Jag har mycket kritiskt att säga om bloggaren Johan Westerholm, särskilt efter att vi för några år sedan utkämpade en mindre bloggbeef. Han stavar konsekvent al-Qaida med ett u för mycket, han har medverkat i oseriösa TV-program, hans förutsägelser om att Fredrik Reinfeldt skulle avgå och ersättas av Anders Borg föll till min egen besvikelse platt till marken och han har därtill förväxlat arameiska med armeniska.
Min största invändning mot Johan Westerholm är emellertid att han representerar ett parti som jag sedan länge har ett väldigt stort horn i sidan till, nämligen Socialdemokraterna. Han är för folkhemmet, han är för omfördelningspolitik och han är emot låglönejobb. Ståndpunkter som enligt mig är helt oförenliga med en god värdegrund.
När Sveriges Radios program Medierna nyligen påstod att Johan Westerholms blogg "den senaste tiden allt mer glidit in på en invandringsfientlig linje" reagerade emellertid till och med jag. Westerholm har ofta på ett förtjänstfullt sätt beskrivit den oansvariga invandringspolitikens konsekvenser. Detta har gjort honom till persona non grata i det parti han av någon underlig anledning valt att gå med i.
Ironiskt nog tenderar Westerholms parti emellertid att gång på gång landa i samma slutsats som honom, bara med viss fördröjning. Oräkneliga är de tillfällen då Stefan Löfven skickat fram regeringens egen wonderboy Anders Ygeman för att med allvarlig men förtroendeingivande stämma framföra exakt det som Westerholm på egen hand kommit fram till ett år eller två före regeringens skarpaste hjärnor.
Westerholm är, om jag tolkar hans inlägg rätt, såväl kritisk till som djupt desillusionerad över sakernas tillstånd. I den mån Westerholm är fientlig är han det dock mot den socialdemokratiska partiledningen och identitetspolitiken, inte mot invandrare. Detta hindrade emellertid inte Medierna (ett program vars roll ironiskt nog är att granska oseriös nyhetsrapportering) att beskylla honom för att stå för en "invandringsfientlig linje".
Efter att Medierna blivit hårt kritiserade för detta, valde de idag att gå ut med vad de själva kallar för en ursäkt. Före den korta "ursäkten" längst ned i texten ägnar man emellertid åtskilliga stycken åt att vifta bort och misstänkliggöra kritiken. Kritikerna påstås vara ute efter att "markera revir för sina egna intressen", och Medierna gör en stor sak av att markera att man själva anser sig vara offer för förkastliga och lögnaktiga påståenden.
Därefter återgår man till Westerholm som, enligt Medierna, ägnar sig åt att "driva opinion om att Sverige är i förfall". Formuleringen är i någon mening givetvis korrekt, men kan näppeligen sägas vara värdeneutral. I synnerhet inte i ljuset av den debatt om debatten som förs idag.
Därefter, förklarar Medierna, har man efter att ha tänkt på saken kommit fram till att ordvalet "invandringsfientlig" var olyckligt. Detta motiverar man inte, märk väl, med att ordvalet skulle vara felaktigt. Man motiverar det med att det var "hårt" och olämpligt eftersom debatten är "infekterad". En bättre beskrivning vore, förklarar man, att Westerholms kritik blivit "allt grövre". Att denna formulering är väldigt negativt laddad torde knappast behöva någon närmare kommentar.
Den "ursäkt" Westerholm får av Medierna är en ursäkt med armbågen. Den "ursäkt" Westerholm får av Medierna är inte allvarligt menad. Den "ursäkt" Westerholm får av Medierna är sval, avmätt, pliktskyldig och mest en förevändning för att publicera en lång text om att Medierna egentligen inte gjort något fel.
Det är inte bara ett ynkligt beteende från Mediernas sida, det är dessutom groteskt i ljuset av att programmets roll är att vara just mediekritiskt. Johan Westerholm förtjänar en ursäkt på riktigt.
Läs även:
Den sjätte mannen,
Den hälsosamme ekonomisten
DN1,
SR1,
GP1,
SVT1
