Mina nattaktiva apor och myrslokar:
Bakom de konflikter mellan "höger" och "vänster" som utmärker det samhälle modernismen har skapat, döljer sig påfallande ofta vad som i själva verket utgör inomliberala schismer. Ibland, som när till exempel Göteborgs-Postens ledarskribenter duellerar med sina motsvarigheter på Dagens Nyheter om vilken ledarredaktion som bäst vet att renlärigt uttolka liberalismen, består denna konflikt i att den ena ledarredaktionen quijotiskt försvarar den position den ständigt muterande liberalismen representerade igår, medan den andra avantgardistiskt stakar ut vägen mot den position samma liberalism kommer inta i morgon. Konflikten står dock inte bara mellan olika liberala årgångar, utan också mellan olika men i allra högsta grad samtidiga liberala skolor, vilket inte minst debatten om sexköpslagen är ett talande exempel på. I denna konflikt utgörs den ena sidan (som ofta felaktigt tas för en högerhållning) av den hedonistiska och nyliberala föreställningen att sex bör betraktas som en vara i mängden, medan den andra svarar mot en mycket paradoxal innerstadsliberal position (vanligtvis företrädd av personer som lever på skattepengar) enligt vilken kvinnors kroppsliga autonomi å ena sidan är helig, men samma kvinnor å den andra så karaktärssvaga att de måste skyddas från sin egen fria vilja genom att de män de säljer sex till ställs inför skranket.
Dessa hållningar kan vid första anblick tyckas både mycket olika och oförenliga, men har i själva verket inga problem att samexistera sida vid sida, vilket tydliggörs av att företrädarna för de båda ståndpunkterna ständigt ingår allianser med varandra, och vanligtvis också verkar inom samma organisationer och partier. De betraktar visserligen varandra som en smula inskränkta respektive omogna, men identifierar när det kommer till kritan inte desto mindre också varandra instinktivt som naturliga bundsförvanter i kampen mot den egentliga och gemensamma fienden – nämligen högern. Högern själv förstår dock många gånger inte detta utan låter sig tvärtom snärjas av den falska liberala dikotomin, varför många moralkonservativt sinnade gör gemensam sak med de liberala feministerna samtidigt som många mer kulturkrigsmedvetna i stället ansluter sig till det nyliberala lägret. Resultatet blir en sexköpsdebatt som förs helt och hållet på liberalers villkor, och där de (skenbart) enda positionerna som finns att inta är liberala sådana.
Frågan om försäljning och/eller köp av sex bör vara straffbart eller inte är dock i bästa fall en meningslös akademisk övning (och i praktiken betydligt oftare en regelrätt distraktion), då inte ens drakonisk lagstiftning skulle ha några större utsikter att stoppa företeelsen, och då mycket talar för att effekterna tvärtom är kontraproduktiva (åtminstone i den mån man något naivt utgår från att den uttalade ambitionen bakom lagstiftningen sammanfaller med den egentliga). Verkligheten är i stället att synen på sex som en handelsvara vilken som helst är i allra högsta grad naturlig i det gudlösa, materialistiska, hedonistiska, nihilistiska och individualistiska samhälle som liberaler ur de båda falangerna med gemensamma krafter har skapat. Vad mer är, det faktum att just liberaler, uppfyllda av rationalistiska vanföreställningar om att mäns och kvinnors sexualitet inte skiljer sig åt, och helt utan att ta hänsyn till den explosiva roll sexdriften spelar i varje mänskligt samhälle, mycket ivrigt har gått i bräschen för att både slå sönder kärnfamiljen och undergräva traditionella könsroller, har resulterat i att det upplevda behovet av prostituerades tjänster både ökat och spritt sig till lager där det tidigare inte kunnat få fäste.
I den mån man verkligen vill gå till botten med prostitutionens alla ideologiska aspekter, finner man också snart ett frågan inte bara rymmer ett kaninhål, utan också ett spegelland. Då även kärnfamiljen som sådan ursprungligen får sägas vara ett borgerligt (eller protoborgerligt) ideal, som den frie alfahannen före antiken knappast skulle ha sett som eftersträvansvärt, utan snarare som ett utslag av slavmoral, inverteras många invanda föreställningar om vad som är höger och vänster när man söker sig bakåt i tiden. I det faktum att progressiva idag ser det som barbariskt att arméer historiskt både frekventerat bordeller och hållit sig med i dubbel bemärkelse inbäddade prostituerade, trots att detta på sin tid sannolikt ironiskt nog snarare uppfattades som en lyckad progressiv åtgärd genom vilken man minimerade antalet våldtäkter, finner vi ännu ett lager av inversion. Risken för att man, likt de två ledarredaktionerna i Göteborg och Stockholm, hamnar mitt i ett krig mellan olika årgångar av liberalismen är med andra ord allt annat än försumbar, men kanske blir detta när man söker sig tillräckligt långt tillbaka i historien också irrelevant.
Intressant nog är oavsett vilket den värdekonservativa högern och den radikalfeministiska vänstern idag (åtminstone på pappret) ofta rörande överens om att prostitution är någonting dåligt. I den mån man faktiskt också vill bekämpa den, behöver därför båda sidor först acceptera att prostitution alltid kommer att finnas, inte går att förbjuda och i vissa lägen sedan tidernas begynnelse fungerat som en mycket välgörande säkerhetsventil (inte minst ur ett kvinnligt perspektiv). Strategin måste därför bli skademinimering, och denna kan bara lyckas om man först accepterar att atomisering, nihilism, hedonism och materialism undergräver en civilisations moral, och att den idoga kampen för att dekonstruera könsroller bidragit till framväxten av en generation psykofarmakaknaprande neurotiker oförmögna till såväl meningsfull samvaro som att ta hand om sig själva och sitt samhälle. Annorlunda uttryckt, för att ge skademinimeringen en chans att lyckas måste vi först göra precis det progressiva i alla lägen kategoriskt och reflexmässigt motsätter sig, nämligen ta ett steg "bakåt".
Därmed är de krafter som mest högljutt påstår sig kämpa mot prostitutionen uteslutna som allierade, då dessa inte bara är de mest ivriga tillskyndarna av den atomiserade, nihilistiska, hedonistiska, materialistiska och rationalistiska livsåskådning som i moderniteten tagit religionens plats, utan därtill också produkter av samma livsåskådning. Vad mer är, ju mer utbredd prostitutionen blir, desto mer förbättras också deras möjligheter att tillskansa sig den makt, de resurser och den status som i kombination med ressentiment och ett illa dolt manshat utgör deras verkliga drivkrafter. Ur deras synvinkel blir i själva verket åtgärder med reella utsikter att faktiskt minska prostitutionen till ett hot mot den egna karriären och livsstilen, varför de – de många fina orden till trots – kategoriskt motsätter sig sådana. Just därför bör dock alla se schismen mellan dem och de nyliberaler som anser prostitution, sexrobotar och porr vara någonting uppbyggligt och eftersträvansvärt för vad den är, nämligen en falsk valsituation i vilken allmänheten förväntas ta ställning för endera av två variationer på temat hedonistisk nihilism.
Den som anser att den kleptokratiska moderniteten med dess själlöshet, anemiska kulturliv och människofientliga arkitektur utgör ett samhälle som med stormsteg närmar sig utopin kan med fördel välja sida i denna konflikt, men resterande kan utan vidare avfärda frågeställningen som meningslös och lägga sin tid på någonting mer fruktbart, som till exempel att rensa sitt sinne från destruktiva liberala reflexer och föreställningar.
