2016-02-05

Socialdemokraterna och allmänningens tragedi

Begreppet "allmänningens tragedi" åsyftar vad som i förlängningen tenderar att ske med gemensamt ägda resurser. När antalet intressenter är få och/eller stark social kontroll råder fungerar en allmänning ofta utmärkt. De berörda ser att det ligger i deras eget intresse att sköta allmänningen och det sociala priset för att missbruka den är högt.

När antalet intressenter blir stort och den sociala kontrollen luckras upp uppstår dock nästan alltid problem. Den allmänning som ägs gemensamt av många ägs i praktiken inte av någon, en effekt som dessutom förstärks ju mer främmande och oberoende delägarna är inför respektive av varandra.

I forna tider kunde detta innebära att enskilda bybor gärna tog för sig av de resurser en allmänning erbjöd, men utan att någon vårdade denna lika omsorgsfullt som sin egen mark. Idag innebär detta att vi slänger fimpar och annat skräp på gator och i parker, trots att vi aldrig skulle göra samma sak i våra egna trädgårdar. Det innebär också att så länge kostnaden för till exempel varmvatten är konstant och ingår i hyran eller bostadsavgiften, så drar vi oss inte heller från att slösa med denna resurs på ett sätt som många villaägare inte gör.

Detta fenomen är en starkt bidragande orsak till att varje kommunistiskt experiment har misslyckats. När samhällets resurser är gemensamma och frukterna av individernas arbete delas lika, finns det inte heller någon anledning för den enskilde att ta ansvar för sitt egen arbetsinsats. Resultatet blir ineffektivitet och stagnation. Resultatet blir resursbrist och matköer. Resultatet blir deprimerande bostadsområden och förorenade floder. Resultatet blir hunger och kalla lägenheter.

I mångt och mycket förklarar begreppet "allmänningens tragedi" fenomen som sopberg, utfiskning, skogsskövling, vattenbrist, nedskräpning, utsläpp och erosionsproblem. Annorlunda uttryckt, företeelser som slentrianmässigt ofta förklaras vara konsekvenser av kapitalismen, är i själva verket inte sällan konsekvenser av kollektivt ägande.

I Sverige lyckades socialistiska politiker trots detta (troligen främst tack vare en mycket unik kultur) införa en gigantisk "allmänning" som länge fungerade påfallande väl. Idag utmålas denna allmänning, denna offentliga sektor, inte sällan som facit. Svensk samhällsdebatt genomsyras av det outtalade antagandet att det är en modell som den svenska som tilltagande civilisation obönhörligen leder till.

Den svenska modellen var dock dödsdömd, redan från första början. Den sjukersättning som ytterst få en gång skulle få för sig att missbruka utnyttjas idag i accelererande takt av fullt friska människor. De socialbidrag som då de infördes var synnerligen stigmatiserande, ses idag som en rättighet av allt fler människor som inte är beredda att ta något av alla de lediga jobb de anser sig för fina för.

Kort sagt, trots decennier av imponerande motståndskraft är allmänningens tragedi nu ett faktum i Sverige. Den svenska modellen har undergrävts av de attitydförändringar den själv gett upphov till, och en tilltagande curlingmentalitet har påskyndat denna utveckling. De senaste åren har emellertid en ny faktor fått utvecklingen att gå snabbare än någonsin tidigare.

Den klankultur som de senaste åren genom en kombination av kulturrelativism och extrem migrationsspolitik vuxit sig stark i Sverige, är den diametrala motsatsen till den unika kultur som en gång i tiden gjorde det socalistiska folkhemsbygget möjligt. Detta har fått betydande konsekvenser för de svenska allmänningarna.

Bidragssystemen har blivit en födkrok för den organiserade brottsligheten. Offentliga badhus och bibliotek har blivit inrättningar vilka samma skattebetalare som finansierar verksamheten alltmer drar sig för att besöka, samtidigt som exklusiva privata alternativ är på frammarsch. Svenska järnvägsstationer har på kort tid gått från att vara okomplicerade miljöer till otrygga platser där allt fler finner det otrevligt att vistas. En utveckling som är högst påtaglig även i mindre orter.

Begreppet "allmänningens tragedi" har blivit mer relevant än någonsin i Sverige. Då vårt land aspirerat på världsrekord i antalet allmänningar kommer detta få långtgående konsekvenser. De allmänningar som nu i allt snabbare takt förfaller utgör stora delar av vårt samhälle, är väldigt dyra i drift och utnyttjas allt mindre av de skattebetalare som betalar för dem. Acceptansen för allmänningarna eroderas därmed i snabb takt. I detta läge kommenterar Stefan Löfven situationen med följande ord:
"Vi har påbörjat ett väldigt viktigt samhällsbygge som jag känner mig helt trygg med, och jag känner att det är rätt för Sverige. Vi har slutat med skattesänkningar, nu är det gemensamma investeringar som gäller".
Påståendet är absurt. Löfven påstår sig ha påbörjat "ett väldigt viktigt samhällsbygge", men vad han i själva verket valhänt ägnar sig åt är att desperat försöka bromsa den oundvikliga nedmonteringen av ett. Den så kallade svenska modellen är dödsdömd, och detsamma gäller det socialdemokratiska partiet som vi känner det.

Allmänningarnas tragedi är i snabb takt på väg att fullbordas i Sverige. Allmänningarna kommer under de närmaste tio åren att både krympa i omfattning och få sina anslag kraftigt reducerade. De allmänningar som blir kvar kommer endast i begränsad omfattning vara en angelägenhet för allmänheten i stort. Regeringen Löfven kommer att, inte minst tack vare sitt agerande under 2015, gå till historien som en regering som i allra högsta grad påskyndade denna utveckling.
DN1, DN2, DN3, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, GP1, Ab1, Ab2, Ab3, Exp1, SVT1

6 kommentarer:

  1. Vi väljer själva hur vi vill att vårt samhälle ska utvecklas. Medborgarna kan uppfostras. Hårda straff för den som bryter mot normer gör att normerna cementeras.
    Exempel: En grupp pojkar som tillsammans våldtar en flicka på Fåfängan får 6 månaders behaglig fängelsevistelse. Om de istället blivit utvisade till Marocko så skulle det ha signalerat att det inte är OK med våldtäkt

    Samma sak med problem på biblioteken; Hårda straff ger respekt för att binlioteken ska vara en trygg miljö

    Tyvärr har vänstern nedmonterat polisen och försökt avveckla alla straff.

    SvaraRadera
  2. Allmänningens tragedi är också varför varje kapitalistiskt experiment misslyckas. Global uppvärmning, skövling av Amazonas, överfiskning är alla prima exempel på allmänningens tragedi, och kapitalistisk verksamhet. Vi delar alla på samma jordklot. Det är mer en mänsklig egenskap än något annat.

    SvaraRadera
  3. Angående Anonym 18:25's kommentar: jag håller inte med om att hens exempel är giltiga för kapitalismen specifikt.
    Global uppvärmning: luften är en fri allmånning, allas resurs osm ingen äger
    Skövling av Amazonas: måste specificeras bättre<, de motsvarande skogsmiljöerna på norra halvklotet - som är kapitaluistiskt ägda! - har inte rönt samma utveckling.
    Överfiskning: havets och dess fisk är öppet för alla, men de länder (läs Island som exempel) som skyddar sina vatten och tar ägaransvar för dess resuresr (fisk) har en helt annan utveckling.

    SvaraRadera
  4. I Amazonas är nästan all näring bunden i levande biomassa (i träden), medan det i norra halvklotets skogar byggs upp stora förråd av näring i marken, eftersom döda växter och djur inte bryts ner lika snabbt i det kallare klimatet. Kalavverkning och bortförande av den avverkade biomassan, får givetvis helt olika konsekvenser i de olika miljöerna, men det beror på skillnader i biologi och ekologi, inte på skillnader i samhällssystem.

    SvaraRadera
  5. Sossepolitiken och sossepartiet har blivit obsoleta i en globaliserad värld där de gamla systemen blivit över en natt föråldrade, otidsenliga. En ny samhällsmodell kommer givetvis ta form i o m att den gamla modellen skrotas efterhand i takt med förändringarna.
    Våra obildade politiker förlänger plågan genom att inte agera i tid utan låter händelser styra utvecklingen. Både Löfven och AKB är urtypen för passivitet, oförmåga och begränsad förståelse inför skeendet.

    SvaraRadera
  6. Med stigande allmän levnadsstandard blir behovet av offentlig välfärd allt mindre. Dessutom blir den enskildes hantering av försäkringsbehoven överlägset effektiva: Har jag pengar på banken, då jag blir sjuk, behöver inga byråkrater anlitas, för att jag skall överleva. Sen tar jag en katastrof-försäkring för extrema åkommor som benbrott och hjärtinfarkt.

    Hela samhället blir effektivare, ju mer vi skrotar av "omfördelningspolitiken". Det skulle eliminera den helt irrationella "kränkningssjukan". I Malmö accepterade en socialbidragstagare inte att hennes tio-åring skulle få en begagnad cykel. Rätten gav henne rätt. Han fick en ny cykel, medan flera av de "välbeställda" skolkamraterna fick begagnade cyklar av sina föräldrar. . .

    SvaraRadera

Kommentarsfältet modereras med varierande regelbundenhet och ett stort mått av godtycklighet. Kommentarer löper stor risk att hamna i papperskorgen om de är sossiga, hätska, foliehattiga, besserwissriga, vilseledande, överdrivet långa, trollande eller faktamässigt tveksamma.

Gå ur PKU-registret innan det är för sent!

Regeringen vill göra PKU-registret – i vilket de flesta svenskar födda 1975 eller senares DNA finns lagrat – tillgängligt för polisen. Du har fortfarande möjligheten att gå ur detta register, vilket du också bör göra:

  • För att du under en vanlig dag lämnar spår av ditt DNA över stora områden, inklusive på platser där brott senare kan begås.
  • För att din kropp och ditt DNA tillhör dig, inte staten.
  • För att din uppfattning om vad som bör vara lagligt respektive olagligt förmodligen emellanåt skiljer sig markant från statens.
  • För att du är oskyldig tills motsatsen bevisats, inte det omvända.
  • För att register alltid kommer att missbrukas.
Använd denna blankett för att skydda ditt eget DNA och denna blankett för att skydda dina barns.