Sverige är landet som upphöjt den postmoderna vänsterns tankegods till informell grundlag. Sverige är landet där varje liten by förväntas dansa efter nytorgsintelligentians pipa. Sverige är landet där rättsväsendet ignorerar markockupationer och vardagsbrott men utan pardon förföljer den medborgare som liknar ett böneutrop vid en plågad åsnas läten.
Sverige är landet där dissidenterna röks ut från den ena fristaden efter den andra. Sverige är landet där ingen frizon skall finnas för de medborgare som vantrivs i ett samhälle genomsyrat av socialism och kollektivism. Sverige är landet där varje oönskad värdering, kulturyttring och livsstil skall bekämpas. Sverige är landet där varje avvikande åsikt om föräldraledighet, förskola och könsroller inte bara skall bekämpas, utan också fördömas och förlöjligas.
Sverige är emellertid också landet där man – trots att Sverige på samma gång är ett land där man gång på gång påstår sig vara oförmögen att förstå vad uttrycket "etnisk svensk" innebär – undantar de invånare som inte är etniska svenskar från de krav vi ställer på de invånare som är det.
Samtidigt som de etniskt svenska männen ständigt hånas för sin hudfärg och sitt kön, för sin genomruttna kvinnosyn och för sin allmänt taskiga attityd, är man i Sverige mer än villiga att blunda för det högst påtagliga patriarkat som invandrade icke-vita män ofta visar prov på. Samtidigt som man neurotiskt står beredda att gå till storms mot varje uttalande om invandrare, hur oskyldigt eller sanningsenligt det än må vara, är man ständigt lika beredda att relativisera bort vilket ruttet beteende som helst då det är en invandrare som gjort sig skyldig till detta.
Att Anna Kinberg Batra säger sig inte se några problem med att kräk till manschauvinister tvingar sina fruar och döttrar att bära burka är ett utslag av denna dubbelmoral. Att den socialistiska majoriteten i Stockholms stadshus idag röstade igenom att jihadistiska förtryckare, mördare, slavhandlare, våldtäktsmän och folkfördrivare skall belönas med förtur till både bostäder och jobb är ett annat.
I ovan nämnda socialistiska majoritet ingår Feministiskt initiativ, något som rent konkret innebär att detta parti fått tillsätta en "arvoderad politiker" med ansvar för mänskliga rättigheter. På pappret ser det därför ut som att Stockholm stärker sitt arbete på området. I verkligheten förhåller det sig emellertid precis tvärtom.
Så länge överordnade vita män inte kan kopplas till förtrycket ger Feministiskt initiativ och resten av den socialistiska koalitionen blanka fan i mänskliga rättigheter. Samtidigt som de kan ägna oändligt med tid åt att problematisera reklam där lättklädda kvinnor figurerar låter de män ostört få förtrycka sina döttrar och fruar om dessa män bara är muslimer. Samtidigt som de hyllar SCUM-manifestets hatbudskap arbetar de aktivt för att terroristkräk skall belönas på skattebetalarnas och de bostadssökandes bekostnad.
Samtidigt som man inom den postmoderna vänstern gapar och skriker om extremism och kvinnohat utser man islamister till ministrar, riksdagsmän och partistyrelseledamöter. Samtidigt som man inom den postmoderna vänstern gapar och skriker om rasism samarbetar man inte bara öppet med antisemitiska organisationer och utser antisemiter till tunga kommunalråd, man utser dessutom som en slutgiltig förolämpning uppenbart antisemitiska politiker till att leda det egna arbetet mot antisemitism.
Det är dessa moraliskt bankrutta människor som dagligen sätter sig till doms över andra. Det är dessa moraliskt bankrutta människor som har mage att hävda att de står för den enda och sanna värdegrunden. Det är dessa moraliskt bankrutta människor som förfasar sig över det hat, den extremism och den dåliga människosyn de tycker sig se i andra.
Sverige är inte en "humanitär stormakt". Sverige är idag en humanitär bananrepublik helt utan moralisk kompass. Sverige är idag ett land där de dubbla måttstockarna är institutionaliserade. Sverige är idag ett land där särlagstiftningen i praktiken redan är en realitet. Sverige är idag ett land villigt att se mellan fingrarna när det kommer till allt från bestialisk terror till hur patriarkala strukturer krossar kvinnliga livsöden, bara förövarna har rätt hudfärg, namn och religion.
Värdegrund? Så fan heller.
Läs även:
Nuri Kino,
Motpol,
Maria Ludvigsson,
Den sjätte mannen
DN1,
DN2,
DN3,
SvD1,
SvD2,
SvD3,
SVT1,
Ex1,
Ex2,
Ex3,
Ex4,
Ex5,
Ex6,
Ex7,
Ex8,
Ex9,
Ex10,
Ex11,
Ex12,
Ex13,
Ex14,
Ex15,
Ab1,
Ab2,
Ab3,
Ab4,
Ab5,
Ab6
