2016-06-20

Önskar du socialism, mer socialism eller frihet?

De svenska skatterna är skyhöga och den svenska marginalskatten är världens högsta. I utbyte mot detta erhåller den som arbetar en i bästa fall medioker sjukvård, en ovärdig ålderdom och ett stående skämt till skolväsende. Parallellt med detta åtnjuter den som inte arbetar, och därmed inte heller betalar skatt, en under omständigheterna påtagligt hög levnadsstandard.

Den senare gruppen är stor av tre skäl. För det första gör de generösa transfereringarna en tillvaro i "utanförskap" förhållandevis attraktiv. För det andra gör utjämningspolitiken det påfallande ofta olönsamt för den långtidsarbetslöse att börja jobba. För det tredje är antalet jobb en okvalificerad arbetslös person faktiskt har en chans att få väldigt litet. Detta bland annat då den förda politiken länge har haft som uttalat mål att slå ut sådana jobb.

Allting tyder idag på att denna väv av såväl osunda som orättvisa incitamentsstrukturer framöver kommer att förstärkas kraftigt. Skatterna kommer de närmaste åren att höjas samtidigt som kvaliteten på de skattefinansierade välfärdstjänsterna försämras. Annorlunda uttryckt, i valet 2018 kommer de röstberättigade att kunna välja mellan följande alternativ:
  1. Skattehöjningar och försämrad välfärd.
  2. Ännu högre skattehöjningar men något mindre försämrad välfärd.
2018 kommer det ur ekonomiskt hänseende med andra ord inte finnas något högeralternativ över huvud taget. De bägge blocken kan mycket väl tänkas gå till val på löften om utbildnings-, migrations- och kriminalpolitiska reformer som med dagens mått mätt framstår som väldigt radikala. Vad skattesatser och omfördelningspolitik beträffar kommer det emellertid bara finnas en riktning, nämligen vänsterut.

En sådan utveckling är fullständigt absurd, i synnerhet i ett land med så höga skattenivåer som Sverige. Det hela är inte bara ett tecken på omfattande ekonomisk vanskötsel. Det illustrerar även hur politiken från såväl vänster- som högerhåll formas utifrån antagandet att medborgarna kommer prioritera ett ineffektivt, skadligt och orättvist socialistiskt system framför sina egna intressen.

Det tragiska i sammanhanget är att detta är ett helt korrekt antagande. Årtionden av socialdemokratisk propaganda och historieförfalskning har fått även den svenska borgerligheten att identifiera sig med de socialistiska institutionerna. Svenska folket lider helt enkelt av ett Stockholmssyndrom som yttrar sig i att de börjat älska de politiker som rånar dem.

Att det förhåller sig så är perverst, men när det kommer till kritan säger det mer om svenskarna än om partierna. Den ekonomiska verklighet regeringarna Reinfeldt och Löfven har försatt oss i går inte att önska bort, utan måste nu hanteras. Den som inte önskar högre skatter måste också vara beredd att släppa taget om välfärdsstaten. Den som däremot vill bevara välfärdsstaten får också finna sig i att betala högre skatter. Svårare än så är det inte.

Det smarta draget i detta läge är naturligtvis att en gång för alla vänja sig av med den snuttefilt välfärdsstaten utgör. Den socialistiska välfärdsstaten är en förlustaffär för de flesta självförsörjande människor. Den innebär att medborgarna överlämnar makten över sina egna liv till politiker som vägleds av ren vidskepelse. Därtill skapar den gigantiska möjligheter till maktmissbruk, något som inte minst de senaste årens vansinne visat.

Den som inte vill drabbas av kraftiga skattehöjningar måste själv bidra till att göra detta politiskt möjligt. Den som däremot gapar efter mer välfärd kräver också högre skatt, och har därmed avsagt sig all rätt att klaga.

Läs även:
Motpol
DN1, Exp1, Exp2, SR1

10 kommentarer:

  1. Jag är helt för minskad välfärd, har redan privat sjukvårdsförsäkring som skydd.
    På offentliga utgiftssidan kan vi börja med att ta bort alla bidrag som går till vuxna och inte är relaterade till deras överlevnad, sedan börja avveckla myndighet efter myndighet då majoriteten av dem är totalt onödiga.
    Ja inget av detta lär hända men man kan drömma.

    SvaraRadera
  2. Bra inlägg som vanligt. Skulle dock gärna ha en kommentar på följande fundering. Du skriver:

    "Den socialistiska välfärdsstaten är en förlustaffär för de flesta självförsörjande människor."

    Detta är onekligen så som verkligheten känns i Sverige anno 2016, men om man får tro Friedman (eller snarare hans svåger, Director), så gäller Director´s law som i princip säger att medelklassen (majoriteten) gynnas av den ekonomiska fördelningspolitiken, på bekostnad av under- & överklassen (minoriteten). Friedman hävdade att i USA gick det i princip inte att hitta något exempel på ett välfärdsprogram som stred mot denna lag.

    Om man ser till Sverige, "får" vi i medelklassen högskoleutbildning (arbetarklassen utnyttjar den möjligheten i lägre utsträckning, och blir medelklass om de gör det), vi lever längre och arbetar färre år än arbetarklassen, etc. Detta kanske åtminstone till viss del väger upp diverse socialbidragssystem etc.

    Kort sagt; gäller Directors lag även i Sverige?

    SvaraRadera
  3. Skatterna är höga men inte alla skatter: arvsrätt, förmögenhetsskatt 0%. Fastighetsskatten (Eller fastighetsavgift som alliansen döpte om den till för att kunna säga att fastighetsskatten är avskaffad för privatboende) är försumbar för större egendomar. Dessa skatter tas ut med betydande belopp i många västländer. För de verkligt förmögna som inte arbetar och inte har inkomstskatt är Sverige ett skatteparadis.

    SvaraRadera
  4. Varför jobba överhuvud taget är frågan då skatten går till att försörja någon som kommer hit för att bli försörjd.Vad Vänstern inte förstår är att dom urholkar viljan att betala skatt över huvud taget.

    SvaraRadera
  5. Jag vill inte ha vare sig höga skatter eller omfattande välfärdssystem. När jag gick till tandläkaren vägrade jag att köra det via försäkringskassan, utan betalade allt, över 7000, ur egen ficka. Det skulle behövas konkreta idéer om hur man kan bidra till att uppnå detta, då idéerna inte verkar ha stöd i något etablerat politiskt parti.

    SvaraRadera
  6. Så sant som det var skrivet!

    SvaraRadera
  7. Anar en viss uppgivenhet i dina två senaste inlägg. Det är ungefär vad jag själv känner sedan ganska lång tid.

    Frågan är vilket ansvar man själv har? Du driver ju opinion genom bloggen. Själv har jag inte gjort mycket ska jag erkänna. Jag har många gånger sagt emot på fikarasterna på jobbet när någon fin och god innerstadsmänniska ondgjort sig över SD eller att EU inte "tar sitt ansvar". De flesta gånger har jag dock knipit igen näbben. Man orkar liksom inte ta debatten varje gång och därmed bli arbetsplatsens svarta får och utböling.

    För min del har resultatet blivit att jag avskärmar mig från dessa frågor. Jag bryr mig inte om att säga emot hjärndöda robotar som rapar upp de senaste flosklerna. Jag följer inte gammelmedia längre. Ser aldrig på tv-nyheter, men följer enstaka gånger någon länk från fejjan eller nån blogg om det verkar vara nåt intressant. De senaste gångerna jag dristade mig till att kolla på svt's morgonsoffa höll jag på att få hjärnblödning inom fem minuter, så det låter jag bli numera. Jag har lagt mig till med en attityd av att jag inte längre bryr mig, för att bevara min mentala hälsa.. Men troligen är detta någon form av försvarsmekanism. Jag läser trots allt med stort intresse din och några andra bloggar som jag uppfattar som sunda.

    Imponeras av att du orkar ta del av vansinnet i det som en gång var ett vackert, säkert och stabilt land. Du utgör ett slags filter, genom vilket jag vågar kika på galenskapen som pågår där ute.

    SvaraRadera
  8. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  9. Du har helt rätt, valet 2018 kommer präglas av en strid om vem som kan leverera mer "välfärd" och med flest dolda skatter.

    Som jag ser det så finns det egentligen bara ett parti som idag vill gå en annan väg och det är Liberala partiet.

    De må vara fullblodiga libertarianer som i slutändan söker en nattväktarstat men vägen dit är också viktig speciellt i detta skede när landets "välfärd" knappast längre täcker gemene man.

    SvaraRadera
  10. Vad tror du om Borgerlig Framtid?

    SvaraRadera

Kommentarsfältet modereras med varierande regelbundenhet och ett stort mått av godtycklighet. Kommentarer löper stor risk att hamna i papperskorgen om de är sossiga, hätska, foliehattiga, besserwissriga, vilseledande, överdrivet långa, trollande eller faktamässigt tveksamma.

Gå ur PKU-registret innan det är för sent!

Regeringen vill göra PKU-registret – i vilket de flesta svenskar födda 1975 eller senares DNA finns lagrat – tillgängligt för polisen. Du har fortfarande möjligheten att gå ur detta register, vilket du också bör göra:

  • För att du under en vanlig dag lämnar spår av ditt DNA över stora områden, inklusive på platser där brott senare kan begås.
  • För att din kropp och ditt DNA tillhör dig, inte staten.
  • För att din uppfattning om vad som bör vara lagligt respektive olagligt förmodligen emellanåt skiljer sig markant från statens.
  • För att du är oskyldig tills motsatsen bevisats, inte det omvända.
  • För att register alltid kommer att missbrukas.
Använd denna blankett för att skydda ditt eget DNA och denna blankett för att skydda dina barns.