Mina astralvandrare:
Till den gängse samhällsdebattens mer infekterade frågor hör huruvida samhället blivit mer eller mindre våldsamt. Två läger med sinsemellan väldigt olika bilder av situationen har utkristalliserat sig, varav det ena fokuserar på den risk gemene man löper att utsättas för våld, och det andra på aggregerad statistik utan någon hänsyn tagen till de specifika omständigheterna. Om detta kan man läsa mycket i andra publikationer, men då vi på den reaktionära tankesmedjan Fnordspotting är av åsikten att fokuset på dagspolitiska frågor ofta tenderar att distrahera snarare än att bidra till förståelsen av den värld vi lever i, är detta en debatt vi här ej ämnar fördjupa oss i. Vad vi i stället finner intressant är det faktum att båda sidor har en i grunden whighistorisk utgångspunkt. De som hävdar att våldet minskar anser att detta sker för att det progressiva samhället ständigt blir allt bättre. De som däremot hävdar att våldet ökar anser av samma anledning att våldet borde minska, och att därför även statistik som visar att våldsbrottsligheten inte förändrats från ett år till ett annat bör förstås i termer av att mängden våldsbrott ökat relativt det förväntade utfallet.
Om att det senare lägret har rätt när de kopplar denna utveckling till invandringen råder knappast några tvivel, men inte desto mindre illustrerar argumentationen hur förhärskande de liberala föreställningar som ligger till grund för den whighistoriska utgångspunkten är. Att även de argument liberalismens förmenta kritiker framför till sin natur är just liberala är inte bara ett fattigdomsbevis, utan vittnar framför allt om den breda "högerns" oförmåga att frigöra sig från liberalismen och dess föreställningsvärld. När det kommer till frågan om det whighistoriska synsättet på dödligt våld är en sådan frigörelse dock inget särskilt svårt åtagande, då man endast behöver vända sig till statistiken för att få en motbild till detta. Väljer man att studera utvecklingen över en längre tidsperiod än de enstaka årtionden kombattanterna i det de facto-liberala inbördeskriget intresserar sig av, finner man nämligen att den whighistoriska föreställningen om det ständigt mindre våldsamma samhället har väldigt lite med verkligheten att göra.
| 1900 | 1910 | 1920 | 1930 | 1940 | 1950 | 1960 | 1970 | 1980 | 1990 | 2000 | 2010 |
I Storbritannien inleddes 1900-talet med att den nedåtgående trend för brottsligheten som bland andra Lecky hade observerat under den senare delen av det föregående århundradet fortsatte, åtminstone vad mord och dråp beträffade. Under det i allra högsta grad progressiva 1970-talet skulle dock trenden vända, och efter några årtionden hade den dödliga brottsligheten mer än fördubblats. Under 1990-talet vände trenden återigen nedåt, men även enligt de senaste siffrorna är mord och dråp idag vanligare än i början av förra århundradet. Vad mer är, sedan dess har läkekonsten utvecklats högst avsevärt, varför många våldsbrott som år 1900 skulle ha resulterat i att någon dog idag inte längre får denna konsekvens. Annorlunda uttryckt, vad det dödliga våldet beträffar har det i whighistoriska samamnhang så centrala Framsteget uteblivit helt.
| 1900 | 1910 | 1920 | 1930 | 1940 | 1950 | 1960 | 1970 | 1980 | 1990 | 2000 | 2010 |
I det amerikanska fallet uppvisar statistiken ännu mindre av det linjära framåtskridande det whighistoriska synsättet påbjuder. Under 1900-talets början, tillika under vad som ironiskt nog brukar kallas den progressiva eran, ökade det dödliga våldet i landet drastiskt, och värt att notera är därtill att denna utveckling främst skedde före förbudstiden. Under 1940-talet och de goda tider som följde på kriget kom utvecklingen däremot att uppvisa en tydligt nedåtgående trend. Precis som i Storbritannien skulle dock det dödliga våldet komma att öka på nytt under det progressiva 1970-talet, och även om trenden därefter vände nedåt var det först efter 1990-talet denna utveckling gjorde några djupare avtryck. Under det sena 2010-talet började det dödliga våldet uppvisa tecken på att öka på nytt, och anmärkningsvärt nog låg då detta på en nästan dubbelt så hög nivå som 110 år tidigare.
Föreställningen om att minskande våld är en naturlig konsekvens av progressiv politik visar sig med andra ord stå på ytterst skakig grund. Genom historien har det dödliga våldet både minskat och ökat, och även om trenden just nu är minskande är samtidigt risken att utsättas för dödligt våld idag i åtminstone England, Wales och USA större än under det tidiga 1900-talet. I den mån statistiken säger någonting om kopplingen mellan den förda politiken och dödligt våld, är detta tvärtemot vad det whighistoriska synsättet förutspår att progressiv politik ofta är orsaken till sådant, vilket givet att normupplösning, rationalism, nihilism och invandring länge utgjort progressiva hjärtefrågor inte bör förvåna någon.
