"Jag undrar vad som hände de där första två veckorna 2012 i direkt anslutning till att vår partistyrelse valde Stefan Löfven som partiledare. De två veckorna sattes han på ”politikerskola” på Bommersvik. Därefter försvann han från radarn för att göra sällsynta återbesök under en lång tid. Bort försvann den tydliga ledare jag hade lärt känna genom hans ordförandeskap i IF Metall och åter kom….. något annat."
En sådan formulering är alldeles för suggestiv för att inte sätta igång min fantasi. Här kommer därför min personliga tolkning av vad det egentligen var som hände:
Vår berättelse tar sin början en natt. Det åskar över Bommersvik och gång på gång blir natten momentant till dag, då blixten slår ned i kursgårdens åskledare. En motvillig Stefan Löfven leds genom en lång källargång, upplyst av blinkande lysrör, ända tills sällskapet når sitt mål: en ståldörr.
En av de partifunktionärer som har lett Löfven ned i källaren och genom korridoren öppnar dörren. Där inne kan vi skymta Jan Larsson, klädd i en vit rock. Löfven blir närmast släpad in i rummet, och dörren stängs igen. Efter en stund börjar skrik och ljuden av borrmaskiner och elektriska sågar höras genom dörren.
Flera timmar senare öppnas dörren igen, och Löfven kliver ut med stela steg. Han upprepar "Måste. Käbbla. Med. Annie. Lööf. Måste. Käbbla. Med. Annie. Lööf." Han fortsätter ända tills en partifunktionär, klädd i en vit men blodstänkt rock, klappar honom på ryggen och säger några lugnande ord.
Några minuter efter att Löfven och partifunktinären försvunnit ur bild kommer även Jan Larsson ut ur rummet. Med raska steg går han till trapphuset, går upp två våningar, går genom en korridor och öppnar dörren till sitt eget rum. Han plockar fram och sätter på en repig LP-skiva med jazz, varpå han sätter sig ned i en knarrande pinnstol. När den knastrande tystnaden i början av skivan övergår i knastrig jazz, sluter han sina ögon och brister ut i ett diaboliskt skratt. Utanför slår blixten ned igen.
Följande morgon inleds en tid av intensiv politikerdomptering. Karl-Petter Thorwaldsson anländer i helikopter, tillsammans med en hypnotisör. Hypnotisören tar fram en pendel, ber Löfven följa pendelrörelsen med blicken varpå Karl-Petter Thorwaldsson lugnt men bestämt börjar upprepa: "Du tar order från mig och bara från mig. Du kommer att göra som LO säger. Du tar order från mig och bara från mig. Du kommer att göra som LO säger. Du tar order..."
Därefter anländer en strid ström av dignitärer från Aftonbladet och Politism. Löfven skall nu programmeras i genusfrågor, intersektionalitet och identitetspolitik. Slutligen anländer Göran Greider med ett stort antal poesiböcker. Hans uppdrag är att ge Stefan Löfven ett språk värdigt en blivande statsminister. Det är under sessionerna med Greider de frön som skall komma att växa upp till klassiker som "ingångsvärden", "styråran", "pipa" och "plattform" sås.
Förvandlingen går emellertid inte helt smärtfritt. Någonstands i bakgrunden finns inte bara den gamle Stefan kvar, han vill dessutom ut! Detta föranleder ett flertal incidenter på Bommersvik, vilket bland annat resulterar i att en partifunktionär tvingas besöka sjukhus efter att ha fått en Erlanderbyst kastad i huvudet. När de två veckorna går mot sitt slut tror man sig emellertid ha uppnått fullständig kontroll.
I samband med valrörelsen visar sig denna kontroll emellertid inte vara riktigt så fullständig som man trodde, då ännu en incident inträffar i TV4:s valstudio. Efter valet inträffar ytterligare en incident, den här gången i riksdagens EU-nämnd. Därefter passerar en tid utan ytterligare incidenter, och inom Socialdemokraterna börjar man slappna av.
Att sänka garden är emellertid farligt. Vad ingen nu förstår – eller kanske inte vill förstå – är att förutsättningarna för en tredje incident sakta men säkert byggs upp. Just som man inom partiet övergått till att fokusera på yttre problem gör Löfven nämligen plötsligt någonting som ingen hade räknat med. Inför ett stort journalistuppbåd meddelar Löfven i direktsänd TV att nyval skall hållas.
Som i alla historier av den här typen kan det nämligen bara sluta på ett sätt. Förr eller senare vänder sig Varelsen mot sina egna skapare. Berättelsen avslutas därför där den började, nämligen i mörkret utanför Bommersvik. En uppretad Stefan Löfven jagar Jan Larsson, Karl-Petter Thorwaldsson, och Gustav Fridolin runt den anrika kursgården samtidigt som han mekaniskt ropar: "Släpp mig fri! Släpp mig fri! Släpp mig fri!"
Blixten slår ned ånyo, thereminmusik hörs och eftertexterna börjar rulla.
Lästips: Lars Anders Johansson, Anybody's Place, Den sjätte mannen
DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, DN7, NSk1, BT1, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, SvD6, SvD7, SvD8, SvD9, Ex1, Ex2, Ex3, Ab1
