I detta inlägg kommer begreppet "liberalism" användas i betydelsen "socialliberalism", trots att denna användning på många sätt är allt annat än oproblematisk. Inlägget kommer också hänvisa till den GAL-TAN-skala som inte bara utgör en synnerligen falsk dikotomi, utan som därtill är i stort sett helt okänd utanför Sverige. Detta då inlägget utgör en metakommentar till den gängse samtidsdebatten, som i egenskap av sådan också kommer ansluta sig till dennas terminologi.
På bloggen Den Prefererade Fienden har en mig veterligen ny debattör i dagarna gjort premiär med ett läsvärt inlägg, vars övergripande budskap är att för liberalen så återfinns fienden alltid till höger.
Det är värt att notera att även högern själv ofta använder order "höger" i den bemärkelse de liberaler skribenten beskriver gör ovan. Denna användning går dock stick i stäv med det tvådimensionella politiska spektrum som på senare år allt oftare kommit att användas, och där den så kallade GAL-TAN-dimensionen får komplettera den politiska höger-vänster-skalan. Med detta synsätt återfinns den "höger" som åsyftas i stycket ovan över huvud taget inte på en position på den ekonomiska höger-vänster-skalan, utan på en position närmare TAN än GAL i den andra dimensionen.
Denna distinktion kan tyckas överflödig, då vad som faktiskt avses med "höger" i regel med all önskvärd tydlighet framgår av kontexten. I fallet med liberalismen är dock så inte nödvändigtvis fallet. Att liberaler med sådan frenesi och regelbundenhet använder ordet "höger" som ett skällsord beror inte på att man står till vänster om till exempel Moderaterna i ekonomiska frågor (i själva verket förhåller det sig ofta precis tvärtom), utan på att liberaler med begreppet "höger" menar någonting annat än vad folk i allmänhet gör.
GAL-TAN utgör för den samtida liberalen den primära politiska dimensionen, och den egna självbilden är uppbyggd kring det faktum att man själva står fast rotade i en GAL-position. Med "liberal" menar man "GAL", och med "höger" menar man "TAN". Detta utgör för liberalen den primära konflikten, och det motstånd man under sina bättre dagar stundom förmår att uppbåda mot de socialistiska krafterna, bör ses som något man snarast inkorporerat i det liberala förhållningssättet som en eftertanke.
Det är därför svenska liberaler idag föredrar fortsatt socialism, fortsatta inskränkningar av (den förvisso högst problematiska) "valfriheten", en fortsatt företagarfientlig politik och fortsatt flumskola, framför ett borgerligt maktövertagande i utbyte mot en åtstramad migrationspolitik. Det är därför man är så villig att prioritera en fortsatt ansvarslös migrationspolitik, i kombination med en paternalistisk och statligt påbjuden mångkulturalism, framför alla sina övriga hjärtefrågor. Liberalen är i många fall sannolikt knappt själv medveten om denna synnerligen aparta prioritering. Liberalen följer primärt bara sin ryggmärgsreflex att kategoriskt motsätta sig allting som för honom luktar höger.
Den världsbild den så kallade GAL-positionen representerar, kokar i själva verket ned till en närmast tvångsmässig progressiv vilja till förändring, i kombination med en fäbless för rationalistiska angreppssätt. För liberalen är det av underordnad betydelse vart detta leder honom. Det har stundom lett till att man arbetat för att socialisera näringslivet, stundom till ett passionerat stöd för gerillaledare med förkärlek för att skjuta ned civila flygplan, och stundom till att man med frenetisk iver använt samhället som laboratorium i sina vårdslösa experiment med mångkulturalism.
För liberalen utgör den progressiva och rationalistiska hållningen som sådan ett självändamål. Vilka former detta tar varierar, och vilka konsekvenser detta får är irrelevant. Det centrala i sammanhanget är att hållningen som sådan utgör det livselixir och den drivkraft som håller den liberala passionen vid liv. I den mer försiktiga och empiristiska hållning som däremot utmärker högern, finner man däremot ett akut hot denna livsstil. Därför allierar man sig också hellre med socialister, än bidrar till att ge samma höger ökat genomslag.
