Det är något speciellt med den svenska straffetiken. Det är förvisso föredömligt att vilja fjärma sig från lynchjustis, hämndbestraffning och det gammaltestamentliga öga för öga. Som på så många andra områden väljer emellertid det extrema landet Sverige att gå till överdrift på andra sätt istället.
Vad som har hänt med den svenska straffetiken är att den har utvecklats till något som kan liknas vid en tillägnad smak. Det började när det svenska etablissemanget bestämde sig för att det var dags att lämna barndomens förkärlek för enkla smaker som socker och fett bakom sig, men det slutade inte där.
Man började fermentera, man använde för mycket ättika och man började lagra den nya och förbättrade produkten så länge att den fick en kraftigt härsken smak. När resultatet såväl fick ett oaptitligt utseende som började lukta illa hävdade någon att detta var ett tecken på kvalitet, och jämförde lyriskt med en vällagrad havarti eller gorgonzola. De övriga provsmakarna höll inte med, men eftersom de inte ville visa sig okunniga eller provinsiella valde de trots detta att nicka instämmande.
Någonstans gick det med andra ord troll i processen. Resultatet har blivit att ju mer icke-intuitiv och paradoxal svensk rättsskipning blir, ju mer den avviker från det allmänna rättsmedvetandet, desto mer upplyst och sofistikerad anses den inte sällan också vara.
Därför är det självklart viktigt att komma ihåg att grova våldsbrottslingar också är offer. Därför skall självklart dömda tjuvar få behålla sitt byte om man inte finner den rättmätiga ägaren. Därför är det självklart riktigt att några olämpliga ord på nätet ibland bestraffas mycket hårdare än ett fall av synnerligen hänsynslös misshandel. Därför är det självklart så att den som ockuperar andras egendom också har besittningsrätt.
Därför är det självklart också helt i sin ordning att Hagamannen släpps fri och att han både tillåts bosätta sig bland sina offer och får bidrag till körkort. Därför är det självklart helt i sin ordning att de som sätter upp en piratkopieringstjänst kan dömas till att betala astronomiskt mycket högre skadestånd än vad den som åsamkar en medmänniska men för livet kan dömas till att betala. Därför är det också självklart riktigt att terrorister skall erbjudas förtur i bostadskön, oavsett vad rättshaveristerna i sociala medier tycker.
Den som är av en annan åsikt får inte sällan höra att han eller hon är lite gammaltestamentlig av sig. De som retar sig på formerna för Hagamannens frigivning får av grötmyndiga krönikörer höra att de påminner om en lynchmobb. Den som anser att allmänhetens rätt till liv och hälsa väger tyngre än grova återfallsförbrytares rätt till frihet får inte sällan höra att Sverige som helhet har lämnat det grottstadium de blivit kvar på.
Denna inställning är emellertid varken sofistikerad eller upplyst. Den är däremot en mycket talande indikation på sakernas tillstånd.
SvD1,
Ex1,
DN1
