Riksbanken skickade idag fram sin vicechef Cecilia Skingsley för att på behörigt avstånd från Stefan Ingves skicka upp en testballong. Inlindat i ett längre anförande, och omgivet av formuleringar omsorgsfullt utvalda för att ge intrycket av att det hela i första hand handlade om ett hypotetiskt resonemang, lät riksbanksdirektionen meddela att man hade öppnat dörren för så kallade helikopterpengar.
Skingsley motiverade detta med att penningpolitiken framöver inte kommer "kunna bedrivas på det sätt och med den verkningsgrad som vi tidigare varit vana vid". Detta torde förvirra de flesta läsare, och det faktum att DN på sin förstasida väljer att kalla det hela för ett "statligt bidrag till alla" verkar ha spätt på denna förvirring ytterligare.
Det hela handlar emellertid inte om något "bidrag", det handlar om minska varje kronas värde genom att utan kostnad tillverka ett stort antal nya kronor. Syftet med detta är inte i första hand att "stimulera ekonomin", vilket Skingsley lät antyda, utan att åstadkomma en massiv omfördelning av kapital.
De stora vinnarna på denna oortodoxa omfördelningspolitik kommer inte vara helikopterpengarnas mottagare, utan alla med stora nettoskulder. Detta är ingen bieffekt av processen, utan tvärtom helikopterpengarnas huvudsyfte. Riksbanken är nämligen, liksom de flesta andra centralbanker, fullt på de klara med att skuldbergen de senaste decennierna växt sig ohanterligt stora.
Misesinstitutets James E. Miller hävdade nyligen att detta är ett både bra och moraliskt riktigt sätt för en stat att minska sin skuldbörda. Hans resonemang innehåller många utmärkta poänger, men i det svenska fallet är hans argumentation inte särskilt tillämpbar eftersom det (ännu) inte är statens skulder som är ohanterligt höga, utan hushållens.
Detta skulle lindras genom den inflation helikopterpengar ger upphov till. Det hela låter absurt, inte minst med tanke hur ekonomisk oansvarighet skulle belönas, men faktum är att riksbanken sedan flera år försökt uppnå någonting snarlikt genom så kallade kvantitativa lättnader (QE).
Fördelen med QE är att allmänheten då inte får klart för sig att riksbanken ägnar sig åt penningpolitisk voodoo. Nackdelarna med QE är att de önskade inflationsresultaten har vägrat infinna sig, och att systemet i praktiken blivit ett statligt stöd till en banksektor som även utan QE gör enorma vinster.
Hur absurt det än må låta är helikopterpengar därför på många sätt att föredra framför status quo. Vad mer är, de perversa incitamenten till trots är helikopterpengar idag någonting i grund och botten nödvändigt. De stora skuldbergen som den oansvariga politiken gett upphov till är ekonomiska krutdurkar. De kan när som helst explodera med förödande konsekvenser som följd.
När helikopterpengarna blir verklighet vore det bästa därför om så många som möjligt hanterade dessa ungefär på samma sätt som de hanterar en löneutbetalning, det vill säga snabbt slösade bort pengarna genom konsumtion. Personligen bör du emellertid agera mer intelligent än så.
Är du som som folk är mest har du med stor sannolikhet ett alldeles för högt bostadslån, och kommer således i händelse av ekonomisk kris att få svårt att betala dina räkningar. Dina helikopterpengar bör i så fall oavkortat gå till att amortera på detta lån.
Är du däremot både skuldfri och saknar lämpliga investeringsobjekt bör du så fort det bara är möjligt använda såväl dina helikopterpengar som andra icke-säkrade besparingar du råkar sitta på för att köpa guld. På så sätt förhindrar du att just dina pengar går till att betala andras bostadslån.
DN1,
DN2,
Exp1
