Det finns mycket att säga om Kommunalskandalen, men vad som på många sätt särskilt sticker ut är Margot Wallströms agerande.
Den som letar efter en hyresrätt i praktiskt taget varje annan europeisk huvudstad än Stockholm kan i regel också snabbt och utan större problem hitta en sådan. I Sverige råder emellertid socialdemokratisk bostadspolitik, varför Wallströms utsikter att på konventionella vägar komma över en hyresrätt i centrala Stockholm var minimala.
Wallström valde då att utnyttja en möjlighet som är stängd för gemene man, nämligen att vända sig till ett av de mäktiga fackförbund som är en del av det till parti förklädda maktkonglomerat hon representerar. Strax därefter var Wallströms bostadsproblem lösta.
Att det hela kan röra sig om mutbrott är illa nog, men vad som framför allt stinker är dubbelmoralen. Margot Wallström representerar ett parti och en regering som med näbbar och klor försvarar den närmast planekonomiska bostadspolitik som har orsakat de långa bostadsköerna i Sverige.
Wallström anser sig emellertid vara för fin och betydelsefull för att själv stå i en sådan bostadskö, varför hon utnyttjade sin ställning för att gå runt den. Socialdemokratisk bostadspolitik, signalerar Wallström, är ingenting hon har för avsikt att omfattas av personligen.
Det hela är en synnerligen osmaklig uppvisning i dubbelmoral. Vad som gör Wallströms beteende ännu mer motbjudande är emellertid hur hon kategoriskt skyllt ifrån sig på sin hyresvärd. Kommunal har, menar Wallström, farit med osanning. Det "går inte att lita på" fackförbundet som gav henne en lägenhet när hon behövde en, utbrast tidigare idag en mycket indignerad Wallström. Vad som hänt är, betonade hon, inte bara "oacceptabelt" utan har dessutom "skadat" henne personligen.
Arrogansen i Wallströms röst och framtoning då hon skyllde ifrån sig gick inte att ta miste på. Med hela sitt väsen gjorde hon klart att blotta tanken att hon skulle ha gjort något fel var fullständigt befängd. Måhända är denna attityd också en viktig delförklaring till Margot Wallströms uppenbara problem att sköta sitt jobb.
Kanske är det helt enkelt så att Wallström ser sig själv som ofelbar. Att hon under sin tid i Arvfurstens palats utvecklats till ett diplomatiskt massförstörelsevapen har i Wallströms egen analys måhända ingenting med hennes egen gärning att göra, utan beror på andras fel och brister. Därför ser Wallström heller ingen anledning att ompröva sina strategier eller ändra sin uppenbart destruktiva retorik.
Sist men inte minst är det värt att notera hur fackföreningsrörelsen under de senaste dagarna ännu en gång visat sitt riktiga ansikte. Organisationer som berömmer sig för att vara en viktig del av civilsamhället visar sig i praktiken vara en servil och integrerad del av den socialdemokratiska maktmaskinen. Som grädde på moset har man dessutom med all önskvärd tydlighet visat att man inte drar sig för att låta de lågbetalda medlemmarnas medlemsavgifter bekosta förbundsledningens uppseendeväckande väl tilltagna förmåner.
Många har en väldigt idealistisk bild på facket, andra är med för att detta är någonting som förväntas av dem. Du som inte är en partilojal socialdemokrat men ändå är med i facket bör emellertid noga fundera över vem det är som främst tjänar på ditt medlemskap. Risken är överhängande att svaret på frågan inte är du själv, utan en maktapparat vars intressen allt annat än sammanfaller med dina egna.
Relaterat:
Svensk Tidskrift om Margot Wallströms dubbelmoral i skattefrågor
Läs även:
Motpol,
HAX,
Den sjätte mannen
DN1,
DN2,
DN3,
DN4,
DN5,
SvD1,
SvD2,
SvD3,
SvD4,
SvD5,
Ab1
