2016-06-12

Den trösterikiska ekonomiska skolan

Om någon skulle hävda att treans växel är optimal för motorvägskörning skulle ytterst få åhörare ta personen i fråga på allvar. Åhörarna skulle skruva på sig, skaka på huvudet och kanske också tyst muttra någon synonym för personer med låg intelligens.

När det kommer till ekonomi är emellertid snarlika påståenden inte bara vanliga, de dominerar fullständigt. Politiker inkasserar stående ovationer då de lägger ut texten om varför regleringar är bra för ekonomin. Statliga interventioner påstås gynna exportföretagen. Höga subventioner och punktskatter lovordas från höger till vänster. Enigheten om att Riksbanken skall fortsätta ägna sig åt aggressiv ränte- och penningpolitik är total.

Allt detta förhindrar emellertid marknaden att fungera som den borde. Konsumenterna tillåts inte köpa vad de önskar, utan tvingas i stället betala extra för produkter staten finner optimala men konsumenterna själva finner suboptimala. Bubblor skapas och brister. Subventioner och räntepolitik uppmuntrar till felinvesteringar. Gamla företag skyddas medelst tungrodd byråkrati och regleringar från konkurrens från uppstickare. Et cetera.

Effekten blir ungefär som att ge sig ut på motorvägen med fel växel ilagd. Bilen går framåt, men motorn tvingas arbeta på alldeles för höga varvtal. Bränsleförbrukningen stiger kraftigt, motorn utsätts för onödigt slitage och resan tar längre tid än den borde. Vad mer är, om det sunda i detta råder bred politisk enighet. Få opinionsbildare förespråkar längre ett byte till fyrans växel, och den lilla skara som förespråkar ett byte till femmans växel avfärdas slentrianmässigt som fanatiker.

Den stora skiljelinjen i debatten handlar i stället inte sällan om huruvida vi bör fortsätta på treans växel eller växla ned till tvåan. En del företrädare på vänsterkanten hävdar rentav att ettans växel är den enda riktiga. Detta trots att vi på vår färd vid det här laget åkt förbi åtskilliga stillastående bilar vilkas rykande motorer har skurit efter att deras förare försökt sig på just detta.

Kort sagt, den utpräglat rationalistiska diskurs som dikterar den ekonomiska politiken tangerar inte sällan ren vidskepelse. I det svenska fallet kombineras dessutom denna med en närmast religiös vägran att erkänna betydelsen av incitament. Ett talande exempel på detta är hur politiker yrvaket i den ena frågan efter den andra konstaterar att "vi har varit naiva".

Dessa konstateranden har i regel föregåtts av att nya och dyra reformer klubbats, vilka genom sin konstruktion har skapat massiva incitament till fusk. Den egna naiviteten har emellertid inte diagnosticerats ens då det blivit uppenbart att de starka incitamenten till att fuska också resulterat i att många fuskar. Först efter åratal av såväl kategorisk förnekelse som aggressiva utfall mot alla som påpekat fusket, har man perplext konstaterat att fusket varit en utbredd realitet.

Den ekonomiska politik som bedrivs idag är den totala motsatsen till allt vad den österrikiska ekonomiska skolan står för, och resultaten har också blivit därefter. Låt oss kalla denna speciella form av verklighetsflykt för den trösterikiska ekonomiska skolan.
DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, SvD1, SvD2, SvD3

3 kommentarer:

  1. Den som vill veta hur det går om staten börjar reglera kan med fördel titta på Sveriges dysfunktionella bostadsmarknad. I ett land där marknaden fungerar kan man välja prisnivå, och det finns alltid ett utbud.

    Vill man studera extremfall så är Venezuela typexemplet, där staten hela tiden jagar sin egen svans för att åtgärda vad den senaste regleringen ställde till med. Att presidenten hyllas för att ta krafttag mot toalettpappersbristen är inte bara komiskt, utan även totalt tragiskt, och visar på vad som händer när statens näsa är för lång. Inte nog med att det skiter sig rejält, de styrande ägnar all energi och tid åt att korrigera sina senaste misstag med flera misstag, i stället för att göra något produktivt.

    SvaraRadera
  2. Kusligt träffsäkert

    SvaraRadera
  3. Hej.

    Även om man välförtjänt kan raljera över hur ledare utan ansvar kallar sig själva naiva, så är det en korrekt beskrivning. SAOB ger oss följande:
    "...klandrande bibet.: alltför omedelbar, öppenhjärtig osv., barnslig, godtrogen, lättrogen; enfaldig; menlös."

    Samtliga beskrivningar stämmer ju väl överens med de senaste tre regeringarnas politik, både ekonomisk och annan.

    Det återstår att se om den svenska borgerligheten och liberalismen kan hitta ut ur det träsk av socialistisk korporativism och rasistisk identitetspolitik man (medvetet) gått ner sig i. förhoppningsvis är det många väljare som vill se förändring innan de överväger en röst på Socialmoderaterna, hur nya de än söker framställa sig som.

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, lärare

    SvaraRadera

Kommentarsfältet modereras med varierande regelbundenhet och ett stort mått av godtycklighet. Kommentarer löper stor risk att hamna i papperskorgen om de är sossiga, hätska, foliehattiga, besserwissriga, vilseledande, överdrivet långa, trollande eller faktamässigt tveksamma.

Gå ur PKU-registret innan det är för sent!

Regeringen vill göra PKU-registret – i vilket de flesta svenskar födda 1975 eller senares DNA finns lagrat – tillgängligt för polisen. Du har fortfarande möjligheten att gå ur detta register, vilket du också bör göra:

  • För att du under en vanlig dag lämnar spår av ditt DNA över stora områden, inklusive på platser där brott senare kan begås.
  • För att din kropp och ditt DNA tillhör dig, inte staten.
  • För att din uppfattning om vad som bör vara lagligt respektive olagligt förmodligen emellanåt skiljer sig markant från statens.
  • För att du är oskyldig tills motsatsen bevisats, inte det omvända.
  • För att register alltid kommer att missbrukas.
Använd denna blankett för att skydda ditt eget DNA och denna blankett för att skydda dina barns.