2017-02-23

Om Donald Trump och hotet mot den liberala demokratin


Det patetiska apspel som gör anspråk på att utgöra samhällsdebatten har sedan en tid tillbaka ännu en gång blivit fullständigt outhärdligt. Som om de senaste årens orgie i postmodernt vansinne och verklighetsresistens inte hade varit illa nog, har nu hela pajaseliten drabbats av Trump-psykos. En psykos man därtill inte förmår hålla för sig själv, utan tvärtom dag efter dag outtröttligt väljer att terrorisera allmänheten med.

Det finns mycket att säga om det ofriska i detta helvetiska kackel. Att postmodernister som gjort karriär på att ljuga och känna sig fram till sanningen nu går till storms mot "fake news", säger till exempel mycket om hur absurd situationen är. Detsamma gäller för det faktum att de präktiga socialliberaler som, trots att de inte sade flaska så länge det var institutionsmarschxisterna som stod för lögnerna, nu plötsligt börjat vurma för det exakta språkbruket med en närmast autistisk frenesi.

Vad som är mest slående är emellertid någonting annat, nämligen att den så kallade högerpopulismen påstås utgöra ett hot mot lagstyre, pressfrihet, tolerans, demokrati och så vidare. Vad man menar med detta är kort och gott att "högerpopulismen" hotar de värderingar och institutioner som utmärker den västerländska civilisationen, även om man i sin skitnödiga ängslighet noga undviker att uttrycka det på just det sättet.

Det finns givetvis exempel på att detta inte är fullständigt taget ur luften, men i själva verket förhåller det sig ironiskt nog i mångt och mycket precis tvärtom. En starkt bidragande orsak till uppsvinget för den så kallade högerpopulismen är att västerlänningar skattar sin civilisation med dess institutioner, värderingar och frihet väldigt högt, och nu på goda grunder anser den vara hotad.

Det går inte att komma ifrån att ett av dessa hot kommer från islamistiskt håll, och därmed är intimt förknippat med asylpolitiken. Den synnerligen icke-liberala islamismen är till skillnad från vad som ofta påstås väldigt utbredd i den islamska världen, och detta får obönhörligen konsekvenser när människor från denna region i stor omfattning bosätter sig i väst.

Ett annat och minst lika allvarligt hot kommer emellertid från socialismen, och i en vidare bemärkelse från den rationalistiska progressivism som idag återfinns på såväl vänster- som högerkanten. Den västerländska civilisationens rikedom, frihet och vetenskapliga framsteg kommer av att makten tog ett steg tillbaka och tillät samhället utvecklas organiskt och utan politisk detaljstyrning.

Resultatet blev en idéernas evolution, där de dåliga idéerna slogs ut och de bärkraftiga idéerna levde vidare. Fria från detaljreglering började västerlandets människor blomstra på ett sätt som saknar motstycke i världshistorien. På några hundra år gick man från blodiglar och oxplogar till datorer, robotar och rymdfärder.

Det finns dock inget som provocerar progressiva och rationalister lika mycket som denna spontana och organiska utveckling. De är uppfyllda av övertygelsen om att de själva kan göra ett bättre jobb än "evolutionen", och vill därför återgå till den ordning som rådde på oxplogarnas, den geocentriska världsbildens och åderlåtningens tid.

Genom regleringar och micromanagement hoppas man påskynda utvecklingen. Genom att slå sönder den moral och de normer som utvecklats spontant, och genom att ersätta dessa med obeprövade och konstgjorda moralsystem, hoppas man genom att leka Gud kunna skapa ett bättre samhälle.

Resultatet blir inte bara ett syrefattigt, krystat och onaturligt samhälle, utan också något som går helt på tvärs med allt vad den västerländska civilisationen står för. Till råga på allt har politikerna visat sig oförmögna att upprätthålla rättsstaten, trots att denna är en förutsättning för den västerländska civilisationen. När det kommer till en annan av samma civilisations grundpelare, nämligen äganderätten, intar man också en alltmer bekymmerslös inställning. Och så vidare.

Att man i detta läge har mage att påstå att det är de som motsätter sig denna utveckling som hotar den västerländska civilisationen tyder i bästa fall på omfattande okunnighet, och i värsta fall på något betydligt värre.
DN1, Exp1