"Surreal". Så beskrev Stefan Löfven för en dryg månad sedan i en intervju med Financial Times regeringens låga opinionssiffror och väljarkårens sviktande framtidstro. Så borde det inte alls vara, menade en förbryllad Löfven, eftersom "all the numbers are going in the right direction".
Med "all the numbers" menade Löfven främst två siffror, nämligen arbetslösheten och BNP-tillväxten. Vad arbetslösheten beträffar är måhända denna låg enligt den officiella statistiken, men den bistra verkligheten är att över 900 000 icke-studerande svenskar i arbetsför ålder lever på bidrag. Detta motsvarade förra året en de facto-arbetslöshet på närmare 17 procent.
Vad tillväxten beträffar är denna just nu hög i absoluta tal mätt, men utslaget per capita är siffrorna inte lika imponerande. Vad mer är, vad som drivit denna tillväxt är dels en bostadsmarknad så överhettad att den närmar sig härdsmälta, dels ett omfattande asylmottagande finansierat med lånade pengar. Sådana stimulanser må vara positiva för tillväxten på kort sikt, men på lite längre sikt är konsekvenserna inte sällan katastrofala.
Sedan Löfvens uttalande har tidningarna fyllts av åtskilliga nya rubriker om bostadsbrist, skottlossningar, mord, upplopp, integrationsproblem, usla skolresultat och polisiär passivitet inför härjande rövarband. Väldigt lite talar för att dessa problem kommer att minska i omfattning under de kommande åren.
Tvärtom kommer problemen med allra största sannolikhet förvärras. De fallande skolresultaten lär knappast vändas av den hurtprogressive miljöpartisten Gustav Fridolin. Höjda skatter lär i kombination såväl höjda bidrag som sänkta rut- och rotavdrag lär med nationalekonomisk nödvändighet leda till att även den officiella arbetslösheten ökar.
Därtill är asyltrycket på Sverige fortfarande förhållandevis högt jämfört med andra länder, samtidigt som många asylsökande fortfarande bor kvar på asylboenden sedan förra årets Ikarosflygning. När dessa människor slussas ut i förorter och panikbyggd modulslum kommer den redan ohanterliga systemkollapsen™ i förorterna™ att förvärras.
Bidragsberoendet och trångboddheten kommer att öka. Bilbränderna kommer bli fler, våldet kommer förvärras och den organiserade brottsligheten kommer växa sig starkare. Vad mer är, med fler personer på bostadsmarknaden kommer det att bli både svårare och dyrare för alla att skaffa sig en bostad.
Väldigt mycket talar med andra ord för att de flesta siffror framöver inte kommer att röra sig i rätt riktning, Stefan Löfvens fäbless för önsketänkande till trots. Denna utveckling går att bromsa, men i så fall krävs någonting helt annat än det socialistiska dagdrömmeri regeringen nu hemfaller sig åt.
Bidragen måste sänkas kraftigt, låglönejobben måste släppas fria och fackets makt måste begränsas. Återstoden av välfärden måste i första hand bli en angelägenhet för medborgare och kraven för medborgarskap måste skärpas. Poliserna måste bli fler och få kraftigt utökande befogenheter.
Flumpedagogiken måste en gång för alla kastas i papperskorgen. Den grasserande naiviteten måste ryckas upp med rötterna. Identitetspolitiken, postmodernismen och kulturrelativismen måste förpassas till den historiens soptipp där de hör hemma.
Kort sagt, för att bromsa utvecklingen måste en hel flock av heliga kor slaktas. Gör inte Stefan Löfven detta är snart såväl siffror som går åt rätt håll som ett värdigt eftermäle något han får se sig i stjärnorna efter.
DN1,
DN2,
SvD1,
SvD2,
Exp1,
Exp2,
GP1
