2014-04-25

Välfärden: fantasier och verklighet

Det har publicerats ännu en debattartikel på det uttjatade och sedan länge motbevisade temat "borgarna har förstört välfärden". Författarna till den nu aktuella debattartikeln är ett par fackpampar samt ex-marxisten Daniel "Chockhöj världens redan högsta skatter" Suhonen, chef för tankesmedjan Kataklysm.

Den från vänsterhåll ofta upprepade lögnen att välfärden har "gått sönder", att den har "förstörts" och "demonterats" av regeringen, är egentligen så tramsig att den inte förtjänar en kommentar. Problemet är bara att en lögn som upprepas tillräckligt många gånger till slut börjar påverka människors världsuppfattning. Detta vet såklart Socialdemokraterna, varför de – med hjälp av Karin "Legolas" Pettersson på Aftonpravdan – i brist på egna politiska visioner likt ett mantra ständigt upprepar denna lögn.

Därmed inte sagt att välfärden är ohotad. Om vi för en stund höjer blicken från den politiska pajkastningens ankdamm, och istället lyssnar på vad en nationalekonom som Assar Lindbeck hade att säga i en intervju publicerad i Magasinet Neo, så finns det betydligt mycket mer verklighetsnära skäl till oro:

"Invandrare kommer till kommuner där de inte får arbete eller bostad. Och då får man inte de samhällsekonomiska vinster som man skulle kunna få av invandringen."

"Så slutsatsen är att en välfärdsstat av svensk typ med höga ingångslöner och en icke-fungerande bostadsmarknad – vi klarar inte hur stor invandring som helst utan att det blir stor arbetslöshet och socialbidragsberoende bland invandrare."

"60 procent av socialunderstödet går redan till invandrare. Invandrare har fem gånger så stor sannolikhet att leva på socialbidrag som en infödd. Så redan nu har vi problem. Det betyder att vi måste ha en reglerad invandring."

"Vi är ett rikt land med en välfärdsstat och vi är nio miljoner invånare i en värld där tre, fyra miljarder människor skulle betraktas som urfattiga. Det är klart ett sånt land inte kan ha fri invandring."

Om detta talas det emellertid väldigt sällan i den politiska "debatten", trots att de flesta seriösa ekonomer delar Lindbecks analys. Detta trots att de problem Lindbeck pekar på torde vara av väldigt stort intresse för väljarna, inte minst den arbetarklass som just LO gör anspråk på att företräda.

Denna debatt förs dock inte, vad vi istället får höra är floskler om "berikande" och, såklart, de idéfattiga s-märkta papegojornas klagosånger om den "demonterade" välfärden. För säkerhets skull kryddas detta med en aldrig sinande ström av tendentiösa kulturkrönikor i vilka till exempel brandmännnen som tyckte att vissa människor var mer lika än andra istället beskrivs som brandmännen som "stod upp för människors lika värde".




DN1, DN2, Ex1