligt våld i samband med "spontanbråk och dispyter" har minskat kraftigt, närmare bestämt med närmare hälften. Detta borde ha lett till en kraftig nedgång i det totala antalet mord, men den totala nedgången har istället blivit förhållandevis liten eftersom andra sorters mord parallellt med detta blivit mycket vanligare.
Detta är intressant av flera skäl. I DN-artikel får "spritfester" som gått över styr illustrera kategorin "spontanbråk och dispyter". Det rör sig med andra ord om dråp snarare än mord och de inblandade agerar oöverlagt och är påverkade av alkohol. I fallet med det gängvåld som blivit vanligare samtidigt som antalet spritfester med dödlig utgång har blivit färre, handlar det emellertid om avsevärt mer kalkylerande och hänsynslösa gärningsmän. Det är därför också fullständigt naturligt att tycka att det senare våldet är betydligt mer skrämmande.
I förlängningen handlar det emellertid inte bara om antalet mord, det handlar också om att andra former av brottslighet har gått från att vara ovanliga eller väldigt ovanliga till att bli förhållandevis vanliga. Det handlar om mobiltelefonrån, det handlar om inbrott, det handlar om slagsmål på sjukhus, det handlar om våld mot ambulanspersonal och brandmän och det handlar om råa och hänsynslösa brott med pensionärer som offer. Utöver detta har den organiserade brottsligheten blivit en maktfaktor att räkna med och skottlossningar i stadsmiljö blivit till vardagsmat.
Våldet och den råa brottsligheten har helt enkelt flyttat fram sina positioner i samhället. Våldet och den råa brottsligheten har blivit till något som är närvarande i människors vardag på ett helt annat sätt än tidigare. Det är i ljuset av detta som ilskan över den ofta upprepade bilden av att alla kurvor pekar åt rätt håll bör förstås, även om jag vill betona att just DN:s artikel enligt mig är bättre än sitt rykte.
Slutligen är det värt att notera att debatten om brottslighetens utveckling under de senaste dagarna har kommit att tangera invandringsfrågan. Det beror inte sällan på plumpa rasistiska uttalanden, men det handlar också om mer än så. Efter att jag själv häromdagen (måhända något orättvist) raljerade på Twitter över DN:s artikel så antyddes det att jag hade sagt något rasistiskt, trots att jag varken hade skrivit eller ens tänkt någonting om invandring eller invandrare i sammanhanget.
Det finns emellertid en koppling mellan dessa bägge företeelser. I fallet med gängbrottsligheten är den tämligen uppenbar, men den går också längre än så. För tio år sedan släppte Brottsförebyggande rådet (Brå) rapporten "Brottslighet bland personer födda i Sverige och i utlandet". Denna visar att utrikes födda är kraftigt överrepresenterade i bland annat vålds- och sexualbrott (tabell 11, sid 41).
Om man kombinerar överrepresentationen i tabell 11 med utrikes föddas andel av befolkningen idag (cirka 17 %) finner man att utrikes födda (om Brås siffror fortfarande stämmer) utgör cirka 53 % av förövarna inom kategorin "Våldtäkt/försök till våldtäkt". För kategorierna "Dödligt våld och försök till mord och dråp" och "Misshandel, grov misshandel" hamnar motsvarande siffror på 43 % respektive 37 %.
Det går att ha synpunkter på vad Brå mäter (misstanke snarare än fällande domar) och det är inte säkert att överrepresentationen 2015 ser likadan ut som 2005 (det finns såvitt jag vet ingen nyare information tillgänglig i ämnet). Siffrorna ovan bör därför tas med en väldigt stor nypa salt. Detta väl sagt är procentsatserna man erhåller ur Brås data påtagligt höga. Det är måhända också därför frågan om huruvida brottsligheten ökar eller ej blivit så politiskt laddad.
Läs även:
Den sjätte mannen,
Motpol
DN1,
DN2,
DN3,
DN4,
DN5,
SvD1,
SvD2,
SvD3,
SvD4,
SvD5,
SvD6,
Ex1,
Ex2,
Ex3,
Ex4,
Ex5,
Ab1,
Ab2,
SR1,
SR2,
SR3,
SR4
