Tidigare i veckan fick en artikel i Sundsvalls Tidning stor spridning. Artikeln beskrev om hur ett boende i Timrå för så kallade ensamkommande flyktingbarn hade vandaliserats (av de boende) med bland annat avföring. Det finns mycket man kan säga om detta, men det mest talande med artikeln var dess sista stycke. I detta konstaterar boendets föreståndare att "[d]e här ungdomarna har lärt sig att om de protesterar får de som de vill".
När staten går in och agerar curlingföräldrar åt ungdomar på det här sättet är såklart avsikterna de allra bästa. Man vill hjälpa, man vill vara snäll, man vill vara inkluderande och man vill definitivt inte göra något som i det hysteriska svenska samhällsklimatet kan tolkas som rasistiskt. Resultatet av detta har i praktiken blivit en närmast gränslös kravlöshet och flathet. Detta förbättrar inte de redan usla framtidsutsikterna för de boende på hemmet i Timrå. Tvärtom, detta lär högst betydligt öka sannolikheten för att de boende fastnar i utanförskap och kriminalitet.
Det här är typiskt för den aningslöshet, naivitet och oförmåga att sätta gränser som genomsyrar det svenska samhället idag. Det yttrar sig inte bara i att staten agerar curlingförälder åt ensamkommande. Det yttrar sig också i att ett stort antal bibliotek har fått tillkalla väktare eller begränsa sina öppettider för att förortsungdomar inte skall förvandla dem till slagsmålsarenor.
Det yttrar sig i att varje förslag till begränsning av ett asylmottagande som växt sig mer än dubbelt så stort som i något annat EU- eller EFTA-land direkt utmålas som rasistiskt. Det yttrar sig i att svenska politiker och myndigheter gång på gång inte bara valt att stödja islamister med skattepengar, utan dessutom nominerat samma islamister till riksdagskandidater. Det yttrar sig i att det idag finns 55 bostadsområden i Sverige vilka, med Brottsförebyggande rådets utredares ord, blivit till "enklaver i Sverige där svensk lag inte längre gäller".
Vi förtjänar bättre än så. Vi förtjänar bättre än politiker som skyller sitt eget monumentala misslyckande på medborgarnas rasism. Vi förtjänar bättre än att bli kallade rasister av politiker som inte förmår möta problemen i ett land där känslan av ett samhälle i fritt fall breder ut sig med annat än floskler. Vi förtjänar bättre än en situation där den extrema invandringspolitiken enligt politikerna själva leder till neddragningar inom skolan. Vi förtjänar bättre än politiker som beskriver segregation, utanförskap, kriminalitet och klanvälde som
"en unik och fantastisk situation".
Vi förtjänar politiker som tar tag i "utmaningarna" istället för att stoppa huvudet i sanden och hoppas att problemen försvinner. Vi förtjänar bättre än att sex mähän till partiledare låter sig passiviseras till katatoni av det åttonde partiets existens och det sjunde partiets krav på allt åt alla. Vi förtjänar bättre politiker än de som oavsett partifärg låtit det fullständigt verklighetsfrånvända Miljöpartiet diktera migrationspolitiken. Vi som bor i detta land förtjänar bättre än blasfemilagstiftning, kultursidor av navelskådande dekonstruktioner av medborgarskapet och en politikerkår som gjort Sverige till en postmodern experimentverkstad.
Annie Lööf hade helt rätt då hon för en tid sedan avslutade en debattartikel med orden "nu räcker det". Vad hon då inte förstod var emellertid att hon själv är en del av problemet.
Lästips:
Peter Santesson om klansamhället
Forskning och framsteg om gängkriminalitet
Motpol om normalisering av extremism
DN1,
SvD1,
SvD2,
SvD3,
SvD4,
SvD5,
SvD6,
SvD7,
SvD8,
Ex1,
Ex2,
Ex3,
Ab1,
Ab2,
NSk1,
NSk2,
NSk3,
NSk4,
NSk5,
NSk6,
NSk7,
NSk8,
NSk9,
NSk10,
LT1,
LT2
