"Nu tycker jag att det får vara slut... -tjollrat faktiskt, för att det här är bara löjligt. Det är ingen som har sett nånting fel i det som, som Peter Hultqvist har gjort med sin lägenhet, utan nu måste faktiskt ha den ordning att statsråd som kommer från andra delar av landet också kan, kan ta ett statsrådsuppdrag."
Detta är ett högst anmärkningsvärt uttalande, även bortsett från statsministerns lätt haltande formuleringsförmåga. Dels avfärdar Löfven det faktum att ministrar försatt sig i beroendeställning som fullständigt irrelevant. Dels är Löfvens utspel inte bara en indirekt sågning av den socialdemokratiska bostadspolitiken, det dryper dessutom av dubbelmoral.
Den som likt Peter Hultqvist och Margot Wallström uppbär statsrådslön, det vill säga tjänar 127 000 kronor i månaden, har råd att köpa en bostadsrätt i Stockholm. Inte bara på grund av lönen, utan även på grund av att de ersätts av skattebetalarna för eventuellt dubbelt boende.
Detta är emellertid något som regeringens stjärnskott till ministrar är alldeles för fina för, menar Löfven. Till skillnad från andra som vill ta ett jobb i Stockholm (eller för den delen, ett jobb i Malmö eller Västerås) bör högavlönade toppolitiker ges en gräddfil, är hans budskap. De skall varken behöva stå i bostadskö eller tvingas köpa sin bostad, de skall bara kunna flytta in på precis det där sättet som andra inte kan göra.
Att denna gräddfil över huvud taget existerar beror på att det råder svår bostadsbrist i Sverige. Vad mer är, denna bostadsbrist är ett resultat av den socialdemokratiska bostadspolitiken. Denna bostadspolitik är helig för Socialdemokraterna. Varje förslag att reformera den möts av gap och skrik, av gråt och tandagnisslan och av svavelosande utläggningar i vilka socialistiska bogeymanord som "nyliberal" figurerar flitigt.
Konsekvenserna av denna bostadspolitik är dock ingenting som socialdemokratiska politruker vill drabbas av rent personligen. Den socialdemokratiska bostadspolitiken är god nog för en undersköterska från Umeå som erbjuds ett jobb på Sankt Görans sjukhus, resonerar man. Den är god nog för en ingenjör som erbjuds ett jobb i Kista, den är god nog för en barnfamilj på jakt efter något större, ja, den är god nog för nästan alla. Den är dock inte god nog, menar Löfven, för de stora tänkare han utsett till ministrar i sin regering.
Socialdemokratiska toppolitiker bör inte drabbas av den katastrofala bostadspolitikens konsekvenser, är vad det budskap Löfven skickar ut kokar ned till. Detta hade varit fullt förståeligt om inte samma katastrofala bostadspolitik varit en av hans visionslösa partis allra heligaste dogmer, men nu råkar detta vara precis vad den faktiskt är. Att partiet samtidigt gör allt för att se till att detta inte drabbar de egna stinker.
För övrigt tvingades medborgarna i DDR att vänta i upp till femton år på att få köpa en Trabant. Detta påverkade dock inte landets ledarskikt, då dessa åkte omkring i limousiner från Volvo.
Läs även:
Jesper Ahlgren, Den sjätte mannen, Ekonomisten, Fredrik Johansson, Motpol
DN1, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, Ex1, Ex2, Ab1, Ab2, SR1
