Något av det mest tragiska med partier som Liberalerna och Centerpartiet är att de till stor del består av människor som en gång i tiden var frihetliga. Typexemplet på företeelsen är någon som i tonåren läste Ayn Rand eller Robert Nozick, blev inspirerad och bestämde sig för att omsätta sina nyfunna insikter i ett politiskt engagemang i något av de partier som kallar sig för liberala. Inom partiernas ungdomsförbund fann man gott om likasinnade, varpå såväl vänskapsband som kontakter odlades. Med tiden förvandlades engagemanget till en karriär, och utan att man själv riktigt förstod hur det gick till kom partilinjen med åren att fullständigt tränga ut de egna åsikter som var anledningen till att man en gång gick med.
På detta sätt har åtskilliga frihetliga idealister inte bara oskadliggjorts, utan dessutom förvandlas till människor som dagligen kämpar för paternalism, regleringar, politisering av kulturen, skatteupplägg som långsamt suger livskraften ur landsbygden och för att fler människor skall kunna parasitera på andra. Upplägget är, alldeles oavsett om resultatet är avsiktligt eller inte, direkt diaboliskt, och visar ännu en gång på faran med ett liberalismbegrepp som genom historien rymt allt från Adam Smith till Per Gahrton.
Vad som fått så många unga frihetliga idealister att bege sig ut på den resa som skisseras ovan, är det faktum att liberalismen delar namn med den klassiska liberalismen. Vad som i slutändan fördärvar dem är det faktum att liberalismen idag står för någonting helt annat. Vore det inte för denna begreppsförvirring hade många av dem sannolikt valt att kanalisera sitt engagemang på betydligt mer uppbyggliga sätt, men eftersom begreppsförvirringen är ett faktum tenderar i stället deras engagemang att utmynna i att de i slutändan själva blir exakt det de från början ville bekämpa.
Just denna omständighet gör liberalismbegreppet till någonting direkt farligt. Av denna anledning bör inte någon, men kanske i synnerhet inte den som faktiskt månar om den klassiska liberalismens ideal, vare sig kalla sig för liberal eller kämpa för att återupprätta liberalismbegreppet. I stället bör "liberalism" vara ett ord vi uttalar med precis så mycket förakt det vänsterprogressiva tankegods som idag de facto utgör liberalismen förtjänar.
