Mina pfalzgrevar och friherrar:
Om att frihet, som det lyder i visan, är det bästa ting som sökas kan all världen kring, råder bred samsyn. Friheten är omgärdad av romantik, positiva associationer och föreställningar om hjältemod, varför begreppet genom historien gång på gång återkommit både i namnet på inflytelserika rörelser och som stridsrop under omvälvande skeenden. På pappret har denna kamp varit väldigt framgångsrik, då just de rörelser som enligt egen utsago kämpat för frihet i regel också gått segrande ur dessa omvälvningar. Parallellt med detta har dock friheten inte bara stadigt minskat, utan därtill anmärkningsvärt ofta gjort detta som en direkt konsekvens av de förmenta frihetsvännernas segrar.
En del förklarar detta med att vad olika människor lägger i begreppet frihet tenderar att variera kraftigt, och att den positiva frihet vissa söker står i motsättning till den negativa frihet som förespråkas av andra. Sådana distinktioner är inte på något sätt oviktiga, men också inte bara betydligt mindre centrala än vad de ofta utmålas som, utan därtill helt otillräckliga för att förklara klyftan mellan teori och verklighet när frihetstörstande rörelsers segrar i stället leder till tilltagande träldom. Bortom de teoretiska resonemangen om olika sorters frihet kan, annorlunda uttryck, den oroväckande möjligheten att någonting är fel med frihetsbegreppet som sådant skönjas. Skulle detta visa sig stämma, kan ironiskt nog frihetsvännerna allt sedan begreppet frihet först myntades tänkas ha utgjort några av frihetens värsta fiender.
Varför frihetskampen så ofta får en effekt diametralt motsatt den tilltänkta blir i själva verket naturligt, när man anlägger ett termodynamiskt perspektiv på flödet av makt, idéer och resurser i ett samhälle. Varje lyckad frihetskamp innebär per definition att en hierarki antingen förändras eller helt raseras för att ersättas av en annan. En sådan omvälvning kan resultera i ett mer välordnat tillstånd än det som föregick det, men rent statistiskt är antalet möjliga nya tillstånd som representerar en ökad grad av kaos betydligt högre, och när denna förändring sker kommer därtill alltid inflytelserika klasser verka för att den nya ordningen skall gynna just deras intressen. Resultatet blir därför att en genomsnittlig omvälvning utmynnar i att fler intressegrupper får mer makt att bestämma över andra, på bekostnad av att individens, familjens, gemenskapens, församlingens, regionens, nationens och civilisationens makt att råda över sitt eget öde minskar.
Frihetskampen är i grund och botten ingenting annat än en rationalistisk jakt på perfektion, där man hoppas uppnå ett mer eftersträvansvärt tillstånd genom att slå sönder befintliga hierarkier. Revolutioner, 1800-talsnationalismen, liberalismen, individualismen, ateismen samt striderna för demokrati, religionsfrihet och mänskliga rättigheter är samtliga exempel på detta. Denna kamp har ibland varit lyckosam, men resultatet förväxlas i regel med det ökande välstånd vetenskapliga framsteg har skänkt oss, vilket också gör människor blinda för att de idag i regel är betydligt mindre fria än sina förfäder. De människor vi möter några generationer tillbaka i historien var inte bara föremål för långt mycket mindre parasitism, tvång och kulturkamp än vad vi själva är, utan levde därtill i levande gemenskaper där det var en självklarhet att ställa upp för varandra, och där man inte ständigt blev föremål för den arroganta maktens försök att omstöpa dessa gemenskaper i syfte att möjliggöra större frihet.
Kampen för frihet utgör i själva verket en lång serie misslyckanden, där varje upplevt ok man kastat av sig ersatts av ett mycket tyngre. Frigörelsen från kejsaren blev till träldom under den ansiktslösa men mycket klåfingriga byråkratin. Frigörelsen från familjen blev till träldom under fyrkantiga och empatilösa myndigheter. Frigörelsen från religionen blev till träldom under konsumismen, nihilismen och den rörliga bilden. Frigörelsen från bygemenskapen blev till träldom under den globala finansbranschen, och den utlovade frigörelsen från nationen blev till träldom under en mångkulturell anarkotyranni. Inte desto mindre fortsätter människor att betrakta frihet som någonting mycket åtråvärt, varför de naturliga lärdomarna av vad som skett uteblivit och den negativa utvecklingen ostört kunnat fortgå.
Vi finner därmed inte bara att de mycket positiva associationer som omgärdar frihetsbegreppet och att alla förhoppningar människor därför läser in i detta är ett problem, utan därtill också att detta problem blir större ju mer man faktiskt värdesätter frihet. Vad mer är, detta problem är inte på något sätt endast semantiskt, utan snarare en konsekvens av det bakomliggande tankemönster som formar människors syn på frihet. Att bryta detta mönster kräver ett ganska långtgående perspektivskifte, men ett första steg på vägen är att i möjligaste mån helt upphöra med det oreflekterade bruket av ordet frihet, då detta leder tankarna i en mycket destruktiv riktning.
