Mina självuppoffrande krigare på Kobold och Härd, tillika arvtagare till den långväga beskyddaren Phssthpok:
I vår reportageserie Managersamhället och dess ekonomi har vi idag kommit till ett företag vid namn "Fredrik Reinfeldt AB". Aktiebolaget har den något oortodoxa inriktningen "författarskap, föreläsningsverksamhet samt rådgivning inom geopolitik, arbetsmarknad, globala förändringar och ledarskap", och drivs precis som namnet antyder av den folkkäre tidigare statsministern Fredrik Reinfeldt. Verksamhetens påbörjades strax efter att herr Reinfeldt sent en septembernatt 2014 gjorde en snabb och abrupt sorti från politiken, och har sedan starten gjort en ansenlig vinst på sammanlagt 65 miljoner kronor.
Det hela är med andra ord ett typexempel på vad den politiskt skolade managern i sin opinionsbildning älskar att lyfta fram som en framgångssaga. En tidigare politiker återuppfinner sig själv som framgångsrik Entreprenör™, bidrar till välfärden genom att betala in åtskilliga miljoner i skatt, och skapar värde till glädje för alla. Berättelsen är så tilltalande och sedelärande, att när den 23-årige tidigare CUF-höjdaren som nu tjänar sexsiffrigt på sitt nya jobb på Timbros kommunikationsavdelning skrivit en plastig artikel om saken, och efter att man betalat Facebook pengar för att denna skall dyka upp som sponsrat inlägg i vanliga människors flöden, så föreställer man sig från arbetsgivarens sida att genomslaget denna gång måste bli massivt. Problemet med detta är inte främst om att det vittnar om en usel känsla för opinionsbildning, utan att det är fel i sak. I själva verket har nämligen väldigt lite värde skapats i Fredrik Reinfeldt AB.
Att den före detta statsministerns företag förmått visa upp imponerande vinster har mycket lite med gott entreprenörskap eller talang att göra, utan är en konsekvens av att grundaren är känd och har ett gott kontaktnät. Att företaget får uppdrag beror på att många som förvaltar andra människors pengar gärna använder just andra människors pengar till att hjälpa en vän, återgälda en tjänst eller få möjligheten att höra en före detta statsminister tillika stor ordkonstnär hålla ett föredrag. I den mån en transaktion till Fredrik Reinfeldt AB faktiskt är till nytta för de människors vilkas pengar man är satta att förvalta, sker detta i stort sett uteslutande genom ljusskygga former av lobbying som, även om de är till nytta för uppdragsgivaren, är till skada för skattebetalarna och samhället i stort.
Den verklighet i vilken Fredrik Reinfeldt AB verkar kan liknas vid ett vattenledningsnät. På den ena sidan pumpar man in rent vatten i systemet, på den andra återfinns kunder som betalar för sitt drickvatten. Vad de personer som hävdar att Fredrik Reinfeldt är en skicklig entreprenör gör är att likna den forne statsministern vid ägaren till vattenverket, det vill säga någon som tillhandahåller en viktig tjänst som uppskattas av de betalande kunderna. I själva verket fyller dock Fredrik Reinfeldt AB en helt annan funktion. I vattennätet finns nämligen också ett antal läckor, genom vilka rent vatten rinner ut och går förlorat. Så länge man inte åtgärdar dessa läckor uppstår förluster, och för att täcka dessa förluster måste kunderna faktureras både för det vatten de gör åt och det vatten som till följd av de många läckorna går förlorat på vägen. Det är här den folkkäre före detta statsministern kommer in i bilden. En av dessa läckor går nämligen under namnet Fredrik Reinfeldt AB.
Fredrik Reinfeldt AB verkar i en bransch som upplevt en explosionsartad tillväxttakt i managersamhället, och vars medlemsföretag specialiserat sig inom affärsområdena svågerkapitalism, vänskapskorruption och lobbying. Man producerar stora mängder floskler, varmluft och corporate bullshit, men ägnar sig endast i ytterst ringa omfattning åt värdeskapande verksamhet. Den funktion man fyller i ekonomin är den av rost och friktion. Man föraktar de näringsidkare som bemödar sig att producera någonting mer konkret än varmluft, man ser frånvaron av starka ägare som någonting bra, man berikar sig på det överskott andra skapar, man utnyttjar omsorgsfullt varje osunt incitament till sin egen fördel och man ser allt från höga skatter till politisk regleringsiver som gyllene affärsmöjligheter.
Ingenting av detta har dock gissningsvis föresvävat ägaren till Fredrik Reinfeldt AB. När han själv får lägga ut texten är det en man med en driftig och flitig entreprenörs självbild vi möter. Vad mer är, han antyder även att många av de som faktiskt skapat värde under sina yrkesverksamma liv är både lata och obenägna att, likt vad han själv menar sig ha gjort, byta karriär mitt i livet. Kort sagt, ägaren av Fredrik Reinfeldt AB tycks inte bara själv se sig som en oumbärlig del av ekonomin, utan därtill som en förebild för andra. Mellan raderna framträder också en nedlåtande och oförstående syn på de vanliga människor som bara lyckas tjäna ihop några tiotusentals kronor per månad. Att dessa i själva verket ofta är långt mycket mer produktiva än vad han själv är, är sannolikt någonting han inte för en sekund har reflekterat över.
Inte desto mindre bör vi vara tacksamma för Fredrik Reinfeldt AB. Företaget bidrar, tack vare sin namnkunnige ägare, till att belysa den milsvida skillnad mellan teori och verklighet som råder i ekonomiska frågor. Den rådande ordningen både försvaras och kritiseras utifrån antagandet att den skulle vara kapitalistisk, men managersamhällets ekonomi utgör i själva verket ett radikalt avsteg från den traditionella kapitalismen och dess spelregler. Den utbredda bristen på insikt om just detta får inte sällan såväl högern som vänstern att göra sig till åtlöje, men den före detta statsministerns nya karriär som dilettantentreprenör har potentialen att vara en ögonöppnare för åtminstone en och annan.
