Lundapolitikern Christer Wallin (M) är i blåsväder, rapporterar idag objektiva SVT, efter att han i helgen delade en karikatyr på Facebook.
Karikatyren föreställer bostadsminister Mehmet Kaplan och är, antyder SVT redan i sin rubrik, "rasistisk". Enligt bekymrade Facebookanvändare är bilden närmare bestämt inte bara ett "lågvattenmärke", utan därtill såväl "klockrent rasistisk" som ett exempel på "tendentiös, xenofobisk smörja".
Exakt vad som är rasistiskt med karikatyren förklaras emellertid inte. En inte alltför vågad gissning är dock att vad som skaver är att karikatyren föreställer en invandrare. En invandrad makthavare som karikatyrtecknaren, på klassiskt satiriskt manér, dessutom kritiserar för politiska ställningstaganden med kopplingar till migrationspolitiken.
Detta är fullt tillräckligt för att rasismanklagelserna skall komma flygande. Detta är därtill fullt tillräckligt för att statstelevisionen skall ge samma rasismanklagelser legitimitet. Inte bara genom att rapportera om icke-händelsen i fråga, utan dessutom genom att ställa kommunpolitikern Wallin mot väggen.
Vad det hela i grund och botten handlar om är att många svenskar idag är så neurotiska och skitnödiga att de inte klarar av att hantera företeelser som invandring och invandrare. Så fort de ser en någon med uppenbart utländskt påbrå börjar de undra var rasisten är, och vari den rasistiska handlingen egentligen bestod. Att rasisten lurar i faggorna och att den rasistiska handlingen har begåtts, är emellertid ingenting de ens för ett ögonblick betvivlar.
För dem är åsynen av en invandrare eller en diskussion om invandringsrelaterade spörsmål alltid laddad, lätt ångestframkallande och något som resulterar i dåligt samvete. För dessa människor är det också självklart att en satirisk karikatyr av Mehmet Kaplan är rasistisk.
De är så osäkra på sig själva, så osjälvständiga i sitt tänkande och så skräckslagna inför möjligheten att det är de själva som är rasisten, att de inte klarar av att hantera situationen. Därför, kräver de, bör karikatyrer aldrig föreställa invandrare och aldrig någonsin behandla någon aspekt av migrationspolitiken.
På sätt och vis är det dock inte särskilt överraskande att de blivit neurotiska eller att åsynen av invandrare ger dem mentala tics. De har, liksom de flesta andra svenskar, att varje dag navigera ett ständigt föränderligt minfält. Det finns få mer effektiva sätt att på kort tid göra lyckliga och självständiga varelser till neurotiska vrak. Fråga vilken hundtränare som helst.
Läs även:
Motpol,
Anybody's Place,
Hanna-Karin Grensman
DN1,
DN2,
SvD1,
SvD2,
SvD3,
GP1
