2017-02-06

(S)kamlös populism

Det hela är rätt enkelt. Det är under socialdemokratiska regeringar som Sverige blivit ett land med låg polistäthet. Det är under socialdemokratiska regeringar som kravlösheten blivit norm. Det är under socialdemokratiska regeringar som straffen för grova brott har sänkts. Det är under socialdemokratiska regeringar som allehanda former av straffrabatter har blivit en realitet. Det är under socialdemokratiska regeringar det blivit på modet att se brottslingar som offer.

Trots detta försöker idag den socialistiska regeringen ogenerat framställa sig själv som en garant för lag och ordning. Stefan Löfven försitter sällan ett tillfälle att med dåligt imiterad pondus i rösten tala om "ordning och reda" eller "hårdare tag". Det socialdemokratiska partiets spinndoktorer arbetar för högtryck med att framställa vänstersossen Anders "Wonderboy" Ygeman som serietidningshjälten som får buset i de mörka gränderna att darra av skräck. Och så vidare.

Verkligheten är emellertid att samtidigt som regeringen talar om ökad polistäthet, hårdare straff och krafttag så förändras väldigt lite, utöver att utredningar och samordnare tillsätts. Skottlossningarna i förorterna™ fortgår ostört, den organiserade brottsligheten sitter i bara i ohotat bo utan lever dessutom ofta gott på skattepengar, praktiskt taget alla utredningar om vardagsbrott läggs ned direkt och även synnerligen grova brott prioriteras ned av polisen.

Inte desto mindre lyste självkritiken med sin totala frånvaro när Löfven idag kommenterade det faktum att en bil, tillhörande en polischef med ansvar för en stor insats mot kriminella gäng, sprängdes inatt. Löfven berörde inte med ett ord den långa obrutna kedja av misstag och felbedömningar som möjliggjort dagens situation. I stället såg han en chans att såväl upprepa sina favoritfloskler som att försöka skapa legitimitet för den egna socialistpolitiken.

Den organiserade brottsligheten har ingen plats "det samhällsbygge som vi har påbörjat", menade Löfven, och passade därmed inte bara på att upprepa ett socialdemokratiskt kampanjbudskap utan försökte också förmedla en bild av regeringen som handlingskraftig. Regeringen har skärpt straffen, skröt också Löfven, men påpekade därefter att problemen inte är brottslingarnas fel egentligen:
"Det är därför människor ska i arbete, få utbildning och att det ska finnas bostad och social trygghet. Då minskar rekryteringen till den organiserade brottsligheten."
Det är med andra ord ännu mer sossepolitik, ännu högre bidrag och ännu högre skatter som krävs för att Sverige skall få bukt med brottsligheten, enligt statsministern. Att de svenska skatterna och bidragen redan tillhör de absolut högsta i världen, trots att åtskilliga länder har avsevärt mindre problem med grov brottslighet än Sverige, berörde dock av någon anledning inte charlatanen Löfven med ett enda ord.

Löfven drar sig med andra ord inte ett ögonblick för att använda ett grovt brott för att göra reklam för en politik som inte fungerar, men som däremot gör åtskilliga i den maktapparat han är en del av förmögna och inflytelserika. Detta trots att brottet i fråga är en följd av samma dysfunktionella politik. Kort sagt, Löfven har ännu en gång visat sig vara en populist utan ett uns av skam i kroppen.

Läs även:
Motpol
DN1, DN2