Staten borde reglera konsumenternas saltkonsumtion hårdare. Så lyder, i kondenserad form, budskapet i en dagsfärsk debattartikel. Avsändare är en norsk livsmedelsproducent samt en grupp som kallar sig "Konsumentföreningen Stockholm".
Att en konsumentförening kämpar för ökat förmynderi framstår vid första anblick som väldigt motsägelsefullt. Det hela har dock en naturlig förklaring. Den så kallade "Konsumentföreningen Stockholm" är nämligen, namnet till trots, inte någon konsumentförening. I själva verket är "Konsumentföreningen Stockholm" en livsmedelsgigant, och därtill en del av det socialdemokratiska maktkonglomeratet.
Av denna anledning är det ännu en gång värt att påminna om att en stor del av det så kallade "civilsamhället" i Sverige i själva verket utgörs av det socialdemokratiska partiets icke-parlamentariska verksamhet. Tack vare bland annat LO, Hyresgästföreningen och ABF kan partiet utöva stort inflytande över samhället, även när väljarna formellt har röstat bort det från makten.
För Socialdemokraterna har detta dessutom inneburit två andra konkreta fördelar. Dels har konkurrensen från dessa organisationer, i kombination med den statsindividualistiska politik partiet har fört, lett till att det egentliga och folkligt förankrade civilsamhället har trängts ut och förtvinat.
Dels möjliggör de bidrag alla partiets så kallade "folkrörelser" uppbär, att åtskilliga socialdemokrater på väg upp kan hållas med såväl högavlönade jobb som andra generösa förmåner. Detta gäller naturligtvis även avdankade sossar med dyra vanor i behov av slutförvaring. Låt oss kalla fenomenet för "(S)vängdörrspolitik".
Ab1
