I dagarna släpps en bok av Daniel Suhonen, i vilken denne på över 500 sidor berättar om sin tid som Håkan Juholts nära medarbetare, rådgivare, bollplank och de facto-terapeut. Det är av rapporteringen i DN att döma en ytterst märklig berättelse som Suhonen målar upp. Till exempel berättas om en hemlig middag som Suhonen och Juholt höll för ledande företrädare för det svenska kulturlivet.
"Socialdemokratin behöver de idéer, perspektiv och den kritik som författare, skribenter och konstnärer har att ge", stod det på den inbjudan som skickades ut. Rent konkret betydde detta bland annat att radikalfeministen Nina Björk ifrågasatte varför det inte talades mer om antikapitalism – det vill säga planekonomi – i Sverige.
Middagen höll emellertid på att gå riktigt illa då Juholt valde att berätta en anekdot om vad som tidigare på dagen hade inträffat på utrikesnämndens möte, det vill säga gjorde en rolig historia av information som var hemligstämplad. Eftersom ett flertal journalister var närvarande fanns en högst påtaglig risk att detta kunde leda till nya skandalskriverier, varför Suhonen tog Expressens Nina Lekander åt sidan och vädjade till henne att inte skriva någonting om saken.
"Lekander propsade på sin journalistiska frihet", skriver Suhonen med en formulering som lämnar en bitter eftersmak i munnen. "Att skriva om något härifrån är som att avslöja någons dagbok", svarade Suhonen med ännu en formulering som avslöjar en minst sagt tveksam demokratisyn. Kulturmiddagen var inte någon privat angelägenhet, den var arrangerad av Socialdemokraterna och dess syfte var uttalat politiskt. Den gången blev det till slut aldrig några skandalartiklar, men som vi alla minns hann det bli många andra innan Juholts tid som partiledare var över.
Enligt Suhonen själv sköt han medvetet på utgivningen till efter valet. Detta är å ena sidan förståeligt, givet att boken är full av anekdoter som att Urban Ahlin – idag riksdagens talman – skulle ha kallat Håkan Juholt för "klantarslet till partiordförande", men som å andra sidan återigen säger en hel del om Suhonens demokratisyn. Det är ingen smickrande bild av det socialdemokratiska partiet eller intrigerna och kotterierna inom detta som målas upp.
Stor, men förmodligen oavsiktlig, komik blir det på några ställen när Suhonen berättar om spelet bakom scenen. Håkan Juholts omtalade kulturartikel i Sydsvenskan om Les Misérables visar sig till exempel i själva verket vara skriven av Suhonen, trots att Juholt själv så sent som häromåret tog åt sig äran för denna i TV-programmet Min sanning. I DN:s artikel kan man emellertid läsa hur det egentligen gick till:
'Som rådgivare försökte Suhonen framställa honom som kulturell finsmakare som kunde låta ett familjebesök på "Les Misérables" på Malmöoperan blomma ut till en kulturartikel om barnfattigdom. I själva verket skrevs artikeln av Suhonen själv med en Kalle Anka-pocket som underlag.'
Efter att Juholt hade avgått visade sig föga förvånande även partiets entusiasmen för den vänsterradikale Suhonen vara väldigt sval. Enligt Suhonen skall nuvarande finanansminister Magdalena Andersson ha vägrat att skaka hand med honom:
'"Jag vet vem du är", säger hon och betraktar hans tomma buffétallrik. "Du tycker väl att det är borgerligt med mat."'
Det är svårt att inte brista ut i skratt, men skrattet riskerar att fastna i halsen då man betänker att det är just detta dysfunktionella parti som idag leder Sveriges regering.
Socialdemokraternas verkställande utskott håller möte
DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6 Sk1, Sk2, Sk3, NSk1, NSk2, LT1, LT2, Re1, SvD1, SvD2, SvD3, Ex1, Ex2, Ex3, Ex4, Ex5, Ex6, Ex7, Ab1, Ab2, Ab3, Ab4, Ab5, SR1, SR2
