2015-12-31

Låt 2016 bli året då vi ifrågasätter den svenska modellen

Kanske var utvecklingen under senare halvan av 2015 en välsignelse i förklädnad. De humanitära stormaktsambitionerna frontalkolliderade med verkligheten, illusioner krossades och politikerna tvingades till slut bekänna färg.

De åtgärder som har vidtagits kallas tillfälliga, men sannolikt har spelplanen nu en gång för alla förändrats. De tabun som så länge förlamade den svenska politiken är brutna och sannolikt kommer politiken vara betydligt mer nykter framöver. De megalomaniska ambitioner som så länge präglade den svenska migrationspolitiken kan mycket väl visa sig vara någonting som dog hösten 2015.

Samtidigt är det viktigt att komma ihåg att problemen inte på något sätt är över. Enligt Migrationsverkets senaste sjudagarsrapport uppgår antalet asylsökande fortfarande, omräknat till på årsbasis, till över 100 000 personer. Om detta håller i sig kommer antalet asylsökande under 2016 vara större än under något annat år, bortsett från 2015. Detta i ett läge då SKL flaggar för stora skattehöjningar och bostadssituationen är avsevärt sämre än vad den var i början av 2015.

Vad mer är, även om antalet asylsökande under 2016 skulle uppgå till noll personer skulle Sverige fortfarande ha ett gigantiskt integrationsproblem att hantera. Givet regeringens bristande reformvilja och det faktum att Sverige dras med i-ländernas sämsta integrationsresultat lär någon märkbar förbättring knappast ske så länge regeringen Löfven sitter kvar, de många utfästelserna om motsatsen till trots.

Detta kommer att bli kostsamt för de svenska skattebetalarna. Vad mer är, samma bidragssystem och regleringar som gör detta kostsamt kommer också att aktivt försämra möjligheterna till lösningar på problemen. Det socialdemokratiska välfärdssamhället har fått många asylsökande att ta sig till Sverige, och utgör nu ett aktivt hinder för integration.

De flesta svenskar försvarar trots detta de svenska skattefinansierade välfärdssystemen. Många vill reformera dem, men i grund och botten är man för deras fortsatta existens i ett utförande och en omfattning snarlik dagens. Detta är en inställning alla skattebetalande svenskar enligt mig borde fundera närmare över.

Välfärdssamhällets försvarare är inte sällan djupt kritiska till de senaste årens migrationspolitik. De senaste årens migrationspolitik är emellertid en realitet, även om man framöver helt bryter med den tidigare linjen. Den socialkonservativa välfärdsvänliga linjen blir därmed ironiskt nog en garant för fortsatt höga skatter, fortsatt hög arbetslöshet bland utlandsfödda och fortsatt höga transfereringar till denna grupp.

De svenskar som, i utbyte mot en rätt medioker välfärd, betalar världens högsta skatter, bör nu fråga sig om de verkligen vill fortsätta göra detta. En del kommer komma fram till att svaret är ja, men många som tidigare ställt sig positiva till den svenska modellen verkar idag vara betydligt mer tveksamma.

Det håller inte att av gammal vana fortsätta förespråka den svenska modellen, men samtidigt legitimera sitt eget skatteplanerande eller svartjobbande med att man ogillar vad skatterna används till. Alla som i praktiken fått nog av den svenska modellen bör nu erkänna detta inför sig själva.

Den svenska modellen lever idag på gamla meriter. Dess legitimitet bottnar inte i vad den åstadkommer idag, utan vad den har åstadkommit (och upplevs ha åstadkommit) i det förgångna. Den är något vi klamrar oss fast vid, den är något vi tar för givet, men den är i allt högre utsträckning inte längre något vi i ord och handling ställer oss bakom.

Det är hög tid att fler blir på det klara med detta. Den svenska välfärdsmodellen upplevs som någonting självklart eftersom vi sedan många årtionden är vana vid den, men vid praktiskt taget varje Europasemester lämnar vi den bakom oss utan att möta den misär som dess förespråkare hävdar är det enda alternativet.

Låt 2016 bli året då vi ifrågasätter de höga skatterna, de höga bidragen och den stora offentliga sektorn. Låt 2016 bli året du du reflekterar över huruvida den svenska modellen finns till för dig, eller om det i själva verket är du som finns till för den svenska modellen.

Läs även:
Motpol, Anybody's Place, Dick Erixon, HAX
DN1, DN2, SR1, SR2

23 kommentarer:

  1. Vad jag förstår är Du en gammal Reinfeldt-moderat. Det är bara att gratulera Dig, Borg och Reinfeldt att ni har lyckats riva ner och förstöra mitt gamla och goda Sverige!
    Gör Du lika goda förtjänster på detta som Borg och Reinfeldt som sedan länge har sålt sig till storkapitalet. Det är även ironiskt att de och deras kompisar (Hägglund, Filippa Reinfeldt m fl) skor sig på invandringsindustrin. Follow the money!
    Bo Adolfsson

    SvaraRadera
  2. Civilingenjören: Vad jag förstår är Du en gammal sosse.

    Nä, jag skall inte sänka mig till den nivån. Du har läst min blogg länge, så jag förstår faktiskt inte varför du gör dig dummare än du är. Som gammal läsare är du mycket väl medveten om hur illa jag tyckte om vad Fredrik Reinfeldt gjorde mellan 2010 och 2014. Jag tycker dock även genuint illa om Sossesverige. Jag avskyr de höga skatterna, den enorma offentliga sektorn, de gigantiska bidragssystemen och omhändertagarmentaliteten. Om du inte vill läsa mina synpunkter om detta finns det gott om andra bloggar som säkert passar dig bättre.

    SvaraRadera


  3. Är det verkligen fortfarande meningsfullt att drömma om välfärdssamhället. Det kommer att försvinna vad vi än gör om vi inte kan övertyga det senaste decenniets oinbjudna att återvända vilket knappast kommer att hända. Sanandajis statistik kring skattekraften i Malmö är rätt övertygande. Alla regeringar de senaste tjugo åren försökt lösa dessa problem men misslyckats. Det är inte troligt att någon kommer att lyckas i framtiden heller. Vi får vänja oss vid tanken på att våra icke-ledare med öppna ögon låtit frukten av generationers strävan rinna ut i sanden.



    SvaraRadera
  4. Jag har aldrig röstat på sossarna. Jag är son till en odalbonde och kan därför aldrig bli vänster. Utresningen av kulakerna 1928 sitter i blodet.
    Däremot vill jag ha ett samhälle som håller samman och hyllar den gamla sossedevisen: Gör Din plikt, kräv Din rätt!
    Den massinvandring vi har nu är orkestrerad av Reinfeldt och Liefvendahl för mer än tio år sedan för att riva ner mitt gör din plikt, kräv din tätt samhälle. Ett samhälle som kräver nationella gränser (Assar Lindbeck).
    Tack för en intressant blogg och förhoppningsvis ett gott nytt år!
    Bo Adolfsson

    SvaraRadera
  5. Önskar dig ett Gott Nytt År och hoppas du orkar fortsätta skriva tänkvärda inlägg!!

    SvaraRadera
  6. Fnord blir prinsessan på ärten om man kritiserar hans liberala värdegrund. Fy bubblan! Han vill endast ha läsare och kommentarer som stryker hans "klassiska libertarianism" medhårs. De är väl ändå för gulliga dessa liberaler...

    SvaraRadera
  7. Du skriver att utvecklingen 2015 varit en välsignelse för att den ändrat spelplanen och omöjliggjort utopiska och megalomaniska visioner. Jag tvivlar. I grunden finns å ena sidan en fullt förståelig medkänsla och vilja att hjälpa de asylsökande - mikroperspektivet- och andra sidan insikten/uppfattningen att antalet "nysvenskar" redan är så stort att bostäder och arbetsplatser är alldeles, alldeles för få för alla som kommit.

    Det som krävs är någon slags berättelse/narration som de flesta av oss kan ta till sig, och som löser upp den motsättning som vi upplever. Alltså en diskussion om moral och rättvisa och rättrådighet. Min idé är att den fokuserar på skillnaden mellan räddningsplikter - kortvariga och avgörande insatser för personer som kan göras utan att utföraren åsamkas allvarliga svårigheter - och försörjningsplikter: att ta på sig en åtminstone potentiell, i mer än hälften av fallen reell, börda av livslångt försörjningsansvar av dem man välkomnar.

    Så länge inte debatten (inte bara på ledarsidor, utan på sociala medier och mellan enskilda människor) inte gäller moral och gränser för medmänsklighet, så tror jag inte att något egentligen förändrats.

    SvaraRadera
  8. Gott Bytt År. Tack för förra årets inlägg.

    SvaraRadera
  9. Använder man vänsterns newspeak-eufemism "välfärdssamhället" utan närmare förklaring och skriver att man vill avskaffa detta får man reaktioner som Bo Adolfssons.

    Men ingen vill ha ett samhälle utan någon välfärd.

    I verkligheten, utanför svensk politisk s.k. debatt, är dock ordet välfärd inte alls uteslutande synonymt med världens högsta (eller ens näst högsta) skatter för att finansiera ett för befolkningen förlamande och maktlöshetsskapande bidragssystem.

    För det är väl inte så att folk på fullt allvar inbillar sig att det är enbart i socialistiska Sverige som det finns ett fungerande rättsväsende, ett gott försvar, god sjukvård och effektiv infrastruktur? Den uppmärksamme kanske t.o.m. ser att sådana saker sedan många årtionden fungerar sämre i Sverige än i mer normala länder som inte har lika mycket "välfärd" enligt socialistisk definition.

    Söder om Medelhavet och öster om Istanbul ser man också den svenska "välfärden" och vill ha del av den, dock utan att ha för avsikt att betala något för den. "Välfärden" skulle oundvikligen ha kollapsat i vilket fall (socialists always run out of other people's money) - det går bara mycket snabbare när socialkontoren, pensionsmyndigheten, skolorna, sjukhusen, polisen, domstolarna et c., et c. dessutom skall betjäna hela tredje världen.

    Gott nytt år!

    SvaraRadera
  10. @Anonym 22:01:
    Det är lugnt, även ni sossar får gärna läsa min blogg!

    SvaraRadera
  11. Eftersom skatter inte kan höjas hur mycket som helst utan att det blir kontraproduktivt så kan inte heller välfärdssamhället byggas ut mer än till en viss gräns. Detta gäller för samtliga länder inom EU, inte för att dessa länder är EU-medlemmar utan för att vi lever i stort sett i liknande välfärdssamhällen. Välfärdssamhället nådde sin kulmen på 1900-talet och har betalats genom lån men med den aktuella världsomfattande skuldkrisen finns det inte så mycket mer kvar att beskatta i väst. Och det har vi nu erfarit i Sverige och delvis i vår omvärld redan. Detta har de flesta människor i Sverige redan kunnat konstatera varför det individuella sparandet ökar. Den tid är - enligt min uppfattning - förbi då politiker kunde stå och dela ut valfläsk eftersom de idag är väl medvetna om att de måste ta pengarna från tidigare utlovade och utdelade valfläskbitar. Men än så länge låtsas sossarna inte om detta vilket även märktes inför valet 2014. Gudskelov blev de tvingade att regera på Allians-budgeten fram till idag! Men från 2016 och framöver kommer välfärdssamhället att ställa stora krav på skattebetalarna. Undrar så vad vi kommer att tycka om det...
    Gott nytt år!
    /Gunilla

    SvaraRadera
  12. Av intresse är de olika nivåernas strategi för att hantera "situationen"
    - den verkliga (vad den nu är)
    - den förespeglade (vad den kan komma att bli)
    - det egna intresset.

    PÅ den översta nivån, politikens, hanterar man frågorna genom
    att helt enkelt ducka, aldrig har en regering med så många
    ministrar, haft så lite konkret att komma med.

    En del av strategin avslöjas i "knapptryckarkompaniet"
    Driv/för aldrig någonsin en frågan offentligt (politiskt) om du inte tror
    att du kan vinna debatten, dvs ducka alla målkonflikter och allt komplext.

    Det där, oavsätt idelolig, leder till en rad absurditeter, för det som sedan är myndighets-sverige, dvs de som ska göra jobbet, tex läkare (i fråga om dödsjälp, dvs prioritera vem som ska komma sist i kön) poliser, som lösa grov organiserad kriminalitet, genom demokratisk dialog, eller lärare som ska skapa en skola för alla, i starkt segrergerade omården utan en fast lärarkader.

    Så när kylan börjar krypa on p skinnet, och man måste kavla upp armarna, så är det naturligtvis ingen i toppen som gör det, eftersom man inte kan, man vet inte hur. Det är nu strategin avslöjas, endera blamegame,. eller tystnad. och politiken är mer tyst, eftersom beskyllandet förefaller slå tillbaka i kolsuparlådan. S.W

    SvaraRadera
  13. Förefaller som att debattlakejerna på den västra sidan är mest frustrerade, dvs de saknar lösningar, trots att det är de egna trupperna som sitter på nycklarna, och vad gör de? Istället för att komma med en rad konkreta förslag för att lösa situationen, med att kombinera:

    1. stat, statens själva funktion (bostäder, infra, polis, försvar, handel)
    2. välfärdsstat für alle (transfereringar)
    3. Tillit/lojalitet = skattemoral
    4. höga skatter, (se 1, 2 och 3)
    5. Hållbarhet/uthållighet/förutsägbarhet

    Så har man ganska lite i verktygslådan, och när argumenten tryter, kommer nävarna fram. Det är detta vi ser nu, nyvänstern är förbannad över att det inte går att springa i luften, spela luftgitarr och tycker att det är väldigt märkligt att inte alla i Sverige har det som man har det på Södermalm, den etniskt mest homogena området i Sverige. S.W

    SvaraRadera
  14. Det är väl då man börjar ge sig på varandra, där den sista utposten är att kalla varandra för nationalsocialister?

    Sista positionen före kapitulationen.

    Att nationalismen spirade i Europa både före och efter 1a värdskriget är väl inget nytt, att socialismen sprirade både före och efter 1a vk är inte heller kontroversiellt, revolutionen misslyckades i Tyskland, den tyska underrättte-lsetjänsten lyckades exportera Lenin till Moskva och resten är histora, den där balansgången klarade Sossarna av ganska bra, genom folkhemmet, och föra det hittade social-liberalerna på folkpartiet.

    Jaha, Weimar klappade samman, Tyskland gick i konkurs, människor hade inte mat, och strejkerna 1931 skvallrar lite om hur det var i Sverige.
    Kanske är nyvänstern blind, kanske obildad, kanske i operativ konkurs, man har inga lösningar, från sidan ser det mer ut som att vänsterdebattörerna drar oss mot "missnöjesavgrunden" än den ganska moderata borgerligheten. Avgrundshögern finns där, javisst, men det är inte den konservativa falangen, utan den höger som delar samma utopi som vänstern, att nationalstatsbygget är av ondo, socialisterna hade internationalen, nyliberalerna frihandelsavtal och Euron, inpm ramen för EU (en större nationalstat), men det börjar och slutar i en kommun, en mindre gemenskap, fungerar det inte där, flyttar människor.

    Åk till Södermalm och studera, det är som Skansen, socialistiska idéer parat med en nationell enighet, som är rätt paradoxal, eftersom det är i just detta Svensk-mecka, som man gapar mest om nationalsocialism. FÖr övrigt är det inte snällt mot färgen brun. Nazistpartiets färger var ju röd för socialism, vit för nationalism och svart svaztika, samma färger som för övrigt VIII Armee-Korps (1871 - 1919) och samma svart, vit, röda färger som Deutsches Kaiserreich, "the German (Second) Reich". Den bruna färgen var ett barn av industrialisieringen:

    - ammerikansla trupper började dyka upp i olivgröna uniformer 1898
    - Ryssarna valde ljusbrunt i tsarens fältuniformer 1907
    - Italienerna antog en grågrön uniform
    - tyska stormtrupper började använda fältgrått först 1916.
    - britterna började använda khaki i Indien 1850, och gick 1902 över till en mörk khakiförg som var väldigt brun.
    - Det var fransmännen som var konservativa och behöll sina blå vapenrockar med illröda byxor (döljer blod) och gick över till brungrått 1916.

    Olika nyanser av brun, grå, mörkgrön, mörk-khaki är i princip grunden än idag, färgen är billig att procucera och liknar miljön. S.W

    SvaraRadera
  15. Efter första V.K var det kaos i Europa, staten var upplöst, dvs det fanns inte poliser, utan en massa krigshärjade traumatiserade män. Det gick inte att upprätthålla ordningen, och militären var i praktiken förbjuden i Tyskland.

    Statsmakten kunde upprätthålla ordning och säkerhet (ungefär som länget är nu i Sverige på vissa ställen. Tysklands politiska system förutsatte åsiktsfrihet och valmöten, inkluderat offentliga framträdanden, manifestationer och demonstrationer. Partier som slogs om makten störde naturligtvis varandras möten (precis som nu, jmfr den autonoma vänstern) varför demokratin ej kunde garanteras (åsiksfriheten) systemkollaps hotade (revolution). I detta läge, i avsaknad av ordning(smakt) skapade partierna sina egna ordningsavdelningar för att trygga de egna mötena. Kommunister, socialister, antikommunister och nationalister skapade egna vaktsystem, så kallade frikårer, (jmfr studentkår) tex Roter Frontkämpferbund.

    Nationalsocialisternas (urspungligen tyska arbetarpartiet/Deutsche Arbeiterpartei) organiserade en "firma" Saalschutz Abteilung (hall defense detachment) AKA Ordnertruppen (ordningstrupper) ungefär som dagens fotbollsformor, för att skydda den ordinarie supporterskaran.

    Likt dagens firmor döpte man om sig till Turn- und Sportabteilung, gymnastik och sportavdelningen, som sedermera blev SA. Denna grupp av arbetare med stridserfarenhet från 1a VK blev mest professionell i sina sparade regnrockar från fält, ursprungligen ett granatkastarkompani. Dess förste ledare var av judisk härkomst, många judar i Tyskland på den tiden var rädda för kommunismen och inte det nationalistiska Tyskland.

    Poäng - det är ingen idé att klistra färger på varanandra, gatans parlament är det samma, och om ordningen från statsmakten upphör, uppstår en annan ordning, det var vad som hände i Tyskland efter 1a VK, och det samma i Ryssland, fast under 1a VK, en grupp människor som tog över makten med rätt totalitära fasoner, och man ska nog passa sig lite för detta med ideologi, man ska vara vaksam på människor med maktinstinkt och totalitära fasoner, faktum är att de finns överallt, inkl i våra partier, den som inte håller med, åker ut, jämför vad som hänt i Centerpartiet, ny fana, känt manér. Den här identitetspolitiken, håller ju på att växa sig till ett gäng gapande heilare, och snart har de sparat bort polis och militär, och har de tur så tar HA över, de är snälla, i jämförelse med grabbarna i svart pyamas och vita gympaskor. S.W

    SvaraRadera
  16. Läser Fnordspottings blogg med intresse.
    Själv skiljer jag på stat och nation.
    D.v.s. man kan ha en välfärdsnation utan extremhöga skatter.
    Utan välfärdsstaten - politikerdriven - ingen förlamande omsorgsinvandring.
    Det ena öppnar för det andra och vi har fått oss en välfärds/omsorgsindustri med farligt starka aktörer som en abdikerad journalistkår avstår från att beskriva och granska så fort spåren går i riktning mot politikerfrälset.
    Väfärdsstaten skapade ex. EBO och urholkade därmed de facto den kommunala självstyrelseprincipen, och bäddade därmed för tidernas största, just, omsorgsinvandring.
    Det är heller inte så att vi kan börja slicka såren, blödandet har nämligen precis startat.
    Lars-Erik Eriksson

    SvaraRadera
  17. För kännedom:

    Din blogg har utsetts till 2015 års bästa.

    Grattis!

    Beslutet kan ej överklagas.

    SvaraRadera
  18. @Somebody is wrong on the internet :
    Stort tack för detta! :D

    SvaraRadera
  19. Håller helt med att den s k "svenska modellen" är minst sagt obsolet där bidrags, transfereringssystem frammanat ett perverst skatteförtryck

    SvaraRadera
  20. Trots hela 8 partier i riksdagen finns det inte ett en enda som förespråkar ett skattetryck på 30-40%, istället för dagens dryga 50%. Med en annalkande integrationskatastrof kommande år så är det mycket osannolikt att skatterna kommer att sänkas framöver, det blir snarare höjningar och återtaganden av jobbskatteavdragen.

    I det längre perspektivet så kommer dock folk att tröttna på att betala dessa skatter och få så lite tillbaka och vi får allt mer av försäkringslösningar där det finns ett samband mellan det som betalas in respektive ut, men detta ligger på andra sidan av en kollaps.

    SvaraRadera
  21. Tänk om Alliansen istället för att somna in under andra regeringsperioden ägnat kraft åt att ytterligare sänka skatter och reformera och trimma välfärdsstaten (ty en sådan vore det likväl). Man hade även kunnat reformera vår invandringspolicy. Att fortsatt vara generösa men inte att villkorslöst och till fullo inlemma nya människor i det system som de inte har kunnat och hunnit bidra till. Detta skulle säkert ansetts rimligt av nyanlända och hade även slagit undan vissa argument för de cyniska människosmugglare som hänsynslöst skönmålar Sverige som himmelriket. Men nu blev ju Reinfeldts övergripande mål denna period att försöka slå krokben på SD, med känt resultat.

    Nu blev det inte så ty nya Moderaterna hade ingen långsiktig plan efter att partiet Schlingmannifierats och mest jobbat med yta och varumärkesbyggande i syfte att vinna marknadsandelar. Man vann slaget men inte kriget. Är jag fräck och orättvis nu?

    Aftonbladet med sina politruker Pettersson och Lindberg må ha fått mycket moteld under 2015 och fått retirera in i bunkern. Men de kan i alla fall nöjt förvissa sig om att landet inom överskådlig tid kommer att vara ett högskatteland nu. I förlängningen hoppas de förstås även att alla nyanlända skall bli det väljarunderlag som skall borga för en förnyad vänstervåg. Lindberg har i många ledarstick argumenterat på ett sätt som förmodligen fått LO-medlemmar (främst manliga) att välja SD. Troligen gör Lindberg analysen att industriarbetare m fl LO-anslutna på sikt kommer att minska i antal. Då gäller det att flörta med nya väljarmassor.

    Vägen dit är dock inte självklar. Vi kommer att få se en ny sorts turbulens i landet. Och för att Fnordspotter inte skall uppmana mig att starta en egen blogg slutar jag här.

    Gott Nytt år Fnordspotter med läsare!

    SvaraRadera
  22. Hej.

    Vad vi vill ha: vilja, vision och verklighetsförankring.
    Vad vi har: villfarelser, vimsighet och värdegrundsfetischism.

    Jag är inte socialdemokrat, moderat eller något annat partis handgångne. Jag är svensk, och mina åsikter utgår från vad som är bra för landet och staten Sverige, dess folk, och dess ofödda framtid. Att kleta ner sig själv eller andra med epitet som liberal, socialist eller liknande är att överföra klantänkandet till politiken.

    Bättre att, som bloggägaren ofta gör, tydligt uttala sin åsikt och uppfattning om en eller annan fråga, och själv besluta sig om sin position utifrån fakta och åsikter. Det är för mig något som jag skulle kalla ursvenskt, då stora delar av folket har sina rötter i jordbruk, gruvor, fiske, skog, och transporter: du kan göra rätt, eller du kan göra fel - vad du tycker och vilken värdegrund du har när du flottar timmer eller lägger räls är egalt. Det är ur sådana insikter all politik måste bygga om den skall kunna genomföra något med avsikt, och inte enbart som såväl borgare som socialister (epitet, som sagt) gjort sedan sextiotal: komma till dukat bord och lämna åt andra att reda upp.

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, lärare

    SvaraRadera

Kommentarsfältet modereras med varierande regelbundenhet och ett stort mått av godtycklighet. Kommentarer löper stor risk att hamna i papperskorgen om de är sossiga, hätska, foliehattiga, besserwissriga, vilseledande, överdrivet långa, trollande eller faktamässigt tveksamma.

Gå ur PKU-registret innan det är för sent!

Regeringen vill göra PKU-registret – i vilket de flesta svenskar födda 1975 eller senares DNA finns lagrat – tillgängligt för polisen. Du har fortfarande möjligheten att gå ur detta register, vilket du också bör göra:

  • För att du under en vanlig dag lämnar spår av ditt DNA över stora områden, inklusive på platser där brott senare kan begås.
  • För att din kropp och ditt DNA tillhör dig, inte staten.
  • För att din uppfattning om vad som bör vara lagligt respektive olagligt förmodligen emellanåt skiljer sig markant från statens.
  • För att du är oskyldig tills motsatsen bevisats, inte det omvända.
  • För att register alltid kommer att missbrukas.
Använd denna blankett för att skydda ditt eget DNA och denna blankett för att skydda dina barns.