För några dagar sedan publicerade Dagens Nyheter ett fördjupande reportage, i vilket en allt annat än smickrande bild av hur politiker och höga statliga tjänstemän hanterade höstens extrema anstormning av asylsökande målas upp.
Reportaget är ett utmärkt exempel på god journalistik. Det är informativt, välskrivet, välresearchat och maktkritiskt. Det är dock någonting som skaver med DN:s publicering. När de skeenden som beskrivs i reportaget pågick, lyste nämligen de kritiska analyserna i DN med sin totala frånvaro.
Detta är högst anmärkningsvärt. Att vad som pågick var ohållbart var uppenbart för alla med ett minimum av analysförmåga. Oräkneliga bloggar (däribland min egen) påpekade gång på gång detta. Dagens Nyheter visade sig dock inte vara uppgiften mogen.
I stället började DN (såväl nyhets- som ledar- och kulturredaktionerna) agera aktivister. Oräkneliga texter på temat jag har sett en bild på en söt död treåring, därför har allting förändrats, publicerades. Nu var det av yttersta vikt att den redan extrema svenska asylpolitiken blev ännu mer extrem än tidigare, löd det underförstådda budskapet.
Hade man på DN fått som man ville, hade detta resulterat i att incitamenten att riskera sina barns liv på Medelhavet förstärkts kraftigt. Resultatet av detta hade blivit att fler, inte färre, döda barn sköljdes upp på Medelhavets stränder. Så långt förmådde emellertid varken ledarskribenter eller journalister tänka. Man hade låtit känslorna ta över fullständigt.
Under tiden som regeringen och svenska myndigheter drabbades av total handlingsförlamning, rådde rena rama väckelsemötet på DN. Man förmådde inte granska makten, man förmådde inte reflektera över vad som var långsiktigt hållbart, man förmådde inte ta in vad asylanstormningen skulle leda till. Man ignorerade fullständigt att det saknades bostäder till alla asylsökande, man ignorerade de galopperande kostnaderna och man ignorerade det faktum att de svenska välfärdssystemen skulle kollapsa om utvecklingen fortsatte.
Regeringen och myndigheterna har varit oprofessionella och borde agerat mycket tidigare, är det underförstådda budskapet i DN:s artikel. Om regeringen och myndigheterna hade agerat redan i september, hade detta dock näppeligen resulterat i några ryggdunkningar från DN:s håll.
Tvärtom, det sannolika utfallet hade varit en aldrig sinande ström av artiklar uppbyggda kring nyckelord som "dansk utveckling", "Sverigedemokraterna" och "alla människors lika värde". Brunstämplingar, förtäckta rasismanklagelser och svavelosande expertutlåtanden från Henrik Arnstad hade med allra största sannolikhet varit legio.
DN har under hösten inte varit i närheten av att utföra sitt journalistiska uppdrag. Tvärtom, man har inte bara förenklat och infantiliserat, man har dessutom applåderat regeringen agerande hela vägen in i betongväggen. DN vill dock inte erkänna att man själva varit en del av problemet. I stället väljer man nu att plötsligt kritisera regeringen för att regeringen då det begav sig gjorde exakt det som DN då förespråkade. Det hela är en ytterst motbjudande uppvisning i kappvänderi.
Läs även:
Motpol,
HAX
DN1,
DN2,
DN3,
DN4,
DN5,
SvD1,
SvD2,
SvD3,
Exp1,
GP1,
SR1,
SR2
