2016-01-10

Om att låta allmänheten betala priset för politikernas svek

Sverige är, som Per Gudmundson så träffsäkert noterade för halvannat år sedan, en omvänd nattväktarstat. Staten har kapitulerat från statliga kärnuppgifter som försvar och rättsväsende, men ägnar sig i stället åt att leka hela världens socialkontor samt att betala invånares datorer, glasögon och mediciner.

Att politikerna har försatt Sverige i denna situation börjar nu få allvarliga konsekvenser. Laglösheten breder ut sig, statsutgifterna skenar och vi kan inte försvara oss samtidigt som ett grannland ägnar sig åt expansionistisk krigföring. I detta läge gör Sveriges revolutionsromantiska stolpskott till utrikesminister ett utspel om värnplikt.

Det finns ett anständigt argument för värnplikt, nämligen att värnplikt är ett nödvändigt ont i en allt annat än perfekt värld. Det är, märk väl, inte en åsikt jag delar, men det är ett bra argument som inte särskilt enkelt låter sig avfärdas. Margot Wallströms utspel bottnar emellertid inte i detta resonemang. Wallström lägger inte ens tonvikten vid försvar.

Vad Wallströms utspel i stället går ut på är att skogsbränder och andra naturkatastofer framöver skall släckas och hanteras av tvångsrekryterad personal. Andra tvångsarbetare skall, om utrikesministerns visioner blir verklighet, "hjälpa Migrationsverket eller välkomna nyanlända till Sverige".

Kort sagt, vad Wallström förespråkar är att de senaste årens politiska fuckups skall lösas genom att staten tvingar svenskar att arbeta gratis. Att svenska politiker med storhetsvansinne prioriterat drömmen om den humanitära stormakten framför rättsväsende, försvar och krisberedskap, skall lösas genom att ungdomar direkt efter gymnasiet tvingas städa upp den katastrofala röra de politiker som abdikerat från sitt ansvar lämnat efter sig. Om någon vägrar ställa upp på detta väntar, får man förmoda, fängelse eller andra rättsliga åtgärder.

Vad Margot Wallström föreslår är perverst. Det ironiska är dock att denna sorts unket stockkonservativa argument idag börjar höras väldigt ofta från precis de politiker och debattörer som ständigt använder "konservativ" som ett skällsord. Det har, i vår postmoderna värld, uppenbarligen blivit allt svårare att se bjälken i det egna ögat. Att de omedvetet stockkonservativa därtill ofta åberopar argument som att bygga nationell samhörighet, gör inte direkt denna bjälke mindre.

För övrigt är det värt att notera att Dagens Nyheter igår själva indirekt erkände att journalistkåren av politiska skäl mörkat omfattande sextrakasserier som begicks för ett halvår sedan. Sedan dess har oräkneliga krönikor med budskapet att journalistkåren inte mörkar dylika händelser eller ägnar sig åt agendajournalistik publicerats.
DN1, DN2, SMP1, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, Ex1, Ab1, Ab2, Ab3, Ab4