Efter att Mehmet Kaplan i lördags föreslog både ränteavdragets avskaffande och sänkt reavinstbeskattning, dröjde det inte länge innan Magdalena Andersson bryskt avfärdade hans utspel.
Detta var ännu ett tecken på hur dysfunktionell regeringskoalitionen är, vilket också är vad som har präglat rapporteringen om händelsen. Vad mer är, att en miljöpartist på detta sätt offentligt förnedras av finansministern hade i nästan vilken annan fråga som helst varit ett sant nöje att bevittna. I det aktuella fallet har dock miljöpartisten Kaplan för ovanlighetens skull helt rätt.
Många högerdebattörer försvarar närmast reflexmässigt ränteavdraget, eftersom det på pappret innebär en skattelättnad. Denna skattelättnad är dock inte generell, utan gäller endast skattebetalare med bostadslån. Ränteavdraget är en skattelättnad för skuldsatta, ett upplägg som missgynnar såväl den skuldfrie som den som amorterar.
Ränteavdraget är dock inte bara orättvist, det är dessutom skadligt. Själva tanken med ränteavdraget är att fler skall få råd att "äga" sin bostad (det vill säga få råd att hyra den av banken). I ett land med kronisk bostadspris har effekten emellertid blivit en helt annan. Ränteavdraget har möjliggjort för bostadsköpare att låna mer pengar, vilket bostadsköparna också har gjort. I bostadsbristens Sverige har det inte funnits chansen att "vinna" någon budgivning annars.
Detta har lett till att de redan upptrissade bostadspriserna stigit ännu mer. Sannolikt är idag den typiske bostadsägarens räntekostnad efter ränteavdrag fullt jämförbar med vad denna kostnad hade varit om ränteavdraget över huvud taget aldrig hade införts. Bostadsköparna har med andra ord inte tjänat på ränteavdraget.
Vad som däremot har hänt är att en stor andel av bankernas ränteintäkter nu i praktiken utgörs av skattepengar. Vad mer är, eftersom bostadspriserna nu är högre än vad de varit om staten inte hade snedvridit marknaden, tar bostadslånen nu längre tid att amortera av. Detta innebär att bostadslånen genererar intäkter till bankernas under längre tid, även i de fall då låntagarna faktiskt amorterar.
Ränteavdraget är med andra ord i praktiken ett statligt stöd till banker. Systemet innebär att staten beskattar allmänheten för att kunna låta pengarna regna över bankernas ägare. Resultatet blir svågerkapitalism och korporativism i massiv skala. Det hela är ett väldigt belysande exempel på vad som tenderar att ske när klåfingriga politiker snedvrider marknaden.
Mehmet Kaplan är en politiker med ytterst problematisk bakgrund. För sitt ställningstagande i frågan om ränteavdraget förtjänar han emellertid en eloge. Detsamma kan inte sägas om Magdalena Andersson eller de borgerliga politiker som svarade med att genast rycka ut till svågerkapitalismens försvar.
DN1
