Pajaskonsterna kring Sverigedemokraternas affischering på Östermalmstorgs tunnelbanestation är nu inne på sin tredje dag. Det började redan i Gomorron Sverige där Kristoffer Tamsons fick svara på frågor om han inte kände förståelse för alla som "känt obehag" och om vad som skett "rimmar med det lag- och regelutrymme som finns".
Det var emellertid inte gårdagens stormning av tunnelbanestationen som diskuterades. Ej heller var det gårdagens misshandel av en journalist (trots att vederbörande ironiskt nog har romskt påbrå). Nej, vad man som nyhetskonsument förväntas känna obehag inför och uppleva otrygghet över är en politisk reklamkampanj.
Om det budskap som reklamkampanjen hade framfört varit så grovt som det ideligen påstås vara hade detta varit befogat, men budskapet är inte i närheten av att vara av en sådan karaktär. Tvärtom, den som faktiskt tar sig tid att läsa budskapet med ett någorlunda öppet sinne finner att det är relativt oskyldigt. Det handlar varken om hets mot folkgrupp eller (vilket har påståtts) "old school rasism, nazism egentligen om man ska ge det rätta ordet".
Vad det handlar om är en åskådning. Man kan tycka att denna är både osann och ointelligent och man kan tycka genuint illa om det parti står bakom den. När det kommer till kritan är den är emellertid inte mer plump, generaliserande, populistisk eller demagogiskt än många de texter som dagligen publiceras på Aftonbladets opinionssidor.
Det finns, kort sagt, ingen anledning till de hysteriska scener vi har sett de senaste dagarna. Händelserna har förvisso haft ett stort nyhetsvärde, men inte för att ett relativt oskyldigt reklambudskap har satts upp på en tunnelbanestation, utan för att samma tunnelbanestation har skakats av pöbelvåld. Något som, ironiskt nog, definitivt kan tänkas leda till att människor upplever både otrygghet och obehag.
De senaste dagarnas händelser är ännu ett tecken på den klyfta som går genom Sverige. Det är inte bara en åsiktsklyfta, utan framför allt en klyfta över vilken man inte längre ens förstår varandra. Där vissa på ena sidan av klyftan ser ett förhållandevis oskyldigt budskap ser en del på andra sidan av klyftan tydliga paralleller till 30-talet.
När sådana klyftor uppstår talas det ofta om vikten av att överbrygga dem. Problemet är bara att skrämmande många på den vänstra sidan av denna klyfta beter sig som en fanatisk sekt. De agerar inte längre rationellt, de visar prov på en fullständigt omedgörlig hållning, de ser bara vad de vill se och de tar sig rätten att åsidosätta grundläggande demokratiska principer.
Det finns alltid i alla samhällen grupperingar som dessa (på nittiotalet fyllde nazister samma "funktion" i Sverige). Vad som är skrämmande med den samtida gap- och skrikvänstern är emellertid inte samma gap- och skrikvänster som sådan. Det skrämmande är att allt från nyhetskanaler till tjänstemän och högerpolitiker har anpassat sig till den.
Det var därför som Kristoffer Tamsons tidigare idag berättade att han hade avbrutit sin semester och det var därför han påstod att reklamkampanjen fick det att "vända sig i magen" på honom. Det var också därför som vi i eftermiddags fick det fullständigt surrealistiska beskedet att SL stoppar reklamkampanjen på grund av att de aktivister som vandaliserar kan skada sig när de högst medvetet bryter mot lagen.
Det riktigt ironiska i sammanhanget är emellertid att Sverigedemokraterna nu lär gnugga händerna så att de får skavsår. De har fått ett gigantisk medialt genomslag till en relativt låg penning och bilden av media som starkt vänstervriden och partisk har förstärkts. Deras motståndares odemokratiska metoder har hamnat i strålkastarljuset och oräkneliga högerdebattörer har både ryckt ut till deras försvar och signalerat sin avsky inför gap- och skrikvänsterns metoder.
Det var säkerligen också precis detta Sverigedemokraterna hoppades på. Jag tvivlar emellertid på att de ens i sin vildaste fantasi kunde föreställa sig att de skulle lyckas så enastående bra som de har gjort.
Läs även:
Ekonomisten,
Motpol,
Den sjätte mannen,
Ingångsvärden,
Anybody
DN1,
DN2,
DN3,
DN4,
SvD1,
SvD2,
SvD3,
SvD4,
Ab1,
Ab2,
Ab3,
Exp1,
Exp2
