Nyårets barbari i Köln följdes initialt av medial tystnad. När detta inte längre fungerade valde man att skönmåla vad som hade hänt. Man underlät att tala om vilka förövarna var och man talade om "[s]tökigt nyårsfirande" och "nyårsrån".
När så vidden av vad som inträffat stod klar för alla övergick man till skademinimering. Medelst exakt samma metoder som flitigt används av statskontrollerad media i Vladimir Putins Ryssland började man relativisera och försöka blanda bort korten. Vad som hänt i Köln var, löd det underförstådda budskapet, mest ett rasistiskt hjärnspöke.
Från schymaniternas håll har det allt sedan Köln varit påtagligt tyst. Sveriges Kvinnolobby har i ett flertal utspel sedan nyår kommenterat vad som pågår i utlandet, men dessa kommentarer har begränsat sig till kritik av påstått sexistisk reklam i en amerikansk tidning. De neurotiskt hudfärgsfixerade svenska feminister som hetsat varandra till att se vita män som roten till allt ont, har helt enkelt inte förmått att förhålla sig till vad som hände i Köln.
Detta sker samtidigt som stora delar av Sveriges kulturelit sviker en konstnär som hotas till döden av fanatiska extremister. Detta sker samtidigt som offentligt finansierade badhus könssegregerar bubbelpooler i stället för att kasta ut de besökare som beter sig som svin. Detta sker samtidigt som offentligt avlönade tjänstemän försvarar och relativiserar det slödder (ja, det handlar om slödder) som beter sig så illa på bibliotek att man bland annat fått kalla in vakter.
Till den radikaliserade och medialt mäktiga svenska nyvänsterns främsta kännetecken hör dess anspråk på att företräda Sanningen och Godheten. Dess extrema ställningstaganden rör sig inte om åsikter, menar man, utan om fakta.
Dess radikala linje är inte bara självklar och odiskutabel, man är därtill övertygad om att den representerar Framtiden. Endast stockkonservativa och reaktionära krafter kan därför, resonerar man, motsätta sig vad den står för. Allsköns ärekränkning och svartmålning är således på sin plats när det kommer till att tysta meningsmotståndarna.
Den som vill släta över, relativisera, skönmåla och vifta bort vad som hände i Köln slåss dock varken för sanningen, det goda eller en önskvärd framtid. Den som vill släta över, relativisera, skönmåla och vifta bort vad som hände i Köln gör sig till en nyttig idiot för väldigt mörka krafter.
Den svenska högern är hunsad. Den har de senaste åren, precis som under 70-talet, anpassat sig till en liten men högljudd klick av vänsterfanatiker. Den har bett om ursäkt för vad den tror på, den har kapitulerat från stora delar av de egna värderingarna och den har gjort åtskilliga av den fanatiska vänsterns åsikter till sina egna.
Detta måste få ett slut. Vad Köln mer än något annat visar är att den svenska nyvänstern är moraliskt bankrutt. Den förtjänar inte respekt, den förtjänar att behandlas som den fanatiska politiska sekt den är.
Den svenska högern måste sluta be om ursäkt. Den svenska högern måste sluta backa. Den svenska högern måste ta flera steg framåt. Den svenska högern måste höja rösten. Den svenska högern måste börja be de krafter som spottar på allt som är anständigt att hålla käft.
Läs även:
Motpol,
Den sjätte mannen
DN1,
DN2,
DN3,
DN4,
DN5,
SvD1,
SvD2
