Den så kallade Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor är en av islamiströrelsen i Sveriges mest generösa bidragsgivare. Sedan många år tillbaka har man (inte minst då myndigheten leddes av nuvarande kulturminister Alice Bah Kuhnke) låtit skattepengar regna över islamistiska organisationer.
Att man på detta sätt satt i system att spotta skattebetalarna i ansiktet är inget som framkommit nyligen. Debattörer som Johan Lundberg och Per Gudmundson har under flera år påtalat detta. Vid åtminstone ett tillfälle har då MUCF pliktskyldigt påstått sig se allvarligt på saken.
I själva verket har emellertid vare sig MUCF eller Alice Bah Kuhnke sett någon anledning till att omvärdera sin hållning. Bidragen till islamistiska organisationer har fortsatt att flöda och Bah Kuhnke har fortsatt att personligen legitimera islamistiska organisationer.
Någonting av det första hon gjorde på sitt nya jobb som kulturminister var att bjuda in en ökänd islamist till Kulturdepartementet för gruppfoto och dialogmöte om islamofobi. Som om detta inte vore nog hade hon därtill nyligen i en debattartikel fräckheten att skylla samma statliga stöd till islamistiska föreningar som hon själv varit med om att betala ut på den förra regeringen.
Tidigare idag blev det klart att MUCF beviljat organisationen Sveriges förenade muslimer över en halv miljon kronor. Att organisationen är en salafistisk rörelse med terrorsympatier är välkänt sedan länge, men då den i sin begäran till MUCF påstod sig vilja arbeta mot islamofobi valde MUCF ändå att bevilja dess ansökan om bidrag. Islamisterna vet precis vilka knappar de skall trycka på och de "ansvariga" är, trots åratal av kritik, precis lika obekymrat och mekaniskt generösa med andra människors pengar som vanligt.
Att detta fortfarande pågår är groteskt. Att staten med hot om rättsliga påföljder tvingar medborgarna att betala skatt, och därefter låter en del av dessa skattepengar gå till att stärka den militanta islamismens ställning i Sverige, är bortom all anständighet. Det går inte ens att i vanlig ordning skylla på att man varit naiva. Problemet är välkänt sedan länge, men man har aktivt valt att ignorera det.
I vanlig ordning är det personer som från extremt höga höga hästar varit synnerligen ivriga att ifrågasätta andra människors värdegrund som har möjliggjort detta. Det är inte bara perverst, det är en påminnelse om att den så kallade humanitära stormakten Sverige i själva verket är moraliskt bankrutt.
