Kanske var utvecklingen under senare halvan av 2015 en välsignelse i förklädnad. De humanitära stormaktsambitionerna frontalkolliderade med verkligheten, illusioner krossades och politikerna tvingades till slut bekänna färg.
De åtgärder som har vidtagits kallas tillfälliga, men sannolikt har spelplanen nu en gång för alla förändrats. De tabun som så länge förlamade den svenska politiken är brutna och sannolikt kommer politiken vara betydligt mer nykter framöver. De megalomaniska ambitioner som så länge präglade den svenska migrationspolitiken kan mycket väl visa sig vara någonting som dog hösten 2015.
Samtidigt är det viktigt att komma ihåg att problemen inte på något sätt är över. Enligt Migrationsverkets senaste sjudagarsrapport uppgår antalet asylsökande fortfarande, omräknat till på årsbasis, till över 100 000 personer. Om detta håller i sig kommer antalet asylsökande under 2016 vara större än under något annat år, bortsett från 2015. Detta i ett läge då SKL flaggar för stora skattehöjningar och bostadssituationen är avsevärt sämre än vad den var i början av 2015.
Vad mer är, även om antalet asylsökande under 2016 skulle uppgå till noll personer skulle Sverige fortfarande ha ett gigantiskt integrationsproblem att hantera. Givet regeringens bristande reformvilja och det faktum att Sverige dras med i-ländernas sämsta integrationsresultat lär någon märkbar förbättring knappast ske så länge regeringen Löfven sitter kvar, de många utfästelserna om motsatsen till trots.
Detta kommer att bli kostsamt för de svenska skattebetalarna. Vad mer är, samma bidragssystem och regleringar som gör detta kostsamt kommer också att aktivt försämra möjligheterna till lösningar på problemen. Det socialdemokratiska välfärdssamhället har fått många asylsökande att ta sig till Sverige, och utgör nu ett aktivt hinder för integration.
De flesta svenskar försvarar trots detta de svenska skattefinansierade välfärdssystemen. Många vill reformera dem, men i grund och botten är man för deras fortsatta existens i ett utförande och en omfattning snarlik dagens. Detta är en inställning alla skattebetalande svenskar enligt mig borde fundera närmare över.
Välfärdssamhällets försvarare är inte sällan djupt kritiska till de senaste årens migrationspolitik. De senaste årens migrationspolitik är emellertid en realitet, även om man framöver helt bryter med den tidigare linjen. Den socialkonservativa välfärdsvänliga linjen blir därmed ironiskt nog en garant för fortsatt höga skatter, fortsatt hög arbetslöshet bland utlandsfödda och fortsatt höga transfereringar till denna grupp.
De svenskar som, i utbyte mot en rätt medioker välfärd, betalar världens högsta skatter, bör nu fråga sig om de verkligen vill fortsätta göra detta. En del kommer komma fram till att svaret är ja, men många som tidigare ställt sig positiva till den svenska modellen verkar idag vara betydligt mer tveksamma.
Det håller inte att av gammal vana fortsätta förespråka den svenska modellen, men samtidigt legitimera sitt eget skatteplanerande eller svartjobbande med att man ogillar vad skatterna används till. Alla som i praktiken fått nog av den svenska modellen bör nu erkänna detta inför sig själva.
Den svenska modellen lever idag på gamla meriter. Dess legitimitet bottnar inte i vad den åstadkommer idag, utan vad den har åstadkommit (och upplevs ha åstadkommit) i det förgångna. Den är något vi klamrar oss fast vid, den är något vi tar för givet, men den är i allt högre utsträckning inte längre något vi i ord och handling ställer oss bakom.
Det är hög tid att fler blir på det klara med detta. Den svenska välfärdsmodellen upplevs som någonting självklart eftersom vi sedan många årtionden är vana vid den, men vid praktiskt taget varje Europasemester lämnar vi den bakom oss utan att möta den misär som dess förespråkare hävdar är det enda alternativet.
Låt 2016 bli året då vi ifrågasätter de höga skatterna, de höga bidragen och den stora offentliga sektorn. Låt 2016 bli året du du reflekterar över huruvida den svenska modellen finns till för dig, eller om det i själva verket är du som finns till för den svenska modellen.
Läs även:
Motpol,
Anybody's Place,
Dick Erixon,
HAX
DN1,
DN2,
SR1,
SR2
