"Man kan inte komma ifrån att kommunerna har det yttersta ansvaret för barnens placering och hur de har det. Det är därför vi har systemet med att ensamkommande barn placeras i kommunerna."
I rent juridisk bemärkelse är Regnérs påstående naturligtvis helt korrekt. I alla andra bemärkelser, och i synnerhet den moraliska, är dock hennes indignation såväl motbjudande som fullständigt förkastlig.
Att Regnérs påstående är juridiskt korrekt beror på att staten har bestämt att det skall vara så, helt utan hänsyn till kommunerna. Vad mer är, det är staten som har skapat de pullfaktorer som resulterat i att närmare hälften av alla ensamkommande som tar sig till EU väljer att söka asyl i just Sverige.
Det är staten som beslutat att ensamkommande som påstår sig vara minderåriga i princip aldrig skall ålderstestas. Vidare är det staten som beslutat att Sverige skall vara väldigt generöst med att ge ensamkommande uppehållstillstånd, även när de inte har minsta tillstymmelse till asylskäl.
Det är staten som beslutat om höga bidragsnivåer. Det är staten som beslutat att allmän kravlöshet skall råda. Det är staten som beslutat om generösa regler för anhöriginvandring. Det är staten som beslutat att undantagen från det så kallade "försörjningskravet" skall gälla i praktiskt taget hundra procent av fallen.
De negativa konsekvenserna av denna strutspolitik har emellertid staten valt att dumpa på kommunerna, en uppgift som förra året blev kommunerna fullständigt övermäktig. De kommuner som främst drabbades var fattiga avfolkningskommuner, och de schablonbelopp staten ersatte dem med var inte tillräckliga för att täcka de galopperande kostnader som blev resultatet av rikspolitikernas storhetsvansinne.
Vad värre är, pengar är inte det enda problemet. Det finns inte socionomer, psykologer, läkare och tandläkare nog att utföra de åtaganden staten har ålagt kommunerna. Ej heller finns infrastruktur som skolbyggnader, bostäder och avlopp på plats i den omfattning som krävs. Att bygga nytt är väldigt dyrt och tar dessutom lång tid. Problem som därtill förvärras av långtgående statliga regleringar.
Det är, kort sagt, logiskt omöjligt för kommunerna att uppfylla de åtaganden staten kräver av dem. Detta bekommer emellertid inte Åsa Regnér. I stället förklarar hon med en ångvälts finess och subtilitet att "kommunerna har det yttersta ansvaret". För sossepolitruken Regnér är den karta hon navigerar efter ofelbar. Nu är det upp till verkligheten, förklarar hon arrogant, att anpassa sig efter den.
Läs även:
Den sjätte mannen
DN1, DN2, DN3, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, Exp1, GP1, SR1
