Att framgångsrika och förmögna människor öppet propagerar för vänsterpolitik uppfattas ofta som ett utslag av genuinitet. När någon som själv lever på skattepengar förespråkar vänsterpolitik, är detta ett tämligen uppenbart utslag av att det är egenintresset och inte någon altruism som ligger bakom ställningstagandet. När däremot den besuttne öppet förespråkar vänsterpolitik, har vederbörande till synes allt att förlora på detta. Detta tolkas ofta som ett tecken på äkthet, eftersom personen i fråga då tycks leva som han eller hon lär.
Denna genuinitet utgör dock så gott som alltid en illusion. De Silicon Valley-miljardärer med högljudda demokratiska sympatier som under senare år blivit en viktig maktfaktor, berörs varken av republikanska skattesänkningar eller demokratiska skattehöjningar. För personer i deras ställning är möjligheterna att göra avdrag, utnyttja kryphål i skattelagstiftningen och via allehanda finansiella upplägg på annat sätt undvika att betala skatt oändliga. De utgör ett det neofeodala samhällets frälse, och är i egenskap av sådant immuna mot vänsterpolitik.
När dessa miljardärer argumenterar för vänsterpolitik, är det vänsterpolitik för andra de förespråkar. Själva har de inga som helst planer på att bli drabbade – skickliga revisorer ser effektivt till att den egna ekonomin inte drabbas av den omfördelningspolitik man förespråkar. Vad företagen dessa miljardärer driver beträffar, kan man inte bara utnyttja upplägg liknande de ägarna använder sig av för att minimera sina skatteutgifter. Dessa företag är därtill globala, vilket i praktiken innebär att de dotter- eller ägarbolag i vilka vinsterna hamnar kan placeras i skatteparadis.
De vänsteråsikter dessa potentater ger uttryck för, är i många fall ett utslag av ren marknadsföring. De gör krasst analysen att de kommer bli ännu rikare om de stryker den mediala och kulturella vänstern medhårs, då detta resulterar i god PR. Huruvida detta leder till skattehöjningar, inskränkt yttrandefrihet och ett ofriare samhälle är ur deras perspektiv helt irrelevant, då dessa försämringar inte kommer drabba dem själva. Leder vänsterpolitiken därtill till obskyra regleringar de i egenskap av etablerade aktörer har råd att anlita jurister och censorer för att följa, samtidigt som de potentiella uppstickare som på sikt kan tänkas bli ett problem för dem inte har resurser till detta, är ännu mer vunnet. Dessa människor har med andra ord inte bara råd med att vara vänster, utan räknar dessutom kallt med att personligen tjäna på att vara det.
Någonting liknande, fast i mindre skala, ser vi bland de kändisar som i offentligheten högljutt basunerar ut sina vänsteråsikter. Henrik Schyffert säger sig vilja ha ett mer socialistiskt samhälle, men ser inte desto mindre till att minimera den skatt han själv betalar. Detsamma gäller bland andra Alex Schulman, Eva Dahlgren och Timbuktu. Den vänsterpolitik de förespråkar är ingenting de själva vill drabbas av, och den lagstiftning som gör det möjligt för dem att sänka sina skattesatser till en nivå långt under vad en löntagare tvingas betala är någonting de omsorgsfullt undviker att kritisera. En närbesläktad företeelse är de många avdankade politiker som, efter att de gjort karriär på att förespråka solidaritet och omfördelningspolitik, använder snarlika upplägg för att mjölka skattebetalarna på så mycket pengar det bara är möjligt.
Det finns, kort sagt, en påfallande stor klass av besuttna vänstermänniskor, vilkas vänsteråsikter är intimt sammanbundna med deras status som vasaller i den neofeodala ordningen. Dessa besuttna vänstermänniskors status, kändisskap och makt har inte bara varit viktiga för vänsterns framgångar, utan ger dem dessutom starka incitament till att med näbbar och klor kämpa för neofeodalismens bevarande, då de i mångt och mycket har denna att tacka för sin privilegierade ställning. Som vi tidigare konstaterat är detta sannolikt också en viktig delförklaring till att det samtida kulturkriget blivit så vulgärt, ohederligt och smutsigt.
Relaterat:
Om den liberala demokratin som neofeodal ordning
Neofeodalismen och högern
