Mina bångstyriga isolationister och näbbförsedda pestdoktorer:
Curtis Yarvins utlovade serie om fem essäer i The American Mind har i skrivande stund inte kommit längre än till del två, men parallellt med detta har en Yarvin som till mångas glädje tycks ha återfunnit skrivlusten inte desto mindre också i två texter utöver de utlovade fem redan hunnit med att kommentera ämnen mer dagsaktuella än spörsmålen tänkta att avhandlas i artikelserien. I den senaste av dessa behandlas vad som enligt hävdvunna namngivningskonventioner borde kallas någonting i stil med "fladdermusinfluensan", "Wuhanpesten" eller "Madame Maos hämnd", men som till följd av politisk korrekthet och akut blodbrist bland progressiva nu i stället går under det både fantasilösa och mycket missvisande namnet "coronaviruset".
Den i vanlig ordning mycket läsvärda texten innehåller ungefär vad man på förhand skulle kunna förvänta sig, nämligen ett frontalangrepp på vad författaren i ett tidigare liv kallade för katedralen, en komparativ analys av de västerländska, kinesiska och hongkongesiska metoderna för att bekämpa smittspridning samt några förslag på en helt ny världsordning, omsorgsfullt utformade för att få varje god brahmin att sätta sojalatten – eller vad brahminer nu dricker dessa dagar – i den brahminska vrångstrupen. Riktigt intressant blir det dock när Yarvin en bit in i texten berör globalismen, eller rättare sagt just denna benämning på fenomenet i fråga. I en mycket yarvinsk parentes påpekar han nämligen, närmast i förbigående, att:
(Yes, “internationalism” is the same thing as “globalism.” It’s a better word, because it isn’t a slur. Any label for any group that the group does not use itself is an actual or potential slur. It is particularly unwise for the weak to slur the strong. I may be biased, since I myself was raised as a “globalist”—to be exact, a Foreign Service brat.)
Observationen är väldigt träffsäker, alldeles oavsett om man håller med om att "internationalism" skulle vara ett bättre ordval eller ej, och då inte bara för att min webbläsares stavningskontroll hjälpsamt stryker under ordet "globalism" med rött varje gång jag dristar mig till att skriva det eller för att – och låt oss vara uppriktiga här – begreppet då det används faktiskt ofta är menat som ett skällsord. Nej, vad som framför allt gör observationen intressant är ironiskt nog ännu ett ordval, nämligen Yarvins användning av ordet "slur". I anglosaxisk politiskt korrekt diskurs utgör detta en samlingsbenämning för epitet som anses mycket olämpliga att bruka, såsom n-ordet eller något av k-orden. Annorlunda uttryckt, vad civiliserade människor beträffar begår den som låter g-ordet komma över sina läppar ett faux pas fullt i paritet med att drabbas av ett svårartat skov av Tourettes precis när man skall hålla tal på Diskrimineringsombudsmannens decemberfest.
Av den flodvåg av hysteriska reaktioner ordet varje gång det faktiskt används ger upphov till att döma, tycks denna observation också vara helt riktig. I den mån någon gör sig omaket att försöka förklara varför ordvalet är olämpligt, snarare än att bara konstatera att häxan flyter, talas det visserligen vagt om hundvisslor, antisemitism och att all kritik av en man som använt sin förmögenhet till att försöka påverka den politiska utvecklingen i Västvärlden i en för liberaler önskvärd riktning är oacceptabel. Precis som när man försöker förklara varför himlakroppar i en geocentrisk världsbild uppvisar retrograd rörelse blir denna förklaringsmodell dock snart oerhört invecklad, och precis som vi i Copernicus heliocentriska världsbild finner en mycket enklare förklaring till planeternas rörelser finner vi i Yarvins parentes en mycket enklare förklaring till varför globalister börjar tugga fradga när man kallar dem för just detta. Vad som gör dem arga är ingenting annat än att de i benämningen globalist finner en grov förolämpning – riktad mot dem själva.
Vad Yarvin måhända missar är dock att de de båda ord han tar upp inte bara har väldigt olika laddning, utan också väcker sinsemellan väldigt skilda associationer. I "internationalist" finner vi ett begrepp som dels har gamla anor, dels inte sällan förknippas med arbetarrörelsen. I "globalist" finner vi däremot inte bara ett nyare ord, utan framför allt ett mycket mer precist sådant. Order globalist identifierar någon som tillhör samhällets härskarklass (och ja, med klass avses här just klass) och vars materiella intressen sammanfaller med globalismens bevarande. Av just denna anledning önskar dock inte globalisterna bli identifierade som sådana, vilket också förklarar den frenesi med vilken de önskar förpassa det ord som fyller denna specifika funktion till giftskåpet.
Talande nog gör detta också vilket ord som fyller denna funktion till en i sammanhanget helt irrelevant fråga. Den dag ordet "internationalist" börjar beteckna den vars materiella intressen sammanfaller med en internationalistisk ordning kommer internationalister instinktivt att börja uppfatta även i-ordet som ett ytterst olämpligt och mycket nedsättande epitet.
