Mina bröder på Gammaplatån:
När man nämner ordet "klass" får inte sällan de personer som gör anspråk på att utgöra högern någonting panikartat i blicken. Anledningen till detta är att vänstern i deras ögon utgörs av socialismen, och att högern för dem är synonym med liberalismen. Denna världsbild är sprungen ur den historiska parentes som tidsmässigt sammanfaller ungefär med Sovjetunionens existens, och under vilken socialismen tillfälligt trängde undan liberalismen från rollen som vänsterns ledare i den uråldriga konflikten mellan höger och vänster, samtidigt som högern alltmer kom att förväxlas med liberalismen. Denna epok var förvisso relativt lång, men inte desto mindre en just tillfällig avvikelse från en ordning som visat sig i allra högsta grad kapabel att bestå tidens tand. Vad mer är, den avvikelse från denna ordning som kom att prägla stora delar av förra århundradet började rämna redan under 1980-talet. Exakt när denna abnorma epok gick i graven kan diskuteras, men de konflikter som idag idag präglar västvärlden bär mycket tydligt vittnesbörd om att den definitivt är över. Av gammal vana tenderar de flesta dock att fortsätta i gamla hjulspår, vilket också förklarar såväl den samtida "högerns" som den samtida "vänsterns" magnifika oförmåga till relevant samhällsanalys.
Under det kalla krig de flesta alltjämt mentalt lever kvar i, var klass någonting de socialister som tillfälligt hade kommit att dominera vänstern mer än gärna talade om. Detta gav ordet en dålig klang i såväl liberalers som den egentliga högerns öron, varför klass också blev någonting man undvek att tala om. Detta har gjort stora delar av den borgerlighet vars själva benämning ironiskt nog utgör just en klassbeteckning närmast oförmögen till klassanalys, vilket i allra högsta grad även gäller många som anser sig tillhöra högern. Aversionen mot klassanalys bidrar i själva verket inte sällan till att göra personer som själva anser sig tillhöra högern oförmögna att befria sig från den liberala världsbild de fostrats in i, varför de inte sällan också kommer att fungera som den nya klassens och managerelitens nyttiga idioter.
Kort sagt, klass är någonting i allra högsta grad relevant. Dagens klasskonflikter liknar dock inte klasskonflikterna vi är vana vid att höra om, och har därför också mycket ringa koppling till vad vänsterpartister försöker intala oss är är en relevant klassanalys, varför den som söker upplysning bör vända sig annorstädes. Ett tidlöst perspektiv på frågan finner man hos Evola, medan den som söker någonting som specifikt beskriver vår egen tid med fördel vänder sig till Moldbug. Intressant nog använder sig båda av ordet kast, snarare än klass. Deras bevekelsegrunder till detta är väldigt olika, men båda undviker därmed de distraherande och vilseledande associationer ordet klass är förknippat med, vilket också gör det enklare att ta till sig budskapet.
Ett annat sätt att närma sig frågan finner man dock i det fiktiva kastsystem där varken indelningen eller maktförhållandena påminner om någonting vi är vana vid. Ett sådant återfinner vi i science fiction-författaren Larry Nivens novell A Gift From Earth från 1968. Berättelsen utspelar sig liksom så mycket annat Niven har skrivit i Known Space, ett rikt universum i vilket läsaren från följa mänskligheten över flera hundra år och genom många landvinningar. Ett återkommande tema i de tidiga berättelserna är organtransplantationer och organbrist, vilket Niven själv trodde skulle bli en infekterad politisk fråga framöver, och i A Gift utforskar Niven detta tema på djupet. Berättelsen utspelar sig på Plateau, en Venusliknande värld där den enda beboeliga marken återfinns på ett högt berg vars övre regioner reser sig ovanför atmosfärens giftiga lager. I samband med att världen koloniseras, installerar besättningen på skeppet Planck sig själv som härskarkast, medan passagerarna (kolonisterna) får nöja sig med en underordnad ställning. Den främsta anledningen till detta är att säkerställa besättningskasten en säker källa till organ.
Mot denna bakgrund låter Niven en av sina mer intressanta berättelser utspela sig. Här finner vi de tappra kämparna, och den hänsynslöshet som möter dem när deras aktiviteter blir ett hot mot den rådande ordningen. Här finner vi karaktärer fångade mellan kasterna, beredda att göra allt för att accepteras av den högre. Här finner vi en kast som rationaliserat egenintresset så till den grad att den uppfattar varje ifrågasättande som ett utslag av ondska. Här finner vi den machiavelliske ledaren som vet att spela sina kort väl, men också när egenintresset tarvar ett byte av linje. Kort sagt, här finner vi en spegelbild av precis de maktförhållanden och incitamentsstrukturer som präglar vår egen tid. Tack vare den distans en exotisk miljö och en fiktiv kastindelning erbjuder, blir dock den klassaspekt och den oförblommerade parasitism de flesta inte förmår se i vårt eget samhälle direkt uppenbara för läsaren.
Vad Niven själv ville ha sagt (om något) med detta är inte helt uppenbart. Själv föddes han (för att tala med Moldbug) som optimat, men det faktum att han fick sin huvudsakliga utbildning i Kansasmetropolen Topeka antyder också en ovilja att leva upp till den egna klassens konventioner. Huruvida det är en klassmedvetenhet sprungen ur detta, en nyfikenhet att utforska de politiska konsekvenserna av medicinska framsteg, eller bara ambitionen att berätta en historia som främst ligger till grund för A Gift From Earth är till syvende och sist dock irrelevant. Berättelsen utforskar temat klass, och lär oss i samband med detta också någonting om vårt eget samhälle.
Läs även: Joakim Andersen
