Jag har inte hört programmet och kan därför inte kommentera det. På SR finns emellertid en chat med mannen bakom programmet, Måns Mosesson, som känns minst sagt problematisk. Inte bara för hur diskussionen förs, utan även för hur en SR-medarbetare väljer att svara på frågorna. "Anett" frågar till exempel Mosesson "Vad hände med Anton? Varför åkte han inte till London? Insåg han att han skullle bli en förhatlig invandrare...?"
Anett vet såklart att Anton med allra största sannolikhet inte har några problem med engelsmän som flyttar till Sverige, så det hela är naturligtvis en icke-fråga. Anett är emellertid inte ensam om att ställa den, variationer på detta tema är väldigt vanliga.
Man behöver dock, när det kommer till kritan, göra sig dummare än vad man faktiskt är för att Anetts retorik skall framstå som intelligent eller relevant. Men när det kommer till personer som Anton är detta nog precis vad många av dem gör. Man kläcker ur sig en one-liner på Anetts tema, slår sig för bröstet, planterar ett hånflin på läpparna och gör sig döv inför den där inre rösten som faktiskt invänder att resonemanget är irrelevant.
Anetts metod är såklart bekväm, men den kräver också att du lurar dig själv. Och ju fler gånger du gör som Anett, desto starkare blir polariseringens grepp över dig, desto starkare blir den kognitiva dissonansen och desto starkare blir dina försvarsmekanismer.
Flera av chatdeltagarna är också snabba med att fördöma Anton och hans gelikar på Flashback som världsfrånvända. "Noll kontakt med verkligheten. Människor som har snöat in sig i sin samhällssyn" skriver någon och Mosesson instämmer: "Jag upplever att många av dem jag träffat och haft kontakt med har ett väldigt begränsat informationsflöde, och är i en värld där ens världsbild mycket sällan utmanas."
Men hur väl stämmer egentligen detta? Min erfarenhet är att många av debattörerna på Flashback har avsevärt bättre koll på såväl samhällsfrågor som invandring än befolkningen i stort. Hur många svenskar vet egentligen hur stor invandringen till Sverige är och hur mycket den uppskattas kosta? Hur många vet egentligen att Sverige ensamt står för över nio procent av i-ländernas totala asylmottagande? Hur många Södermalmsbor är egentligen insatta i hur det är att bo i Landskrona, Södertälje eller Forserum?
På Sveriges Radio kan man läsa att "Anton har helt tappat förtroendet för svensk media. Tidningarna rapporterar bara om det positiva med invandringen till Sverige – allt annat tystas ner, upplever han". Implikationen är, gissningsvis, att Anton har fel. Men är det verkligen så enkelt?
Det finns såklart nyanser och gråtoner. Men när hörde du senast invandringens kostnader diskuteras i "gammelmedia"? Vad tror du det innebär för nyhetsrapporteringen att över 50 % av public service-journalisterna stödjer ett parti som är för fri invandring? Vad innebär det för debattklimatet när debattörer på ytterst tveksamma grunder jämförs med Breivik och när teaterpjäser sätts upp med det enda syftet att vuxenmobba en avvikande röst i feminismdebatten till tystnad?
Vad betyder det för samhällsdebatten när ofta anlitade kolumnister och expertkommentatorer som Kajsa Ekis Ekman, Mattias Gardell och Christian Diesen är aktiva inom det stalinistiska KPML(r)? Vad betyder det för samhällsdebatten att högljudda och ofta anlitade minoritetsrepresentanter som Kitimbwa Sabuni och Fatima Doubakil såväl försvarar som umgås med antisemiter, islamister och terrorister som Munir Awad?
Vad betyder det för samhällsdebatten att såväl Expressen som Erik Ullenhag väljer att samarbeta med AFA-aktivister? Vad betyder det för samhällsdebatten när antisemiter, islamistsympatisörer och dömda terrorister anställs på landets universitet?
Efter att precis ha plöjt mig igenom Johan Lundbergs bok "Ljusets fiender" – läs den! – är det uppenbart att när någon utan vidare avfärdar Antons kritik är denne minst lika inskränkt och avskärmad som Anton beskylls för att vara.
Lästips: Med antirasismen som täckmantel
SvD1, SvD2, SvD3, DN1, Sk1, Sk2, NSk1, NSk2, LT1, LT2, LT3, SR1, SR2, SR3
